Streamingtjänster för film - 21 tjänster i test

Disney+ är en streamingtjänst som sannerligen inte lider någon brist på innehåll. Bara genom Disney själva finns ett digert bibliotek av filmer och TV-serier som alla känner till. Lägg sedan till “dotterbolagen” i form av Pixar, Marvel, Lucasfilm, National Geographic och nu senast 20th Century Fox, och du inser snart att du har ett digert bibliotek att se fram emot.

Samtidigt ska det sägas att Disney Plus är en tjänst inriktad på familjen. För att lösa problematiken med högre åldersgräns buntas många vuxnare filmer in under paraplyet "Starz" i appen. När du skapar konton är det samtidigt enkelt att både sätta pinkoder och ange åldersgränser för barnkonton så att telningarna inte råkar titta på Alien av misstag (även om Aliendrottningen rent tekniskt borde anses vara en Disneyprinsessa numera).

Välbyggd men svåröverskådlig

Då tjänsten haft ett år på sig att mogna till har vi egentligen alla funktioner som efterfrågas här. Vissa filmer är lyxiga med 4K-utgåva och Dolby Atmos-ljud. Du har möjlighet att titta offline och göra en lista med det du vill se. Alla filmer kommer även med ljud och textning på en stor mängd språk, fler än vad de flesta andra streamingtjänster kan skryta med. Givetvis finns även användarkonton, där barnkontona stängs ute från materialet med lite högre åldersgräns. I november 2021 byggde Disney+ ut sin tjänst med IMAX-format för såväl bild som ljud, något de kan skryta med att vara först ut med bland streamingtjänsterna.

En unik fördel är den flik med extramaterial som åtminstone många filmer kommer med. En funktion vi saknar djupt från DVD-tiden. Däremot är innehållet hårt kurerat, vilket gör att det kan vara svårt att hitta exempelvis Disneys kortfilmer, eftersom det egentligen inte finns någon meny att tala om.

Ur ett svenskt perspektiv är det även märkligt att svenska titlar inte alltid används. Lejonkungen kan du hitta, men söker du på Bumbibjörnarna eller Räddningspatrullen drar du blankt. Söker du istället på seriernas engelska titlar (Gummi Bears respektive Rescue Rangers) hittar du dem… med svensk dubbning. På det ämnet saknar vi även en del av TV-serierna som gick på svensk TV under 80- och 90-talet, och när, eller ens om, vi får se dem är oklart.

Då det är en familjetjänst är även allt tecknat material dubbat för de yngres skull, vilket gör att den bortglömda pärlan Gargoyles antagligen aldrig dyker upp här.

Disney+ är även plattformen för många nya serier, som omtalade Mandalorian, nyinspelningarna av Lady & Lufsen och Mulan samt många av de kommande Marvel-serierna, så det är inte bara gammal skåpmat på menyn. Disney+ är en välgjord och stabil tjänst som går att komma åt från många olika plattformar. Översikten är lite lidande och även om innehållet är gediget är det en del nostalgigrejer som saknas.

Långtidsuppdatering: Inte helt oväntat har Disney+ blivit en av de mest populära streamingtjänsterna. Vår tidigare anmärkning om material med högre åldersgräns har åtgärdats i och med sektionen ”Star”, som samlar rejält med material med högre åldersgräns, som Die Hard-filmerna och Deadpool.
Även om Disney+ startade med ett massivt bibliotek har den ändå känts lite tråkig. Så snart nostalgiskimret lagts sig kändes mycket rätt gammalt. Även om det funnits en del egna produktioner exklusiva till tjänsten har de varit rätt få. Precis som Amazon Prime har de däremot enormt mycket på gång som definitivt kommer att bli måstetittande och snackisar. Mandalorian har redan lyckats med det och följdes upp av Wandavision och Falcon & the Winter Soldier. Men allt mer kommer och det är det som kommer hålla tjänsten högaktuell för de flesta.

Även om Netflix kanske inte var först i världen med strömmad film får de ändå ses som den tjänst som populariserade idén om “ett Spotify för film”. Sedan dess har de kommit långt, både i storlek och hur de funkar.

Stort fokus på eget

De första åren låg mycket fokus för Netflix på inköpt material och egna filmer eller serier kom ganska glest. Den egna produktionen har däremot utökats enormt och det är utan tvekan i deras egna produktioner som de rönt mest uppmärksamhet, såväl inom spelfilm som serier och dokumentärer.

Samtidigt har det tydligt skett på bekostnad av det inköpta materialet. Där släpps det givetvis nytt material varje månad, men inte i samma utsträckning som förr och inte i till synes samma takt som det egna materialet (både egenproducerat och exklusiva rättigheter).

Vid sidan av Youtube är Netflix samtidigt den tjänst du kan hitta på allra flest ställen. Samtidigt har Netflix varit duktiga på att erbjuda i stort sett samma funktionalitet och gränssnitt på alla plattformar. Samtidigt går utvecklingen av tjänsten i rasande takt. Det känns lite som om många nya funktioner som tillkommit under åren, kölistor, profiler och annat dyker upp först hos Netflix för att sedan kopieras av andra.

Samtidigt var Netflix både tidigt ute och är fortfarande bland de största på att erbjuda material i 4K för den som vill ha den extra upplösningen. Numera är det ganska vanligt och Netflix är istället en av få aktörer som tar ut en extra avgift för att visa material i 4K. Under vintern 2021 aktiverade Netflix även en speltjänst för några enklare spel inuti Netflix-appen till Ios och Android.

Det Netflix tappat i inköpt material har de istället under åren tagit igen i ett snabbt och enkelt gränssnitt och ett gott försök att ha egna produktioner för alla smaker. Det börjar kännas rejält gammalt med olika prisnivåer baserat på videoupplösning däremot, då Netflix är en av få som har kvar något sådant. Nivån på det egna materialet är kanske inte alltid den högsta, särskilt på filmerna, men mängden material gör fortfarande Netflix till en given medlem i hemmets standardutbud.

Hur ska man egentligen beskriva Youtube? I stort sett alla har redan en relation till tjänsten och alla använder den på sitt eget, personliga sätt.

Youtube skiljer sig såklart markant från de flesta andra tjänster i testet eftersom lejonparten av materialet är uppladdat av privatpersoner. Här är inte heller de mest kända “TV-serierna” sådant du ser på vanlig linjär-TV, utan material med en eller ett fåtal personer framför en kamera. Eftersom du kan följa olika konton och därmed skapa en slags prenumeration har vissa konton samlat på sig följarskaror som vissa TV-kanaler bara kan drömma om.

Enkelt och rättframt

Samtidigt finns det ju tio videos med rent skräp för varje kvalitativ sådan, men det är lätt att fastna i “bara ett klipp till”, eftersom det verkligen finns allt här.

Youtube finns till i stort sett alla plattformar och är tveklöst den mest spridda videotjänsten. Vill du slippa reklam före och i klippen finns Youtube Premium, som tar bort det. Det ger dig även tillgång till tjänstens premiumserier, där egentligen ingen lyckats dra till sig ens i närheten av samma uppmärksamhet som de stora kontona.

På alla plattformar fungerar tjänsten likvärdigt och även om det sällan är ett vackert gränssnitt är det ändå någorlunda lättnavigerat.

Youtube har alla en relation till. Det finns verkligen något för alla, mycket fantastiskt material och oerhörda mängder skräp. Men du saknar åtminstone aldrig något att titta på.

Här uppe i den norra delen av världen kommer HBO Max lite som en välsignelse. Från lanseringsdagen ersätter den HBO Nordic, en tjänst som var tekniskt tvärusel redan när den kom och som bara blivit stadigt sämre. Allt innehåll från den tjänsten slås samman med en större katalog av innehåll från Warner Bros, med bland annat Harry Potter, superhjältefilmer från DC, tecknat från Cartoon network och mycket mer.

Redan från start finns visst material i 4K-upplösning, med stöd för bättre ljud, stöd för att titta offline, stöd för flera användarprofiler och så vidare. Precis som vilken streamingtjänst med självrespekt som helst alltså. Dessutom försvinner den fullständigt idiotiska begränsningen med att bara kunna vara inloggad på tre enheter samtidigt och ersätt med maximalt tre aktiva enheter samtidigt.

Färdig tjänst med lokaliserade barnsjukdomar

Just användarprofilerna är ganska smart upplagda. Istället för att sätta pinkod på alla konton för vuxenanvändare kan du sätta pinkod på barnkontona. Att komma in går rakt av, men att gå ut från en barnprofil kräver pinkod, smart! Som tjänst är HBO Max ungefär jämnrörig med övriga större spelare att navigera runt i. Huvudmenyn känns dock bättre upplagd för att enkelt kunna hitta det du vill än många andra aktörer.

Trist nog känns det inte som att hela innehållet är riktigt “där” ännu. Visst material, som garanterat finns i toppkvalitet, ligger fortfarande som “HD” på tjänsten (Game of Thrones exempelvis). Mycket av det tecknade materialet är, som vanligt tyvärr, full vilda västern i vad som har svenskt tal eller svensk textning. Samtidigt finns en hel del HBO-producerat lokalt material för såväl Norden som Europa också, vilket tar udden lite av en tjänst som annars kunnat kännas väldigt amerikansk. HBO Max gör absolut inte bort sig och tillsammans med en riktigt attraktiv prislapp är det här en lika stabil och seriös spelare som de andra streamingjättarna på marknaden.

Lite på samma sätt som att Youtube är lite knepig att sätta in tillsammans med “vanliga” streamingtjänster är SVT Play lite åt samma håll. Vår statliga television har som uttalat mål att finnas tillgängliga överallt (gäller tydligen inte spelkonsoler), samtidigt som det finns uppenbara svårigheter med rättigheter för material man själv inte producerat.

Mest krut på mobilapparna

Samtidigt finns en unik del av SVT Play och det är deras arkivmaterial. Nostalgiska kan hitta gamla julkalendrar och nöjesproduktioner tillsammans med klassiska dokumentärer som fram tills rätt nyligen legat begravt i SVT:s arkiv.

Nackdelen, oavsett plattform, är att det tyvärr är ganska knöligt att navigera på tjänsten. Allra bäst fungerar det på en dator via webbläsare och i övrigt verkar mest krut ha lagts på apparna till Ios och Android. Även om det går emot SVT:s uppdrag hade användarkonton och mer personliga rekommendationer baserat på dessa varit oerhört hjälpsamma, tillsammans med en gnutta mer kommersiellt tänk i presentationen i övrigt.

Samtidigt saknas det inte material att titta på och, åtminstone i de flesta fall, är SVT:s linjära kanaler tillgängliga i appen. Det gör det enkelt att låta Barnkanalen rulla även utan TV-mottagare eller liknande.

Det finns även påminnelsefunktion för kommande program.

När det gäller TV-serier, dokumentärer och kanske framför allt underhållningsprogram (som i stort sett saknas på traditionella streamingtjänster) håller SVT oftast hög kvalitet.

SVT Play är “gratis” och hyfsat brett tillgängligt med hög kvalitet på innehållet. Den tekniska kvaliteten kunde ha varit bättre i många fall och appen är inte alltid fenomenal att navigera i. Men precis som Youtube finns det något för alla och den generella kvalitetsnivån gör att SVT Play har en given plats i streaminglandskapet.

Cmore har valt att gå samma väg som många andra nationella och internationella spelare inom traditionell linjär-TV. Det vill säga att de, genom sin app, erbjuder såväl streaming som vanliga TV-kanaler för den som hellre vill titta den vägen.

Det ger ett i teorin gediget utbud, som blir en smula förvirrat och kanske en aning dyrt med alla paket som erbjuds. Även om appen, som ser hyfsat likadan ut på alla plattformar, är ganska tydlig blir det samtidigt inte helt enkelt att få överblick och hitta saker.

Klassiker i massor

Utöver Cmores traditionella TV-kanaler och utbudet därifrån tillgängligt för både linjärt och strömmat tittande har tjänsten en annan fjäder i hatten. För de som uppskattar klassisk svensk film har de nämligen rättigheterna till en stor mängd SF-filmer, vilket inkluderar de mesta från allt mellan Bergman till Astrid Lindgren.

Är det just svenskt utbud du är ute efter finns det således en hel del att njuta av, även när det kommer till egna produktioner. Samtidigt kan det inköpta materialet kännas en aning spretigt.

TV-kanaler funkar bra att få igång och även att se vad som är på gång via programguiden. Vi förstår att inspelning inte är möjligt så som det är på en digitalbox, men påminnelser när program startar kan du i alla fall få.

På det stora hela gör Cmore inget avgörande fel med sin tjänst. Paketen och utbudet kan var lite röriga att navigera i och vi saknar lösningar för att titta via spelkonsoler. Men är det svenskspråkigt material du vill ha och då i form av klassiker finns här en guldgruva.

Viaplay fokuserar inte alls lika mycket på TV-kanaler som andra aktörer från TV-kanalssidan. De finns, men har inte alls samma framträdande roll. Samtidigt är det rätt förvirrat uppdelat och korsbefruktat mellan Viaplay och gratistjänsten Viafree. Även avdelningen med hyr- och köpfilmer saknas på vissa plattformar (dock inte Apples enheter).

Tjänsten i sig känns ganska lättnavigerad, om än en aning seg på vissa plattformar. TV-kanalerna är begränsade till antalet och ganska styltigt uppbyggda, dessutom saknas påminnelsefunktion för kommande program.

Barn och storfilm

Viaplay själva har gjort stor sak av att visa upp sina egenproducerade nordiska serier ute på stan. Samtidigt är det sällan just den biten som lockar mest. Istället har Viaplay visat sig vara riktigt bra på att köpa in TV-serier för barn och att vara relativt tidiga med uppmärksammade storfilmer. Utanför den sfären blir det däremot mer tunnsått, särskilt på dokumentärfronten som känns riktigt billig.

Utanför de stora titlarna är det också oväntat stor variation på ljud- och textning, som gärna kunde få bli betydligt bättre.

Viaplay är en bra streamingtjänst med såväl nordiskt som aktuellt innehåll och ett starkt barnutbud. Samtidigt märks det att konkurrensen börjar hårdna mellan de olika nordiska spelarna, där skillnaderna blir allt mindre.

Under många år har Crunchyroll varit det självklara målet för dem som vill strömma anime lagligt. På senare tid har tjänsten allt mer närmat sig Wakanim, för att till sist sluka den helt och mer eller mindre bli ensam spelare på marknade för strömmad japansk animering.

Direkt när vi kommer in i appen märker vi att det är någon som faktiskt tänkt både en och två gånger här för att det ska fungera rätt bra. Jämförelsen med Wakanim är omöjlig att undvika, men här möts vi av ett betydligt mer logiskt gränssnitt som inte kraschar stup i ett.

Rörigt upplägg

Därmed är det inte sagt att Crunchyroll är någon perfekt serie. Vi får fortfarande känslan av att det här är mer någon privatpersons nedladdade animesamling som blivit streamingtjänst snarare än något seriöst. Det är inte fullt så rörigt som hos släktingen Wakanim, men vi bjuds på både dubbletter och tripletter av serier beroende på eventuellt dubbning och textning, istället för att samla allt på ett ställe. Samtidigt är det där “ett ställe” problematiskt i sig, då det är hyfsat ologiskt att hoppa mellan säsonger när du är inne på en serie.

Funktioner som användarprofiler finns inte, medan funktionen för att hoppa över intro bara fungerar på vissa avsnitt.

Crunchyroll är hyfsat billigt per månad och har ett enormt utbud av både klassiska och aktuella animeserier. Men tjänsten skulle må väldigt bra av att någon faktiskt satte sig och sorterade upp allt, samtidigt som gränssnittet kunde göras mer logiskt.

Utbildningsradion har nog de flesta kommit i kontakt med under de tider på dygnet när de sänder sina program i SVT-kanalerna och vill du ha tillgång till allt deras material finns UR Play. Samtidigt blir det tydligt att just det utbudet är betydligt större än den där timmen per dag som Tv-tablån tillåter.

Här handlar det om folkbildning i olika former och att tillgängliggöra det för så många som möjligt, precis som SVT Play gör för sina kanaler (Samtidigt borde väl UR:s utbud finnas i sin helhet på SVT Play kan tyckas, men uppenbarligen inte).

Enkelt och rättframt

UR Play jobbar mycket på enkelhet och tillgänglighet i sin app. Även om det finns mycket material är allt tydligt uppdelat i sina respektive kategorier. Samtidigt finns här, precis som hos SVT play, även syntolkat material, något som är i det närmaste obefintligt hos andra aktörer. Givetvis finns även en mängd material på andra språk än svenska, enligt urgammal UR-tradition.

Vad som är lite roligt är att åtminstone mobilapparna anammat bild-i-bild på ett liknande sätt som Youtube gjort. Medan ett program rullar kan du minimera det till botten av skärmen och fortsätta lyssna på det medan du tittar runt i appen. Riktigt smidigt. Samtidigt har tjänsten samma problem som SVT Play i det att det inte finns användarkonton för att enklare anpassa innehållet. Logiskt med tanke på varifrån tjänsten kommer, men ändå.

Av förklarliga skäl är UR en väldigt nischad tjänst, men med riktigt hög nivå inom sin nisch och presenterat i en riktigt bra app.

Telia är en veteranspelare när det kommer till vanliga kanalpaket för traditionell TV och Telia play är deras variant av det hela för streaming-tidsåldern. Nyligen släppte de även tjänsten fri för alla, efter att tidigare varit låst till enbart Telia-kunder. Det gör att Telia play känns som en betydligt mer seriös spelare på streamingmarknaden.

Väl inne har du hela åtta olika paket att välja mellan, där det inte riktigt är helt tydligt exakt vad som ingår i vad. Utöver det finns även hyrfilm i samtliga paket.

Upplägg som en inspelning

I mobilapparna är upplägget rakt och tydligt. Eftersom du, beroende på paket, har en hel del kanaler och streamingtjänster inbakat ligger stort fokus på att lotsa dig till respektive dels streamade program.

Till en början ser utbudet också massivt ut tack vare det. Tyvärr visar det sig snart att många av de serier som kan streamas funkar lite som om du själv skulle spelat in dem. Istället för hela säsonger finns ofta bara en handfull av de senast sända avsnitten. Det gäller inte alla serier, men många nog för att det ska kännas irriterande.

Det är synd, för vi gillar ändå upplägget som Telia fått till med sin streamingtjänst. Här finns allt presenterat förvånansvärt överskådligt och lättfunnet.

TV-kanalerna presenteras även de tydligt och klart, dock en bedrift de flesta andra klarar av galant också. Telia Play saknar däremot funktion för att påminna dig om när program börjar.

Om Telia Play kunde förenkla kanalpaketen och tydliggöra vad som är hela serier respektive “senast sända” hade det varit en riktigt vass tjänst. För själva tjänsten som sådan är det absolut inget fel på.

Mubi är en lite udda fågel till tjänst som under åren genomgått många olika skepnader. Den senaste skepnaden är både intressant och liknar inget annat på marknaden.

Huvudfokus för Mubi har, i stort sett, alltid varit “finfilm” av kritikerrosat slag. Detta oavsett land eller genre. Det har gjort att du alltid kunnat hitta intressanta titlar som inte erbjuds någon annanstans eller som du inte ens visste att du ville se. Lite som att gå en filmvetarutbildning, fast i streamingformat. Eller lite som om Cinemateket skulle ha en streamingtjänst.

Många av filmerna som erbjuds är även indelade i olika teman och kategorier för att sätta dem i rätt sammanhang.

30 filmer i månaden

Grejen med Mubi är att de erbjuder en ny film om dagen. Denna film är sedan tillgänglig i 30 dagar. Totalt tillhandahåller alltså tjänsten 30 filmer i taget. Helt och hållet medvetet för att begränsa och fokusera tittarens valmöjligheter.

Känner du att du vill ha mer går det även att hyra filmer (dock ej till Apple-enheter) och appen tillåter såväl nedladdning som listor. Alla filmer är dessutom tydligt uppmärkta med videokvalitet, ljud och undertexter samt en presentation andra streamingtjänster bara kan drömma om. Begränsningen till 30 titlar gör även navigeringen till en barnlek.

Mubi ger dig inte direkt några högaktuella blockbusters, men det är heller inte meningen. Istället är det kvalitetsfilm från alla länder och tidsperioder som presenteras i en riktigt välbyggd app.

CuriosityStream är en nischad tjänst med inriktning enbart mot dokumentärer. Det förklarar den betydligt billigare prenumerationskostnaden gentemot andra streamingtjänster.

Samtidigt får du ändå mycket för pengarna om det är dokumentärer som är din grej. Här handlar det mycket om originalproduktioner och exklusivt material, så räkna inte med att hitta BBC:s Planet Earth här exempelvis. Å andra sidan är det ungefär åt den ambitionsnivån CuriosityStream har lagt sig, vilket gör att vi slipper alla förtäckta realityserier och sensationslystna konspirationshistorier som säljs in som “dokumentärer” på andra plattformar.

Välbyggd och generös

Kvalitetsnivån på utbudet är det således inget större fel på (undertecknad ser en skriande brist på dinosauriedokumentärer dock) och upplägget är väldigt tydligt upplagt för “bara en grej till”-tittande.

Tjänsten i sig känns väldigt generös, eftersom det inte finns någon begränsning alls i antal samtidiga tittare på samma konto. 4K-materialet är lite kul, men såklart inte lika utbyggt som den huvudsakliga tjänsten. Vidare har du både nedladdningsfunktion (på vissa plattformar), barnläge och möjlighet att spara intressanta alster i listor.

Undertexter är oftast på engelska dock, så även om tjänsten finns i Sverige är den i allra högsta grad engelskspråkig.

Med tanke på det billiga priset, ännu lägre vid årsprenumeration, är CuriosityStream ett riktigt bra alternativ för dig som gillar dokumentärer av olika slag. Utbudet inom den genren är både brett och välproducerat. Appen går inte av för hackor den heller.

Pluto TV är en udda fågel på många sätt när det kommer till streaming. Även om tjänsten lanserades i Sverige först 2022 har den faktiskt tuffat på i olika skepnader sedan 2014. Genom uppköp och sammanslagningar är det numera en del av Paramount, dock inte att förväxla med betaltjänsten Paramount+. Ska vi förvirra det ytterligare? Den nordiska delen av tjänsten är “Powered by Viafree”, alltså Viaplays gratistjänst.

Vid sidan av huvudvärken: Pluto TV är en helt gratis tjänst som på många sätt fungerar som traditionell linjär-tv alltid gjort. Här finns inga separata filmer eller tv-serier att välja på, utan i stället en större samling tv-kanaler.

Dessa kanaler är en brokig skara, med allt från klassiska sådana som Bloomberg till en drös specifika kanaler för olika tecknade serier. Vill du bara se Max & Ruby eller Turtles? Bägge har en egen kanal, vilket även Star Trek och Andromeda också har om du är mer lagd åt sci-fi-hållet.

Nackdelen är att det är ett väldigt hysteriskt utbud. Kanaler som bara har en serie blandas med något slags försök till “riktiga” tv-kanaler med blandat innehåll, som blandas med riktiga tv-kanaler som strömmas. Att favoritmarkera de intressanta kanalerna är ett krav för att komma någonvart. Men samtidigt saknas användarkonton i någon form. Det gör att du inte kan dela upp favoriter per person i hushållet eller ta med dig dina redan fixade favoritkanaler från telefonen till surfplattan.

Må så vara att Pluto TV är gratis via annonser, men vi kunde väl åtminstone ha fått med oss ett övergripande användarkonto?

Comhem känner vi vanligtvis till för deras monopol på kabel-TV-marknaden, men efter sammanslagningen med Tele2 har det börjat hända saker. Ett exempel är Comhem Play+ som är deras streamingsatsning. Har du tillgång till Boxer Play gäller samma sak där, då det är samma tjänst med samma innehåll men med olika namn (Comhem och Boxer ingår i samma koncern).

Till skillnad från andra operatörstjänster är Comhem Play+ öppet för alla att registrera sig, även om Comhem- och Tele2-kunder får både gratisperioder och gratis data inom tjänsten. Prislappen känns även den relativt human, även om tjänsten i dagsläget är lite i uppstartsfasen.

Inga kanaler

Trots att Comhem gjort kanalpaket för linjär-TV sedan hedenhös finns inget sådant här. Det och bristen på hyrfilmer gör såklart att det saknas material och funktioner gentemot konkurrenterna, samtidigt som det blir en väldigt enkel tjänst att använda (och prenumerera på).

I skrivande stund finns det material från en handfull leverantörer och även om det inte handlar om det allra senaste alla gånger känns utbudet hyfsat gediget sett till priset.

Tekniskt är det däremot inte fullt så utvecklat. Att köra igång en film eller ett program tar oftast ett par sekunder, samma sak när du spolat. Inga oändliga laddtider, men längre än konkurrenterna.

När det gäller ljud- och textspår är du i de flesta fall hänvisad till det som finns “inbyggt” och funktionen för att ändra dessa är istället oftast tom.

Comhem Play+ kan ses som en lovande tjänst i dagsläget. Utbudet är lite tunt, men inte katastrofalt. Den tekniska biten behöver finslipas en del, men tjänsten i sig är ändå lättnavigerad.

Cineasterna är en lite udda fågel i det här testet. Men om du har ett bibliotekskort och ditt bibliotek är anslutet (merparten av de kommunala är det) har du en fantastisk källa till film i din webbläsare.

För det är just det. Cineasterna är en ganska enkel tjänst som du i första hand använder via din webbläsare för att sedan spegla filmerna till din TV via Chromecast eller Apples Airplay. Har du inte stöd för någon av dem på din TV får du helt enkelt nöja dig med att titta på datorn.

Stort utbud

Det finns en annan begränsning värd att nämna. Cineasterna har mer gemensamt med hyrfilmstjänster än regelrätta streamingtjänster. Det innebär att du inte kan strömma film dygnet runt med ditt bibliotekskort, utan att du har en begränsning på ett par filmer per vecka (lite beroende på vilket bibliotek du tillhör om vi förstått saken rätt). Av den anledningen krävs det lite mer att du bestämmer dig innan du börjar titta och inte hoppar runt lika mycket som du kanske gör på exempelvis Netflix.

Är du medveten om det och kan leva med webbläsarbegränsningen finns det däremot ett riktigt bra utbud här. Mycket av utbudet viktar sig mot klassiker och icke-engelskspråkig utländsk film, vilket ger ett lite uppfriskat urval jämfört med de mer kommersiella tjänsterna.

Samtidigt kunde hemsidan gott ha fått vara en aning mer lättnavigerad och videokvaliteten på filmerna är inte direkt 4K HDR om vi säger så. Men det duger och vi har åtminstone undertexter i de fall det behövs.

Cineasterna är helt enkelt en lite halvt okänd guldgruva som alla kan ta del av gratis genom sitt vanliga bibliotekskort (som också är gratis). Det finns en del tekniska begränsningar, men tjänsten är väl värd en chans ändå.

Som tillverkare av mediaspelaren Apple TV var det kanske inte helt underligt att Apple skulle ge sig på en egen streamingtjänst. Samtidigt är Apple TV+ inte riktigt en vanlig streamingapp.

Likt kanalleverantörernas satsningar med flera TV-kanaler och streamingappar under samma tak vill Apple göra detsamma, plus filmuthyrning och butik via Itunes, plus eget material. Sedan tjänsten kom igång i höstas har Apple bjudit alla nya köpare på ett års kostnadsfritt provabonnemang, men frågan är om det finns fog för att fortsätta efter att det året är slut?

Virrig app

Det är helt klart inget fel på ambitionen. Men när vi är igång och har kopplat samman ett par streamingappar med Apples tjänst känns det mest ostrukturerat och virrigt. Eget innehåll finns längst fram tillsammans med hyr- och köpfilmer. Material från anslutna appar öppnas i respektive app. Här hade Apple kunnat vara hjälpsamma med urvalet av innehåll, men hittills verkar inte det vara deras plan.

Smidigt nog har Apples app koll på vad du börjat kolla på, även om du faktiskt gjorde det i någon av de anslutna apparna.

Samtidigt, medan vi förstår låsningen till Apples egna prylar och ett fåtal TV-tillverkare känns det ändå som att tjänsten blir lite begränsad i var du kan avnjuta den.

Det egna materialet då? Det ska nog mest ses som ett komplement till anslutna tjänster och Itunes-delen. Det råder ingen brist på vare sig teknisk eller innehållsmässig kvalitet. Men mängden material och takten det släpps nytt sådant är riktigt tunn. Potentialen är ganska stor, men det kommer att ta tid.

Det känns som om Apple har stora ambitioner för både sitt egenproducerade material och för TV+ som en allvetande hubb för hela ditt streamingliv, men de är långt ifrån målet i dagsläget.

Amerikanska e-handelsjätten Amazon har gått bakvägen in i Sverige och ett par andra länder. Innan de lanserade webbutiken var det Amazon Prime Video som fick bli vårt första riktiga möte med jätten. Det är ett möte som, minst sagt, kunde ha gått bättre på flera punkter. Men som ändå har en viss dragning.

Bottenskrapet

Missförstå oss rätt. När det kommer till inköpt material finns det extremt mycket hos Amazon Prime Video. Här finns mängder av guldkorn som ingen annan erbjuder och riktigt många skatter från förr. Problemet är att merparten av materialet verkar vara hämtat från DVD-erans “5 för 99”-lådor eller budgetboxar med 50 filmer i ett.

Det finns helt enkelt enorma mängder lågkvalitativt innehåll i riktigt usel kvalitet och där textning och dubbning varierar hejvilt.

Just den biten visar också på de stora bristerna i appen. Vissa plattformar har helt enkelt inte stöd för att ändra textning eller ljudspår. Lösningen är att du får starta exempelvis mobilappen, välja textning på filmen du vill se och sedan starta den på exempelvis din TV för att det ska bli rätt. Helt vansinnigt. Den typen av knäppheter, i kombination med endast en användarprofil, gör att appen känns lika billig som det inköpta utbudet.

Däremot har Amazon ett ess i rockärmen och det är deras egenproducerade material. Där sparas det inte på några tekniska lösningar och produktionskvaliteten är i de flesta fall skyhög. Problemet är att Amazon inte hunnit få en kritisk massa av eget material riktigt än för att kunna trycka bort det inköpta. Däremot har de tillräckligt många högprofilprojekt på gång för att kunna växa sig starkare.

Amazon Prime Video både känns och är billig. Men de får allt fler intressanta egna produktioner, vilket trots allt gör dem till ett spännande alternativ på marknaden.

Om japanska animerade serier är din melodi är du troligen bekant med Wakanim sedan innan. Det är en fransk tjänst i botten, som ägs av animationsjätten Funimation (som precis blev ännu större genom hopslagning med Crunchyroll).

Wakanim är innehållsmässigt en guldgruva för anime-serier och dessutom till ett riktigt billigt pris per månad. Många serier sänds exklusivt här, vilket gör det till ett på ytan attraktivt erbjudande.

Värdelös app

På ytan, ja. Wakanim som app och tjänst är i det närmaste komiskt dålig rent tekniskt. Gränssnittet följer ingen direkt solklar logik och oavsett var du befinner dig verkar back-knappen alltid ta dig direkt till startsidan. Sökfunktionen är oväntat trög. Överallt hittar du menyer som blandar engelska och franska, och det görs skillnad på dubbade och textade avsnitt – i stället för att du bara väljer ljud och textspråk som hos alla andra tjänster. Apparna till Android och Ios fungerar ganska bra och låter dig även ladda ner avsnitt, men tyvärr kraschar apparna till de flesta andra plattformar så fort du trycker på något.

I streamingtjänsternas historieböcker brukar HBO Nordic tas upp som ett varnande exempel på hur en usel tjänst och användarupplevelse ser ut, trots lysande innehåll. Wakanim är än värre, trots attraktivt pris och bra innehåll.

Trean, sexan och de andra kanalerna som faller under Viasats flagg samlas i Viafree. Likt TV-kanalerna som appen får sitt material ifrån handlar det om en reklamfinansierad tjänst med ett stort utbud av TV-serier. I de flesta fall handlar det om dramaserier, reality-TV eller de “dokumentärer” som oftare faller in under den tidigare kategorin. Men någonstans ibland blixtrar tjänsten till med alla säsonger av någon klassisk dramaserie som inte finns någon annanstans i Sverige.

Studsar mellan tjänster

Samtidigt blir det lite lustigt att Viafree erbjuder sådant, medan “modertjänsten” Viaplay inte har tillgång till det materialet. Annars marknadsförs de båda i varandras appar rätt frekvent, när de egentligen skulle kunna erbjuda samma material (du kan i alla fall använda samma inlogg).

Tråkigt nog erbjuds inga streamade kanaler i appen utan då är du hänvisad till… just det, Viaplay.

I likhet med hur TV4 Play fungerar och gör reklam ör sin premiumtjänst känns Viafree lite på samma sätt, särskilt eftersom du stöter på patrull i “gratisappen” om du vill se sport. Samtidigt blir det då märkligt att ha exklusivt material i appen, när dess själva poäng verkar vara att slussa folk vidare till premiumtjänsten.

Discovery Networks samling av kanaler, med bland annat femman gick tidigare under namnet Dplay, men har nu nylanserats under flaggen Discovery+. Trist nog kan vi konstatera att det är exakt samma dåliga tjänst men med ett nytt namn.
Till skillnad från Viafree och TV4 Play finns här däremot inte en premiumtjänst i stil med Cmore och Viaplay att slussa vidare till. Det är på ett sätt väldigt skönt att slippa, samtidigt som Discovery+ i sig knappast är problemfri.

Olika paket

Även om Discoverys egna kanaler är reklamkanaler hela bunten är det inte bara att ladda ner appen och köra igång. För att få titta på reklamkanaler behöver du en månadsprenumeration(!). Vill du istället titta på enstaka klipp går det, men inte som reklamfinansierad lösning utan bara med prenumeration(!). Tro heller inte att alla klipp ingår i den billigare prenumerationen, utan du har totalt fem olika abonnemang att välja mellan.
Det är dyrt, förvirrande och precis så stolpigt som det låter. Ett tänk från broadcast-eran som var tjurig redan då och som inte alls funkar i streamingform.

Enstaka avsnitt finns att se gratis, men det är mest lockvaror. En förbättring i och med namnbytet är i alla fall att gränssnittet blivit lite mer logiskt. Exempelvis betyder avsnittet Kanaler faktiskt TV-kanaler och inte småklipp som tidigare.

Positivt är i alla fall att även det billigaste paketet ger dig TV-serier reklamfritt, även om alla paketen känns rätt högt prissatta. En prislapp i nivå med mer fullödiga streamingtjänster för kanaler som mestadels visar reality-TV är inte riktigt prisvärt. De övriga två nivåerna lägger, förutom livekanaler, även till sport och dokumentärer, vilket gör att du med billigaste abonnemanget ändå springer in i felmeddelanden om att du inte har rätt konto.

Det känns helt enkelt rörigt med Discovery+, som utan problem skulle kunnat ha såväl livekanaler som programmen gratis med reklamavbrott.

Även om TV4 Play har funnits väldigt länge som tjänst, om än i en rad olika former, vad det nog först i slutet på förra året som den fick ett riktigt uppsving. När tjurigheten mellan kanalleverantörerna gjorde att TV4 släcktes ner under en period var det många som vände sig till appen och streaming istället.

Guldläge att vinna digitala tittare helt enkelt, men TV4 Play har inte det som mål alls.

Har du hört talas om Cmore?

Samtidigt kan tjänstens tre delar kännas en aning framhastade. Appen i sig består av ett något spretigt utbud av det TV4-kanalerna serverar, ofta med en ganska snårig navigering. Live-TV existerar bara i form av nyheter (för det mesta inspelat), vill du titta på TV-kanalerna hänvisas du till Cmore-appen och deras TV4-paket. Samma sak om du vill titta på något av programmen reklamfritt, Cmore och deras TV4-paket.

När TV4 ändå kör reklam-TV borde det inte vara några problem med live-TV i appen. Samtidigt består utbudet mest i TV4:s egna serier, gissa vart

På så sätt känns TV4 Play som en ganska poänglös tjänst. Förvisso finns det mycket innehåll från kanalerna där och det går utmärkt att titta på. Samtidigt känns stora delar av appen enbart som en reklamplugg för Cmore (som förvisso är en bättre tjänst, men ändå).