Guide: Allt du behöver veta om USB-standarder

Allt om USB

Blir du förvirrad av USB? Vi förstår dig helt och fullt. USB – som står för Universal Serial Bus – är en standard för ”en snabb seriell databuss” som tagits fram av flera av de största aktörerna inom telekom och PC-industrin. Man använder USB för dataöverföring (med till exempel USB-kablar eller USB-stickor) eller laddning av elektronikprodukter. Och så långt är säkert de flesta med på noterna. Det är sedan det blir lite mer klurigt.

För att göra det hela lite mer överskådligt så delar vi upp vår guide i två olika delar: En med de olika versionerna av standarden och en med de fysiska kontakterna.

Olika versioner av USB

Det kanske känns som att USB har funnits sedan urminnes tider, men om du har en gammal dator hemma på vinden som är tillverkad före 1996 (och till och med även något senare än så) så är chansen faktiskt rätt stor att du inte hittar någon USB-anslutning på den. På den tiden var det ett mischmasch av olika gränssnitt och standarder som användes, ibland helt proprietära lösningar. Att en bred standard av något slag behövdes var med andra ord en underdrift. Det var sämre förr, helt enkelt.

USB 1.0

1996 såg USB 1.0-standarden dagens ljus. På den här tiden hette det inte USB 1.0 utan bara USB, kort och gott. Överföringshastigheten låg på minst sagt måttliga 1,5 Mbit per sekund. Det huvudsakliga användningsområdet var då att ansluta kringutrustning med små krav på bandbredd, som tangentbord eller möss.

USB 1.1

Efter två år lanserades dock en ny variant kallad USB Full Speed – eller USB 1.1 – som medgav hastigheter på 12 Mbit per sekund. Ett stort steg framåt, men fortfarande väldigt långsamt med dagens mått mätt.

USB 2.0

Det skulle dröja till millennieskiftet innan det kom en USB-standard som på allvar kunde utmana konkurrenten Firewire. USB 2.0 lyfte ribban rejält till 480 Mbit per sekund. Det här var en standard som dessutom var bakåtkompatibel med produkter som hade stöd för USB 1.1, även om man då förstås fick nöja sig med USB 1.1-begränsningen i hastighet.

USB 3.0

2008 godkändes en ny standard kallad USB 3.0 som hade en överföringshastighet på hela 5 Gbit per sekund. En annan nyhet var att dataöverföring kunde ske åt två håll parallellt, något som förstås innebar en rejäl förbättring. USB 2.0-enheter kan användas med USB 3.0-enheter, men är begränsade till hastigheten som USB 2.0 erbjuder.

En annan fördel med USB 3.0 är att standarden medger att det levereras mer ström till ansluten utrustning, något som bland annat innebär att mer energikrävande produkter kan försörjas med elektricitet via USB, utan att det krävs en extra nätadapter.

USB 3.0 har också stöd för optisk dataöverföring.

Här kan vi passa på att nämna begreppet USB-PD, eller Power Delivery som förkortningen står för. Om du ska snabbladda en telefon med en powerbank eller behöver en nätadapter för att driva din laptop är det detta begrepp som är intressant. Det är helt enkelt det som är stödet för den högre strömstyrkan och anges oftast i stil med ”USB-PD 45W” eller vilket wattal (upp till 100W) som enheten har stöd för.

USB 3.2

2013 kom en ny version som först kallades USB 3.1, men som senare bytte namn till USB 3.2. Här erbjöds överföringshastigheter på upp till 10 Gbit per sekund, det vill säga en fördubbling jämfört med den tidigare versionen.

USB 4

Nu har vi kommit fram till idag, och vi står faktiskt inför ännu ett stort skifte. De första elektronikprodukterna med USB 4 förväntas nämligen släppas under slutet av 2020. USB 4 kräver att produkterna är utrustade med den nya kontakttypen USB-C (mer om det längre ned) och erbjuder då en överföringshastighet på hela 40 Gbit i sekunden.

Olika typer av den fysiska USB-kontakten

USB-A

Det här är själva sinnebilden av en USB-kontakt för de flesta av oss. En plasthölje som omsluter en rektangulär kontakt som retligt nog bara kan placeras på ett sätt (man tar ju nästan alltid fel). En intressant sak som du kanske inte tänkt på är att det inte förekommer några kablar med USB-A i båda ändar. Varför? För att det inte är särskilt användbart, helt enkelt. Skulle man få för sig att ansluta två datorer med USB-A till varandra på det sättet så skulle det rent teoretiskt åsamka dem båda skada.

USB-B

Den något mer fyrkantiga USB-kontakt som man ofta finner i andra änden av en kabel för att till exempel ansluta en extern hårddisk eller en skrivare till en dator. Den har med tiden blivit allt mer ovanlig, då andra typer av anslutningar blivit mer populära.

Mini-USB och Micro-USB

En lite äldre mobil, en digitalkamera, ett par hörlurar eller en mediaspelare har oftast antingen en Mini-USB-anslutning eller en Micro-USB-kontakt. De här lite mindre kontakterna kan vara svåra att särskilja om man inte tittar riktigt noga. Vilken typ av kontakt beror lite på hur gammal enheten i fråga är. Micro-USB är sedan flera år tillbaka den mer populära av de här två kontakterna och används ofta med till exempel smartphones och hörlurar.

Mini- och Micro-USB kommer i två skepnader var kallade Micro-A och Micro-B samt Mini-A och Mini-B.

USB-C

Välkommen till nutiden. USB-C har förändrat det mesta som var mindre bra med den äldre kontakten. Den är liten och smidig och kan anslutas med båda sidorna uppåt (eller nedåt, vilket man nu vill kalla det). USB-C kan dessutom användas för att ansluta två enheter till varandra med samma typ av kontakt i båda ändar av sladden.

USB-C är dessutom ett krav för att man ska kunna använda den nya standarden USB 4 (se här ovanför) som erbjuder mycket höga överföringshastigheter.

USB-C kan även användas som ett gränssnitt för Thunderbolt. Det handlar om en standard för mycket snabb dataöverföring, vanligtvis för att skyffla bild från en dator till en skärm, men det ska då framgå av specifikationen att det stöds. Det är alltså inte så att en USB-C-port nödvändigtvis innebär att det finns stöd för Thunderbolt.

USB-C används av allt fler tillverkare och kommer så småningom helt att ersätta de äldre kontakterna. Men utrullningen går inte jättefort, och den som köper en modern dator med enbart USB-C-portar idag kan mycket väl hamna i en situation där man måste köpa adapters och donglar för att kunna använda äldre tillbehör.