Bästa kräftorna: Test av frysta och färska kräftor

Stoppa pressarna – här har vi årets bästa kräftor. Hinken med färska svenska signalkräftor från AG. Bergfalk får testpanelen att unisont utse dem till de godaste kräftorna de ätit – inte bara i år, utan någonsin.

Rejäl hink med snygga kräftor

Hinken som rymmer drygt ett kilo, innehåller 20 kräftor vid testtillfället. Kräftorna är vackra och relativt lika i storleken, även om klorna varierar mellan små och riktigt rejäla. Färgen är snyggt orange-röd och kräftorna är riktigt snygga då man dukar upp dem på bordet.

Lagen smakar mycket, men är, om man ska vara petig lite väl salt. Man kan ana dillen, men här kände panelen att dillen gärna hade fått vara något mer framträdande. Men det är också det enda som ger poängavdrag för denna vinnarkräfta.

Nära nog perfekta

AG. Bergfalks kräftor är kokade till perfektion – köttet är alldeles utomordentligt delikat. Det bjuder på precis rätt tuggmotstånd och inte en enda kräftstjärt faller sönder då kräftorna skalas. Klorna, som ofta är notoriskt svåra att skala och få ut hela, bjuder även dom på en fröjdefull munsbit. Flera av dom går att få ut i sin helhet och får testpanelen att sucka av välbehag då de äts.

Dessa kräftor är så smarriga att testpanelen känner att övriga tillbehör är helt överflödiga. Här behövs ingen majonnäs för att boosta (eller gömma) smaken, och att äta en kompletterande rostmacka glöms helt bort. De svenska färska signalkräftorna från AG. Bergfalk vill man njuta av, och sedan vill man köpa ytterligare en hink och njuta en gång till.

Smålandskräftan Frysta Signalkräftor sticker ut med relativt bra genomsnittligt betyg både avseende smak och konsistens, två av de viktigaste faktorerna för den som äter kräftor. De har något bättre snittbetyg avseende smak än konsistens, så pass bra betyg att de hamnar i den absoluta smaktoppen.

Fin balans mellan sälta och kräftsmak

Kräftentusiasterna tycker att dessa kräftor har en ovanligt bra balans mellan sälta och kräftsmak. De mer genomsnittliga testarna nöjer sig med att konstatera att kräftorna helt enkelt har en god smak. Konsistensen anses av de flesta vara okej, men tyvärr är kräftorna i påsen av något ojämn kvalitet och ett antal av dem drar åt det allt för mjuka hållet. Någon upplevdes till och med som sumpig.

Nätta men med mycket kött

Smålandskräftan Frysta Signalkräftor är ganska små sett till storleken, men innehåller samtidigt mycket kött. Klorna är dock ganska bitiga storleksmässigt. Kräftornas fina ljusröda färg ser inbjudande ut på bordet. De anses av majoriteten vara mycket enkla att skala.

Smålandskräftan Frysta Signalkräftor uppskattas av en bred målgrupp för sin kombination av god smak, sin överlag okej konsistens och dess lätthanterliga storlek. Det är en bra kräfta att köpa för den som är ute efter ett fryst alternativ som håller hög kvalitet.

Pandalus Kräftkungens Special (kinesiska) tillhör den absolut toppen på kräftbordet tack vare en jämn och fin kvalitet med riktigt bra konsistens. Köttet är fast och har ett lagom tuggmotstånd. Smaken är okej, men inslaget av dill är alldeles för sparsamt.

Söt kräfta med god smak

Det är en ganska söt kräfta med en god kräftsmak. Men med marginellt mer sälta, och en hel del mer dillsmak hade smakkombinationen upplevts fräschare och mer balanserad.

Pandalus Kräftkungens Special (kinesiska) har ett ganska hårt men ändå krispigt skal. Det gör att de går ganska snabbt att skala. Det är också lätt att få ut köttet. Utseendemässigt gör de ett bra intryck. De stora klorna lockar till förtäring.

Med sin något försiktiga smak passar Pandalus Kräftkungens Special (kinesiska) dig som inte är så förtjust i dill och vill ha mer smörig kräftsmak. Det är en god och lagom fast kräfta som många uppskattar.

Ullmo Louisianaflodkräftor från Egypten är djupt röda och prydligt storlekssorterade kräftor. Att man valt att kalla dem Lousianakräftor framför det andra svenska namnet, röd sumpkräfta, är naturligtvis föga förvånande. Men oroas icke, dessa kräftor smakar allt annat än sump.

Lika i storlek, men absolut inte stora

Förpackningen innehåller prick 15 kräftor, precis som utlovat på kartongen. De ligger prydligt på rad och är väldigt lika i storlek, men att ge dem benämningen ”large” är faktiskt att ta i. De är ganska nätta, om än med rakt igenom rejäla klor.

Lagen har en något blygsam smak, vilket vi noterar hos många kräftor i årets test. Testpanelen saknar lite mer tryck och en tydligare smak av den klassiska krondillen som man så intimt förknippar med kräftor. Själva kräftorna är det dock inget fel på smakmässigt, de är faktiskt en av favoriterna hos panelen.

Otroligt hårt skal

Men, för det finns alltid ett ”men”: skalet är förtvivlat hårt. Här får testpanelen verkligen kämpa för att komma åt köttet. Stjärten går att skala med hårda nypor. Klorna är dock ännu mer svårskalade – vilket är synd för de är stora och ser mycket inbjudande ut. Men trots att köttet i klorna är smarrigt, är det lätt att ge upp i sin jakt på klofilén – de är helt enkelt för svåra att skala.

Ullmo Louisianaflodkräftor har en väldigt klassisk smak. De bjuder inte på några överraskningar, samtidigt som man heller inte blir besviken. Testpanelen ger tumme upp, med en reservation för det otroligt hårda skalet.

Fiskeriet medium kräftor (ursprungsland Turkiet) kommer i en påse och är en av få som faktiskt har en dillvippa i lagen. Dillvippan kanske inte gör så väldigt mycket för smaken, men det är onekligen en trevlig detalj som enkelt livar upp dukningen.

Väldigt små kräftor

Mediumkräftorna från Fiskeriet är, vad vi som inte jobbar med att namnge produkter på ett säljande sätt, skulle kalla för små kräftor. En person i testpanelen frågar skämtsamt varför vi ställt fram en skål med räkor på bordet. Riktigt så små är de inte, men detta är de i särklass minsta kräftorna i testet. Att kräftan i sig är liten, innebär att även klorna genomgående är små i storleken. Klorna är så pass nätta att de faktiskt känns onödiga att ens bemöda sig med.

Smakmässigt har Fiskeriets medium kräftor en lag som sticker ut. Här upptäcker testpanelen ett spad som faktiskt smakar mer än bara lite salt. Trevligt och uppfriskande och något vi gärna hade sett hos fler kräftor i testet.

Gott och bra tuggmotstånd

Köttet är gott och har trevligt tuggmotstånd, även om en testare tyckte att det drog lite åt det väl mjuka hållet. Skalet har en lagom hårdhet och upplevs vara lätta att skala.

Men det går inte att komma ifrån att dessa kräftor onekligen är i minsta laget. Att klorna blir kvar för att de känns för små att ens ägna tid åt, är trist. Men rent smakmässigt blir man absolut inte besviken.

Pandalus Färska Kräftor (turkiska) är vackra rödrosiga kräftor med inslag av mörkare toner som ser fina ut på bordet. I övrigt är de dock något av medelmåttor i kräftsammanhang. Påsens innehåll håller en någorlunda jämn kvalitet, här finns varken några riktigt bra exemplar eller några riktigt dåliga. Konsistensen är okej på de flesta men drar åt det lite för mjuka hållet.

Alldeles för salta kräftor

Smaken är allt för salt. Saltet tar över dillsmaken och kräftköttets egna smaknyanser vilket gör att snittbetyget för smak hamnar lite under godkänt.

Pandalus Färska Kräftor (turkiska) har en bra storlek och är enkla att skala. Klorna är dock relativt små och köttinnehållet i dessa sparsamt. Skalet är däremot ganska mjukt, men inte så pass att det blir segt när du ska knäcka det. För den som föredrar relativt salta kräftor, och som inte är så förtjust i dillsmak, kan Pandalus Färska Kräftor ändå vara ett alternativ att räkna med.

Pandalus Viltfångade Kräftor (kinesiska) står ut genom att de har en helt okej smak och en mycket bra konsistens på köttet.

Försiktig men god smak

Smaken är som sagt god, men något försiktig i sin framtoning. Det hade inte gjort något om de fått lite mer dillsmak och sälta för att balansera upp det söta och kräftsmaken. Det utgör fortfarande en god smakkombination, men den försiktiga framtoningen gör att de tenderar försvinna helt smakmässigt när du äter dem ihop med lite starkare mat och dryck.

Lättskalade och nätta kräftor

Pandalus Viltfångade Kräftor (kinesiska) är små och nätta kräftor som det är enkelt att skala och hantera. Vi får snabbt och smidigt ut köttet ur såväl stjärt som klor. De har en ganska ljus och jämt röd skalfärg som gör att de ser inbjudande ut. Den här kräftsorten passar dig som vill undvika dill och sälta och äta kräftor med en mer ren kräftsmak.

Icas frysta svenska signalkräftor är bland de dyrare i frysdisken. Ett paket på 500 gram kostar runt 200 kronor. Enligt paketet ska det innehålla 10-14 kräftor, men i vårt paket fanns blott 8 små röda godbitar. Det innebär att styckpriset blir ganska saftigt.

Alldeles för mjukt kött

Vad som däremot inte är särskilt saftigt är köttet. Kräftstjärtarna är så otroligt mjuka att det är någon av de åtta kräftorna som panelen lyckas få ut en hel stjärt ur skalet av. Alla andra stjärtar faller sönder i små delar vid skalningen. Det är lite trist att radda upp smulor av kräftstjärtar på sin macka (eller hur man nu fördrar att äta denna sommardelikatess). Det ska dock samtidigt sägas att det inte är något fel på smaken.

Smaken är faktiskt väldigt lik Smålandskräftans färska kräftor, även om spadet upplevs vara en aning mer blygsam. Här finns inte ett spår av dill i lagen, men om man anstränger sig kan man trots allt känna en diskret men fragrant smak av denna svenska favoritkrydda.

Stora men få kräftor

Kräftorna är rätt rejäla i storleken, vilket också förklarar varför det är så få i förpackningen. Klorna är det en stor variation på – vissa av kräftorna har otroligt ståtliga klor, medan andra inte har några alls. Färgen är intensivt röd, vilket ihop med storleken gör att de är väldigt vackra.

Men trots de mjuka stjärtarna, får ändå Icas frysta signalkräftor godkänt. Smaken är god, de är snygga att se på, men det hade gärna fått vara fler kräftor i förpackningen. Åtta kräftor räcker knappt att mätta kräftsuget för en person.

De färska kräftorna från Ullmo (ursprungsland: Turkiet) upplevs som perfekta i form och storlek – de ser verkligen ut så som man föreställer sig att kräftor ska se ut. Att påsen dessutom innehåller en rejäl dillkrona, gör naturligtvis helhetsintrycket ännu lite bättre.

Anonym smakupplevelse

Men även om detta är kräftor som rent utseendemässigt gör intryck, tycker testpanelen att smakupplevelsen är tämligen intryckslös. De är långt ifrån äckliga, men varken spadet eller kräftan i sig smakar särskilt mycket. Även om kräftorna äts upp, så är det helt enkelt inte några kräftor som ger ett bestående intryck över huvud taget.

Lättskalade kräftor med bra konsistens

Ullmos färska kräftor (Turkiet) är lätta att skala och konsistensen på köttet är bra. Klorna är lite åt det sladdriga hållet, men håller genomgående bra storlek. Utseendet är som sagt riktigt vackert, men utsidan är sannerligen mest en parentes när det kommer till kräftor. När man äter kräftor löper man alltid en liten risk att tröttna på att skala innan man faktiskt är mätt, och med denna lättglömda smak händer just det. Betyget blir därefter: godkänt, men med nöd och näppe.

Det är svårt att inte bli sugen när man ser den rejäla hinken som bjuder på ett helt kilo svenska kräftor. Kräftorna guppar runt i rejält med spad, men bara ett mikroskopiskt fynd av dill görs. Vill man snofsa till serveringen, får man därför se till att köpa ett knippe krondill som garnityr.

Små kräftor med stora klor

Storleken på dessa kräftor är rätt blygsam. Klorna är däremot riktigt ståtliga. Så pass rejäla att man ibland tror att de kanske rymmer mer kött än vad resten av kräftan gör. Färgen är röd med en dragning till orange. Det är gulliga kräftor, men knappast särskilt imponerande.

Smaken imponerar inte

Storleken är ju dock inte allt, särskilt inte om smaken väger upp. Men tyvärr imponerar inte heller den. Smaken kan bäst beskrivas som något av en besvikelse. Det är inte så att kräftorna är äckliga, men de är tämligen smaklösa. De är lite för mjuka och saknar stunsen som man gärna vill ha i tuggmotstånd. Dessutom drar vissa av kräftorna mot en smått oangenäm smak av dy. Eftersom detta inte gäller alla kräftor i hinken, känns det till slut som om man deltar i en sumpig kräfttombola – man vet aldrig vilken kräfta man drar näst.

Med tanke på priset (459 kronor/kg), förväntar man sig mer från Fiskeriets svenska signalkräftor. Faktum är att de lika gärna kan ersättas med ett paket frysta budgetkräftor – det skulle nästan vara svårt att känna skillnad.

Svenska kräftor lockar alltid extra då man står vid frys- eller kyldisken och ska göra sitt val. Men det ska sägas, att det absolut inte behöver innebära en fullträff att välja svenska kräftor. Ullmos frysta svenska signalkräftor är denna kräftsäsong en kartong vi helst hade varit utan.

Varierande storlek på kräftorna

Om vi tar de positiva delarna först: på paketet står det tydligt att det är en naturlig sortering på kräftorna. Detta innebär att storleken varierar, vilket inte gör något när man är beredd på det. Det är värre med paket som lovar stora kräftor och serverar små.

Ullmos svenska signalkräftor är snygga och kommer bli riktigt fina på instagrambilden som dokumenterar årets kräftskiva. Skalet är åt det mjukare hållet, men inte så mjukt att kräftan blir svårskalad – utan balanserar galant på linjen för vad som ändå får klassas som en lättskalad kräfta.

Spadet är däremot rätt smaklöst, och luktar inte heller särskilt mycket. För liten sälta och för lite smak gör ingenting för smaken på kräftorna.

Nästan svampigt kött

Köttet är dessutom något för mjukt – nästan åt det lite svampiga hållet. Detta hade man kunnat se mellan fingrarna på, om smaken varit god. Men i bästa fall får man en kräfta som är okej – i värsta fall får man faktiskt slänga kräftan för att den helt enkelt är rätt äcklig. Detta händer vid flera tillfällen under testet. Att ett par av kräftorna dessutom har väldigt iögonfallande sädesledare, gör dem inte mer aptitliga. Sädesledare i kräftor är inget ovanligt, särskilt inte när de fiskats senare under säsongen. De är heller inte farliga att äta. Men det går inte att komma ifrån att de ser ut som maskar, vilket inte kittlar aptiten nämnvärt.

I år säger vi pass på de frysta svenska signalkräftorna från Ullmo. Det finns betydligt bättre alternativ att köpa med sig hem.