Soundbar: 13 modeller i test

Den bär välrenommerade Bang & Olufsens logotyp, den är tung som ett kassaskåp och den har en extremt sober framtoning med sitt trähölje (det finns andra materialval) och det gråa tyget som täcker högtalarelementen. Förhoppningarna kunde med andra ord inte vara högre när vi plockat upp den här bastanta pjäsen ur kartongen. Och vi tror spontant att Beosound Stage lär tilltala Bang & Olufsen-fansen, inte minst på grund av designen. Den stora massan lär däremot knappast vara villiga att lägga så här mycket pengar på en soundbar, nästan oavsett hur bra den låter.

Storleken kräver möblering

Den här bjässen till soundbar ger oss direkt ett problem. Vad ska vi göra av den? Den går förvisso att placera med bakstycket nedåt på en tv-bänk, men den tar onekligen rätt mycket plats på djupet, och vi får inte till det med bordsstativet till testlabbets 75-tums Sony Bravia. Man kan förstås hänga den på väggen också, vilket också gör den mest rättvisa rent visuellt, men man bör se till att det är en solid vägg eller att det finns reglar, för den väger avsevärt mer än många andra soundbars. För fotograferingen väljer vi att ställa den på kant, men vi lyssnar så klart inte i den vinkeln, utan gör vår bedömning med utgångspunkt från en bordsplacering.

Vi kan snabbt konstatera att det för de flesta behov inte behövs någon subwoofer. Här finns ju utrymme för rejäla element (11 stycken, närmare bestämt), och lådan i sig är så stor att den kan prestera en riktigt fin och spänstig bas. Den där extremt djupa och mullrande hemmabiobasen hade dock krävt en extern subwoofer, men det finns dessvärre ingen utgång för det. Är extrem bas din kopp te? Då kanske du ska titta på andra alternativ.

Utmärkt ljud

Ljudet är förstås överlag utmärkt. Det här är ju trots allt en B&O-produkt. Det hörs tydligt att både element och förstärkning är av högsta klass. Vi bjuds på en imponerande stereobredd och en häpnadsväckande klarhet när det gäller mellanregistret. Detaljrikedomen imponerar och allting är smakfullt avvägt. Alla små detaljer framgår med en precision som är svårmatchad. Dolby Atmos-återgivningen är också imponerande, med reservation för att en sådan här lösning aldrig kan ersätta en riktig surroundanläggning. Men Beosound Stage gör ändå det jobbet riktigt bra. Tyvärr saknas DTS:X-stöd, så om det är en dealbreaker får du leta vidare.

Tittar man på volymresurserna står Beosound Stage verkligen ut i mängden. Man kan få riktigt mycket ljud ur den här ”limpan”, och den som bor i lägenhet bör sannolikt hålla sig till den nedre halvan av volymspannet om man inte vill bli vräkt. Och även det höga ljudet håller ställningarna. Trots att vi blåser på rätt rejält så uppstår ingen distorsion förrän vi når näst intill maxvolym. Riktigt läckert.

Enbart appstyrning

En märklig grej är att B&O har valt att förlita sig helt och hållet på en app när det handlar om att fjärrstyra Beosound Stage. Vi gissar att tanken är att man ska locka konsumenterna att köpa den svindyra fjärrkontrollen Beoremote One. Volymen kan dock justeras med fjärrkontrollen till din tv om du kopplar via HDMI-ARC, och det är trots allt kanske är den viktigaste möjligheten. Och den där appen är faktiskt inte så dum, även om det förstås medför både för- och nackdelar att använda sin smartphone till allt möjligt.

Beosound Stage har stöd för både Chromecast och Airplay 2 och den kan även användas som en del i en multirumslösning med fler B&O-produkter.

För att vara B&O:s första produkt i segmentet så är Beosound Stage onekligen imponerande. Den är snygg och låter utmärkt vare sig du ser på film eller lyssnar på musik. Men den kostar också så pass mycket att det finns anledning att spana in vad konkurrenterna har att komma med. I den här prisklassen finns till exempel Sennheisers Ambeo, som man åtminstone bör testa innan man slår till på Beosound Stage.

Givet priset hade vi gärna sett lite fler ingångar och för de riktiga hemmabioentusiasterna kan det förstås vara avgörande att det saknas stöd för DTS:X. Men det är också allt som står i vägen för ett toppbetyg.

Från början var tanken med soundbars att man skulle slippa installationer av högtalare högt och lågt i rummet. ”Smacka in en limpa under tv:n, vet jag…” var hela konceptet. Riktigt så smidigt blir det ju inte med en pjäs (ja, det här är verkligen en pjäs) som Sonys HT-A7000. Bara själva soundbaren väger in på 8,7 kilo, och den är så bred (130 centimeter) att den till och med känns lite överdimensionerad för testlabbets 75-tums-Bravia. Att få plats med den här soundbaren på en tv-bänk kan bli problematiskt och det bästa är med andra ord att montera den på väggen. Så mycket för smidighet. Den levereras i den här helhetslösningen dessutom tillsammans med en riktigt grov subbas och två ”fågelholkar” till satelliter för bakljudet.

Fantastiskt ljud

Well, låt oss dra av plåstret direkt. Hur låter det? Helt fantastiskt! Givet att det här är dyra prylar så kan man förstås också förvänta sig ett ljud i den absoluta elitklassen, men vi blir trots förväntningarna mer eller mindre blåsta av stolen (eller ur soffan). Uteffekten på hela 500 watt gör också att det finns kräm så det räcker och blir över i alla register.

Ljudbilden är både bred, djup och hög samtidigt som den är ypperligt väldefinierad och separationen exemplarisk. Den här anläggningen ger en imponerande och omslutande upplevelse även när vi utsätter den för riktigt svåra surroundprövningar med intensiva scener. Här finns dynamik så det räcker och blir över också. I kombination med subbasen är bastrycket extremt bra, men faktum är att soundbaren själv också mäktar med en hel del bas, även om det givetvis inte blir på riktigt samma nivå.

Vi noterar även att återgivningen av konversation är på par med vad många riktigt dyra hemmabioanläggningar erbjuder, något som är värt mycket när man ser på film och tv-serier.

Kopplar vi på de trådlösa bakhögtalarna så blir det här en anläggning som utan problem kan matcha många sladdbundna surroundanläggningar i en högre prisklass, om än inte de bästa. När det gäller soundbarbaserade lösningar är man definitivt med och slåss om förstaplatsen när det handlar om ljudkvalitet.

Utmärkt för musik

Ljudet som musikanläggning är precis som när det gäller film och tv också utmärkt. Många soundbars är klart bättre på det ena eller det andra, men här upplever vi finmejslad diskant, snärtig bas och ett mellanregister som känns ypperligt avvägt oavsett genre. Kopplar man på subben kan man köra disko för hela kvarteret. Återigen mycket imponerande.

På anslutningssidan finns inte mycket att anmärka på. Dubbla HDMI-ingångar (2.1, tack för det) och pass through för 4K/120P och 8K/60P gör att vi känner oss framtidssäkra. Här finns även HDMI eARC. När det gäller den trådlösa biten så finns förstås både bluetooth och wifi, men även stöd för Spotify Connect, Airplay 2 och Google Chromecast.

Det är i princip omöjligt att inte rekommendera den här lösningen för den som letar efter ett potent soundbarbaserat alternativ till en ”riktig” hemmabioanläggning. Problemet ligger snarare i prislappen. Bara soundbaren kostar 15 000 kronor. Vill man ha subbasen och bakhögtalarna får man lasta på några tusenlappar till och… ja, det finns helt enkelt billigare alternativ som inte ligger jättelångt efter när det handlar om ljudkvalitet. Men vill man ha det bästa i soundbarväg som går att uppbringa? Ja, då ligger HT-A7000 utan tvekan väldigt bra till.

Soundbars är förvisso trevliga i största allmänhet, men frågan är om inte konceptet gör sig bäst när det handlar om mindre tv-apparater, till exempel i sovrummet? Ja, åtminstone om du frågar en härdad hemmabioentusiast, som kanske gärna vill ha ett äkta surroundsystem snarare än en ”ljudlimpa” till vardagsrums-tv:n. För den kategori som bara vill ha lite bättre ljud till sovrums-tv:n finns idag en uppsjö produkter att välja bland, och JBL:s 5.0 Multibeam sällar sig till den skaran.

Det här är en ganska lite grunka som inte mäter mer än 71 centimeter på bredden. Därmed passar den utmärkt till lite mindre tv-apparater. Den är inte särskilt djup heller, och är därför lättplacerad på mindre hyllor eller möbler där det är trångt om utrymme.

Ingen baslåda men ändå bra tryck

Den kommer utan någon tillhörande subwoofer, vilket innebär att man får förlita sig på elementen i själva ”limpan” även för basen. Det här är förstås inte tillräckligt om man letar efter prima bioljud, men faktum är att 5.0 Multibeam levererar förvånansvärt mycket bas för sin storlek. Bättre än rivalerna.

Ljudet är överlag välbalanserat och väldefinierat, och det fungerar lika bra att lyssna på omslutande ljudeffektskaskader från science fiction-filmer som att höra nyhetsuppläsarens röst.

Det finns dyrare alternativ på marknaden, och vissa av dem låter bättre, men långt ifrån alla. Att du får möjligheten att röststyra den här ”limpan” med alla tänkbara AI-assistenter är också en trevlig bonus. Vi kan inte annat än rekommendera den varmt, om du letar efter en bra och billig soundbar till den lite mindre tv:n.

Det är i ärlighetens namn inte jättemycket som är fel med Bose Soundbar 700. Men tar man de flesta av de få tillkortakommanden som den produkten hade och åtgärdar dem, ja då får man Bose Smart Soundbar 900. Man får förvisso även skiljas från ytterligare en tusenlapp, men är man ändå uppe i de här prisregionerna och nosar på soundbars, ja då är det en så kallad ”no brainer”.

Rejäl vikt

Soundbar 900 ser i princip ut som Soundbar 700, men väger betänkligt mycket mer. Dessutom har den fått ett par utskärningar på den glasklädda ovansidan där ljudet från uppåtriktade högtalarelement strömmar ut. Det här öppnar förstås för riktigt fina Dolby Atomos-effekter, och till skillnad från Soundbar 700 så har 900 faktiskt också stöd för Dolby Atmos. En redan bra surroundupplevelse har därmed blivit snäppet vassare. Bara att applådera.

Ljudet är överlag fantastiskt bra, vilket vi kommit att vänja oss vid när det handlar om Bose. Och precis som lillebror 700 så har den här produkten inga som helst problem med vare sig stereoljud för musik, surroundeffekter i den högre skolan eller konversation. Just det senare brukar vara en akilleshäl för många soundbars, men Bose lyckas som vanligt exceptionellt väl med mellanregistret, som är så väldefinierat att det nästan saknar motstycke.

Snygg subwoofer

Här finns även basresurser för den som vill köra lite nattklubb light hemma i lyan, och väljer man att köpa Soundbar 900 tillsammans med subbas så kan man plocka bort det där med light. Ett tvärsäkert sätt att få en anmärkning från störningsjouren, med andra ord. Subbasen bjuder på en snärtig och tajt bas, och den är till skillnad från andra subbasar även riktigt kompakt och snygg, samt med matchande glas på ovansidan.

Vi noterar stöd för både Google Assistant och Alexa, multirumsstöd (med andra trådlösa Bose-högtalare) samt stöd för både Airplay 2 och Chromecast.

Det vi fortfarande saknar är en HDMI-ingång, och den där förvisso tjusiga blanka ovansidan kan bli ett problem, då den tenderar att reflektera ljuskällor på ett synnerligen effektivt sätt. Det behöver naturligtvis inte innebära något problem i just ditt hem, men kan vara bra att veta, speciellt om man har ett generöst ljusinsläpp i rummet där soundbaren ska husera.

Det finns en tydlig rival till den här produkten och det är Sonos Arc. Och med undantag för att mjukvaran från Bose inte är riktigt lika vältrimmad som Sonos motsvarighet, så är Bose Soundbar 900 det bättre alternativet i vår mening. Det är framför allt ljudåtergivningen i det högre mellanregistret och diskanten som vinner matchen, plus att den här produkten inte är lika skrymmande som sin ärkerival.

Bose Soundbar 900 är en näst intill fulländad soundbar, men bara nästan.

Yamaha MusicCast Bar 400 är en kombination av ljudlimpa plus subwoofer, men samtidigt mer än bara en 2.1-lösning. Den här ljudlimpan är nämligen även försedd med stöd för multirumsplattformen MusicCast och kan således utgöra en delkomponent i ett större system med högtalare i en lägenhet eller en villa. Just den aspekten kan säkerligen tilltala många, men faktum är att det här är en soundbar som hade övertygat även om den biten hade saknats. Den är extremt krånglig att få upp ur förpackningen men det är alltså värt slitet.

Det är inte utan att förväntningarna är högt ställda när det står Yamaha på just en soundbar. Den japanska elektronikjätten var tidigt ute med konceptet och har lanserat ett antal produkter genom åren som alla håller riktigt hög klass. Och visst håller även Bar 400 för trycket.

Men låt oss börja med de få tillkortakommanden vi hittat, närmare bestämt två stycken: Det saknas stöd för Dolby Atmos/DTS:X och det finns bara en HDMI-ingång. Båda de här detaljerna kan vara en deal breaker för många användare som dels vill ha en mer omslutande ljudupplevelse, dels hade tänkt sig att koppla in flera externa enheter i sin ljudlimpa. Men kan man leva med dessa brister så kompenserar Bar 400 verkligen för dem med både sin ljudkvalitet och sitt utseende.

Synkar med automatik

Det formligen osar byggkvalitet om MusicCast Bar 400 som till stora delar bjuder på en design i lika delar svart och borstad aluminium. Enheten är dessutom väldigt kompakt och inte särskilt iögonfallande, med diskreta LED-lampor på översidan. Den tillhörande subbasen går i samma design och är också riktigt läcker rent visuellt.

Innanför högtalargallret på själva limpan sitter dubbla 4,6-centimeterselement samt två diskantskrikor på 2,5 centimeter vardera. Den aktiva subbasen har ett 6,5-tumselement och basport i fronten. En kul grej är att de här två enheterna hittar varandra med automatik, så man behöver inte göra några manuella inställningar alls. Smidigt.

När det handlar om ljudkvalitet så lever Yamaha utan tvekan upp till sitt rykte. Vid gängse TV-tittande är precisionen i frekvensåtergivningen en riktigt trevlig egenskap, då man faktiskt kan höra vad folk säger även vid mycket låga volymer. Detta trots att limpan inte har någon centerhögtalare, utan är av 2.1-typ.

Av samma anledning kan den inte betraktas som en fullgod ersättare till ett surroundsystem heller, men det låter åtminstone kraftfullt och stereoseparationen lämnar inget i övrigt att önska. Bastrycket är riktigt stabilt, och vi lyckas faktiskt inte ens provocera fram distortion. Det fungerar även alldeles utmärkt att spela musik via Yamaha MusicCast Bar 400, som ledigt kan ersätta en lite mindre stereoanläggning.

Sennheiser Ambeo är det kända ljudföretagets första steg in på soundbar-marknaden. Detta första steg är dock ett pampigt kliv, man har uppenbarligen haft devisen extra allt och lite till när man tagit fram denna soundbar.

Den väl tilltagna ljudlimpan rymmer hela 13 högtalare, har stöd för Dolby Atmos-ljud med uppåtriktade högtalare och levereras med en mikrofon på stativ för att ljudet ska kunna ställas in optimalt.

Kräver sitt rum

Som synes på måtten är det inte riktigt en soundbar du gömmer vid tevens bordsstativ och därefter glömmer bort. Icke. Det här är en maskin som vill och måste få ta plats. Det märks inte minst vid installationen. Dels har den som sagt uppåtriktade högtalare för den extra rymd som Dolby Atmos medger. Dels bygger den här högtalaren, mer än snittet, på akustiken i ditt rum och högtalarens placering.

Under vår testperiod kånkar vi runt ljudlimpan till olika ställen i rummet och kör dess automatiska kalibrering med medföljande mikrofon. Resultatet varierar rejält beroende på placering, och därmed rummets utformning, om det står några möbler eller hänger gardiner ivägen och liknande.

Å andra sidan är du nog ganska medveten om de bitarna om du är spekulant på en soundbar i den här prisklassen.

Klassledande

Väl på rätt ställe och med allt inkopplat och kalibrerat då? Jösses. Ambeo är gjord för att fungera utan såväl subwoofer som bakhögtalare och bägge delar fungerar otroligt bra. Surround- och rumskänslan hos Atmos infinner sig definitivt och vi är osäkra på om det ens går att skapa en bättre surroundkänsla med bara en högtalarkloss längst fram.

Riktigt apokalyptiska krigsmullerfilmer på riktigt hög volym hade nog mått bättre av lite mer bas, men just därför finns subwooferutgången för de som vill ha det. Lyssnar du strax under störjouren-volym behöver du inte bekymra dig.

Ljudet i sig går inte av för hackor heller. Framför allt med en väldigt detaljerad och pigg bas och en otrolig detaljrikedom genom hela registret. Detsamma gäller även för vanlig tvåkanalig musik, som låter ruskigt bra genom Ambeo.

Sennheiser Ambeo är kort och gott det riktmärke alla andra soundbars kan börja mäta sig mot. Prislappen och, framför allt, placeringskänsligheten gör att den kanske inte riktigt passar alla rum och smaker. Men uppfyller du de kraven kan du egentligen glömma allt vad dedikerat hemmabiosystem heter.

Varumärket Bose är synonymt med bra ljud. Det är förstås ett utmärkt fundament att bygga en soundbar på. Det handlar ju trots allt primärt om ljud. Och här levererar Bose Smart Soundbar 700 helt enligt förväntningarna. Allt låter bra. Musik, dialog, bombastiska effekter i storslagna filmscener. Det finns inget scenario som den här produkten inte kan hantera.

Det här är även en sådan där soundbar som gör anspråk på att kunna emulera surround, och i Bose fall använder man en teknologi kallad Phase Guide Arrays. Det fungerar också riktigt bra. Man kan köpa till äkta surroundhögtalare för 6 000 kronor, men det är ju å andra sidan kanske precis det man vill slippa med en sådan här produkt. Dyrt är det dessutom.

Bra ljud

Här finns en sällsynt finmejslad diskant, ett synnerligen klart och krispigt mellanregister och faktiskt också hyfsat med bas även utan subbas inkopplad. Köper man till Bose subbas (här sitter en proprietär kontakt, så det är vad du har att välja på) så landar vi på en riktigt kompetent och snärtig bas, men det gör så klart att paketet blir dyrare också. Hur som helst: Ljudet är kort och gott grymt.

Av just den här anledningen är det dock extra trist att det saknas stöd för Dolby Atmos och DTS:X, som är de rådande toppformaten när det handlar om surroundljud.Här hade betyget utan omsvep kunnat ryckas upp ett halvt steg ytterligare.

Reflektioner på ovansidan

Ett annat halvsteg – som hade tagit Soundbar 700 till full pott – rör designen. Det är inte helt optimalt med en glansig ovansida, då den ger upphov till reflektioner från tv:n, eller som i vårt reflektioner från ett fönster som strålar rakt upp mot tv:n. Vårt testexemplar är vitt, och möjligen blir det snäppet värre än med den svarta varianten, men då den också har en glansig ovansida så tror vi inte skillnaden är enorm. Ja, och så saknas det hdmi-ingång, vilket vi också skriver av på designsidans minuskonto.

Den rejäla fjärrkontrollen är ett intressant kapitel också. Den är verkligen rejäl. Inget är förvisso så störande som en allt för liten fjärrkontroll (fråga alla med en Apple TV), men här känns det som att Bose tagit i så att man spricker. Inget jätteproblem, men det bör ändå påpekas.

VI noterar även att det finns stöd för både Google Assistent och Amazon Alexa, vilket i dagsläget dock är en box som bör checkas av, snarare än ett plus i kanten.

Är det här en bra soundbar? Svar ja. Kunde den vara bättre? Också svar ja. Prioriterar man ett bra ljud framför ett brett formatstöd så är det här en riktigt väl vald produkt. Vill du ha en riktigt framtidssäker soundbar som fixar Dolby Atmos och DTS:X? Då får du leta vidare. Och tänk över det där med den blanka ovansidan innan du slår till.

Xiaomi har sakta men säkert börjat få samma status här i Europa som man sedan långt tillbaka har i hemlandet Kina, det vill säga som en elektroniktillverkare i största allmänhet, och inte bara ett smartphonemärke. Xiaomi tillverkar ju nästan allt som går att tillverka i hemelektronikväg, och givetvis har man en soundbar i utbudet också. Xiaomi Soundbar 3.1 är på klassiskt Xiaomimanér väldigt mycket produkt för pengarna, utan att glänsa. Fullt tillräcklig för den stora massan, men inget för den som vill ha mer avancerade finesser.

Låter bra

Ljudet håller hög klass för prisnivån. Med det inte sagt att det låter lika bra som dyrare soundbars, men har man satt smärtgränsen till 3 000 kronor så är den här produkten med i toppskiktet. Det är ett spänstigt och friskt ljud, med väl balanserad diskant och ett tydligt mellanregister som gör att man hör konversationer mycket bra. Separationen är faktiskt rätt imponerande, något som beror på att det faktiskt sitter hela sju högtalare i den här paketlösningen. Tre diskanter, tre fullfrekvenselement och så basen i subwoofern. Basen är inte jättekraftig, men är däremot tillräckligt snärtig för att inte grumla de övriga frekvenserna. Även subbasen hör till de bättre i den här prisklassen.

Det är en ganska liten och nätt ljudlimpa, som givet den något blanka plasten ser en smula billig ut. Nu är det ju också en billig soundbar, så det får man tugga i sig. Det är inget som stör, direkt. Den låga vikten gör den även rimlig att montera på väggen, om man är på det humöret. Faktum är att Xiaomi skickar med ett väggfäste. Subbasen är hyfsat kompakt och står stadigt på fyra fötter.

Ingen surroundmaskin

Xiaomi Soundbar 3.1 har stöd för Dolby Audio, DTS Digital Surround och DTS Virtual X, men däremot finns inget stöd för Dolby Atmos. Det här är ingen ersättare till surroundljud, utan primärt ett sätt att ge en tv bättre ljud. Och det gör Xiaomi Soundbar 3.1 utan tvekan.

Annat som saknas är eARC och stöd för högre bilduppdateringsfrekvenser. Ska du använda den här produkten för gaming så finns med andra ord bättre alternativ.

Kan vi rekommendera den här produkten? Absolut. Men den är inte för alla. Det här är primärt en soundbar för den som vill ha ett bättre ljud än vad tv:n presterar och som helst slipper allt för mycket krångel. Xiaomi Soundbar 3.1 är enkel att förstå sig på och installera, och den gör jobbet mycket bra med tanke på priset. Den som är ute efter en mer avancerad soundbar med snäppet bättre ljudkvalitet och fler finesser får finna sig i att hoppa upp ett snäpp i pris.

Vill man undvika fågelholkssyndromet (läs: ett rum fullt av högtalare och kabelrännor) så finns det en uppsjö soundbars som mer eller mindre framgångsrikt simulerar känslan av att ha ett surroundsystem. Den här kategorin soundbars kallas ofta för Atmosmodeller, då de klarar att koda av Dolby Atmos-surroundsignaler, men fejkar återgivningen genom att på olika sätt bearbeta signalen så att det låter som om ljudet kommer från olika platser i rummet. Sonys HT-G700 är just en sådan soundbar, och en ganska duktigt sådan, om du frågar oss.

Det rör sig om en 3.1-kanalslösning med en klassisk ”limpa” och en tillhörande subbas, som i det här fallet trevligt nog också är trådlöst ansluten.

Imponerande separation

Sony har en hel del erfarenhet på det här området och det märks. Separationen och återgivningen är riktigt imponerande, och det vill till att man antingen har haft eller har en surroundanläggning om man ska kunna upptäcka skillnaden. För det blir aldrig helt perfekt med en sådan här lösning. Däremot blir det väldigt bra i förhållande till hur smidigt det är.

Leveransen av ljudeffekter är övertygande, även när det går undan och vid större övergångar då ljudet snabbt ska förflytta sig i någon riktning. Vi får även en mycket god stereoseparation. Att lyssna på musik fungerar hyfsat bra, även om den övre delen av mellanregistret kan upplevas som aningen burkig. Det här varierar dock kraftigt från låt till låt, och vilka frekvenser som triggar den saken känns aningen oklart.

Diskanten är detaljerad och basen är riktigt spänstig och tydlig, härligt befriad från den svampighet som subbasar i sådana här paket annars ofta dras med. Sony kan både surround i största allmänhet och hifi i synnerhet, den saken är uppenbar. Du blir inte besviken på ljudkvalitén.

Göm subwoofern

Själva ”ljudlimpan” ser ut som Sonys ljudlimpor brukar göra, vilket betyder att den är sober och diskret, med en tjusig meshfront och en finish med en gråskala som är tilltalande.

Subben är tyvärr inte alls lika snygg och för tankarna till en övergödd studiomonitor eller – om vi tillåts vara riktigt elaka – byggsatshögtalare. Förhoppningsvis kan du placera den på en avskild plats där den inte hamnar i blickfånget.

På baksidan av ljudlimpan hittar vi en optisk ingång, en USB-port för uppdateringar (inte för din hårddisk), HDMI samt HDMI ARC och så en ethernetport, förstås.

Sony HT-G700 har ett utmärkt stöd för alla tänkbara codecs och klarar både Dolby Atmos och DTS:X. Man får även ett antal förinställda ljudlägen, som vi rekommenderar att du använder dig av, för de gör verkligen skillnad.

Det här är en mycket gedigen produkt som låter bra vare sig du ska se på film eller lyssna på musik. Men det är också en förhållandevis dyr produkt, och det finns anledning att jämföra med andra alternativ innan man slår till. Låt ditt tycke och din smak fälla avgörandet. Om pengar är ett mindre problem, så står sig HT-G700 mycket bra i konkurrensen.

Kinesiska TCL har en bit kvar innan man är lika etablerade i Sverige som de andra stora asiatiska aktörerna på ljud- och bildsidan. Här känner vi mest märket som ett prisvärt alternativ när det handlar om tv-apparater. Man kan helt enkelt få rätt många tum extra om man ”nöjer sig” med en TCL-logotyp istället för en Samsung- eller LG-logotyp. Men det börjar sakta men säkert gå upp för konsumenterna att det faktiskt handlar om riktigt bra produkter också. Med sin soundbar TS-9030 Raydanz kör man samma princip som i tv-racet och lanserar en förhållandevis billig Atmos-soundbar med subwoofer som ska kunna simulera ett äkta surroundsystem i någon mån.

Fysiskt fejksurround

Skillnaden mellan Raydanz och andra soundbars med samma ambition (att härma 5.1-ljud) är att TCL har valt att försöka åstadkomma effekten rent fysiskt snarare än med hjälp av mjukvara.

”Limpan” är byggd så att ljudet ska ledas ut åt olika håll och reflekteras mot lyssnaren i en vinkel som gör att det uppfattas om att det kommer från sidan eller bakifrån. Det här ser man tydligt, då själva elementdelen av högtalaren bara utgör mittsektionen av ”limpan”. På sidorna skickas ljudet ut i rummet åt olika håll. Du har kanske redan räknat ut det, men ”ljudstrålar” som ”dansar” (i rummet) blir lite lagom pedagogiskt och försäljningsvänligt stiliserat Raydanz.

Fungerar det här då? Sjukt nog, ja. Det här är faktiskt ett av de bättre exemplen på ”fejksurround” som vi någonsin upplevt. Nej, det är inte perfekt, och Raydanz kan inte ersätta upplevelsen du får med ett riktigt surroundsystem till 100 procent. Men det är tillräckligt bra för att man ska sitta där med en virtuell dumstrut på huvudet och ser ut som en fågelholk i ansiktet av förvåning. Även svåra effekttransitioner där ljudet förflyttas snabbt för att matcha bilden fungerar långt över förväntan.

Fin ljudkvalitet

Ljudkvalitén är också den riktigt fin. Det går utmärkt att lyssna på musik, även om Raydanz kanske inte erbjuder det mest kraftfulla ljudet på marknaden. Subbasen som följer med i den här 3.1-lösningen är helt okej och ger en välbalanserat snärtig bas. Raydanz saknar den utmärkta definition och det välkontrollerade mellanregister som dyrare ”limpor” som till exempel Sonos Arc erbjuder, men vi tror inte att den här produkten har riktigt samma målgrupp. Diskanten är däremot detaljerad och fin och separationen lämnar inget i övrigt att önska.

Raydanz har även Google Home-stöd, vilket innebär att den kan anslutas till en eventuellt befintlig högtalargrupp. Den har även stöd för både Chromecast och Airplay 2, så varken Android- eller IOS-användare lär ha några problem med att skicka ljud till den. Det går att röststyra Raydanz, men det krävs att man använder en mobil enhet som är uppkopplad till samma wifi-nät. Det finns nämligen ingen mikrofon i själva högtalaren.

Med tanke på priset så får man onekligen anse att det här är en lösning som levererar mer än vad man kan förvänta sig, både när det gäller funktionalitet och ljudkvalitet. Det som drar ned betyget något är att varken ”limpan” eller den tillhörande subbasen är särskilt vackra skapelser. De är inte så fula att de inte passar i möblerade rum, men de saknar finess och känns plastiga (inte minst till följd av att båda är tillverkade i ett ganska lätt plastmaterial med rätt trist finish.

Ett plus dock för att man gjort det rätt smidigt att hålla kablarna i schack på baksidan genom en sinnrik konstruktion av plastluckan som döljer ingångarna. Och apropå ingångarna så stödjer HDMI-ingången alla vanliga HDR-format (Dolby Vision, HDR10+, HLG). Antalet surroundformat som stöds är också omfattande, även om det saknas stöd för DTS-codecs.

JBL Bar 2.0 överraskar på flera sätt. Det finns mer eller mindre avancerade soundbars på marknaden. Den här produkten tillhör märkligt nog den senare av kategorierna, även om det visuella intrycket initialt inte röjer den saken.

Det handlar förvisso om en ensam liten ljudlimpa utan tillhörande subbas som i huvudsak är ämnad för att skänka bättre ljud åt en liten eller kanske sekundär tv-apparat, varför inte i sovrummet till exempel? Med det sagt kommer Bar 2.0 ändå med en mängd finesser, vilket långt ifrån alla soundbars i den här prisklassen gör.

Det är en nästan förvånansvärt kompakt produkt det handlar om. Den ser lite gullig ut i all sin litenhet, något som också innebär att den är lätt att få plats med framför tv:n. Limpans utseende i övrigt för tankarna till andra soundbars från JBL, med lätt rundade hörn och ett tämligen sobert meshnät. Inget som sticker ut eller stör, med andra ord.

På ovansidan hittar vi en on/off-knapp, volymkontroller och en knapp för att välja källa. Andra funktioner manövreras med den tillhörande fjärrkontrollen.

Spänstig bas

När det kommer till ljudet förvånar den här limpan faktiskt en del. Framför allt är den kapabel till en rätt rejäl och spänstig bas, något som man förstås inte förväntar sig när det saknas dedikerad sub, än mindre med tanke på hur liten enheten är. Det finns två basreflexportar som bidrar till att få det att dundra lite mer än väntat.

I övrigt bjuder den här produkten på ett tämligen rikt ljud med fin separation, även om det naturligtvis (läs: det här är en mycket billig produkt) inte håller toppkvalitet. Drar man på volymen rejält så blir ljudet också ganska ”hårt”, och mellanregistret börjar kännas påträngande.

Det bör förstås påpekas att den här ljudlimpan sannolikt inte är tänkt att användas på jättehög volym, och att ha ett någorlunda framträdande mellanregister är förstås tacksamt för dialog, inte minst när man spelar på lite lägre volym.

Den som hade tänkt använda Bar 2.0 både som ljudförbättringsenhet för tv:n och som musikanläggning bör dock tänka över saken både en och två gånger. Givet de bristfälliga resurserna vid högre volym och en aning tveksam dynamik så lämpar den sig inte jättebra för musik, åtminstone inte om man är någorlunda kräsen.

Vi skulle nog rekommendera den primärt som ett komplement till sovrums-tv:n, alternativt till ett hushåll som bara har en mindre tv och inte letar efter en helhetslösning för både musik och tv-ljud.

JBL Bar 5.1 Surround är en stilig ljudlimpa. De runda hörnen och det täta meshgallret i kombination med den i övrigt mattsvarta designen ger en läcker liten twist och skänker en gnutta tyngd åt utseendet. Den ser helt enkelt modern och gedigen ut, vilket den också är.

Den som tycker sig känna igen namnet på den här ljudanläggningen har säkerligen sett varianten utan suffixet ”Surround”. Den produkten kan användas både som ett 2.1-system (det vill säga med enbart limpan och subbasen), men även som ett äkta 5.1-system, då satelliterna är trådlösa.

I 2.1-läget är dessa magnetmonterade på sidorna av ”limpan”, och det är bara att plocka loss dem och använda dem som bakhögtalare. Så är dock inte fallet med Bar 5.1 Surround, som saknar satelliter och i stället förlitar sig på virtuellt 5.1-ljud.

För att göra saken ännu mer förvirrande så är det här således uppföljaren till förra årets Bar 3.1 och inte en variant på Bar 5.1. JBL borde kanske titta lite närmare på hur man namnger sina produkter, om man inte vill förvirra konsumenterna.

Som alltid när det gäller virtuellt surround så övertygar lösningen inte, men det är ändå en helt okej ljudupplevelse vi får, och för den som inte vill befatta sig med satelliter av något slag så är det här så nära man kan komma. Med andra ord: Virtuellt surroundljud är aldrig jättebra, men det här är å andra sidan ungefär så bra det blir.

Grym som musikanläggning

När det gäller ljudkvaliteten så imponerar Bar 5.1 primärt med ett för segmentet osedvanligt tungt bastryck. Synar man specifikationerna finner man förklaringen. 550 watt (250 från limpan och 300 från subbasen) borde rimligen låta rätt rejält, vilket det också gör.

Men som så ofta är fallet med basstarka anläggningar så tenderar ljudet i övrigt att drunkna en smula på lägre volymer. Framför allt röster blir en aning svåra att tyda, något som gör Bar 5.1 mindre lämpad för användning i till exempel en lägenhet, där högre volym riskerar att störa grannarna.

Det är långt ifrån någon katastrof och det är ett ganska vanligt problem i det här segmentet, men det finns trots allt bättre alternativ för den som bingekollar serier eller gillar film. Som musikanläggning är den däremot smått fantastisk, då den typen av återgivning rimmar mer med den allmänna ljudbilden.

Inte för alla

Som alltid när det gäller soundbars så är det lite knivigt att komma åt ingångarna på baksidan, men Bar 5.1 är varken bättre eller sämre än snittet när det gäller den biten.

Fjärrkontrollen är smidig att använda och är inte dränkt i mystiska knappar, utan allt är tämligen intuitivt och uppenbart. Det finns även en begränsad mängd kontroller på själva limpan, vilket alltid är välkommet om man av någon anledning inte skulle ha tillgång till fjärrkontrollen, eller befinner sig obekvämt långt ifrån den.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det här är en soundbar med rejäla ljudresurser, om än inte segmentets bättre när det kommer till innehåll med mycket dialog. För musikkonsumtion är den däremot utmärkt, och den som ofta ägnar sig åt det lär sannolikt gilla den här produkten. Den är även väldigt snygg. Rekommenderas, men inte för alla.

• Kraftfull anläggning med stilren mattsvart design.
• Det bjuds rejäla ljudresurser, men definitionen vid konversationer lämnar en del i övrigt att önska.
• En soundbar för den som lyssnar lika mycket på musik och bingekollar Netflix.

Harman Kardon Citation är en hel serie med ganska snyggt designade aktiva högtalare som alla har stöd för Google Assistent, det vill säga Googles röststyrda AI-assistent. Just Citation Bar går förstås att använda som en fristående ljudlimpa också.

Det är en ganska anonym och lätt historia som vi plockar ut ur kartongen. Och snygg är den också, klädd i ljusgrått filttyg som enligt uppgifter från Harman Kardon ska vara både flamm- och smutssäkert. Det förstnämnda väljer vi att inte kontrollera och det sistnämnda lär vi behöva ha ljudlimpan på plats i ett smutsigt rum i flera månader för att kunna vidimera, så man bör nog inte dra alltför stora växlar på den utsagon.

Monterar du den mot väggen får den så låg profil att den knappt märks alls, och det ser oerhört sobert ut. Klent omfång brukar ju dessvärre inte sällan innebära även lite klenare ljudresurser. Så är dock inte fallet med den här pjäsen som levererar i alla delar av frekvensspektrat med undantag för att basen inte direkt kan klassas som dundrande.

Citation har nio inbyggda högtalare som räcker ganska långt, åtminstone om man inte hade tänkt anordna diskodans hemma i bostaden. Vi noterar ett aningen mer framträdande mellanregister än på andra produkter i samma storlek, och det tar även ett tag att vänja sig vid frånvaron av så kallad lyxdiskant. Det är dock som det ska, och ljudet är utan tvekan optimerat för att ge en så korrekt återgivning som möjligt.

Bäst för TV och spel

Men det här är primärt en ljudlimpa för den som vill titta på film eller TV, alternativt spela spel. Har man lite större hifi-ambitioner så är den inte ett lika klockrent val, trots att varumärket förpliktigar. Detta på grund av balansen i ljudet som vi anmärkte på tidigare i texten.

Handhavandet är enkelt och fjärrkontrollen intuitivt designad med fasta knappar för de olika ingångarna. En färg-LCD-pekskärm på ovansidan gör det dessutom väldigt enkelt att navigera runt bland de olika lägena. Du ser mikrofonstatusen (för Google Assistant) i form av dioder under filtbeklädnaden.

Citation är även rustad med stöd för Chromecast, och man kan förstås även streama ACC, MP3, Ogg Vorbis, WAV, FLAC och Opus-filer via Bluetooth.

Du får tre HDMI-ingångar samt en utgång, optisk digital utgång samt 3,5-millimetersutgång. Som så ofta är fallet med just soundbars kan det vara lite struligt att få plats med en lite mindre böjlig HDMI-sladd, men det är inget som irriterar i någon större utsträckning.

Citation Bar är en ganska dyr pjäs i förhållande till många andra alternativ i samma storlek och vi är inte helt övertygade om dess förträfflighet på egen hand. Limpan konfigurerar sig automatiskt som en centerhögtalare om man tillför ett par fronthögtalare, och då släpps också potentialen loss på en helt annan nivå. Vår rekommendation är därför att man använder den här produkten som ett film- och tv-alternativ primärt. Lägger man till sidohögtalare blir den dessutom riktigt habil som musikanläggning också. Men kostar förstås därefter.