Mobiltelefon: 70 modeller i test

Iphone 13 känns lite som den tråkigare av årets Iphone-modeller. Den är på många sätt identisk med Iphone 13 Mini, men miniluren har i alla fall fortfarande lite av ett nyhetens behag över sig.

Uppdateringarna som kommer i Iphone 13 är absolut trevliga och gör att du inte gärna tittar åt föregångaren. Men de är samtidigt förhållandevis små.

0,2 millimeter skillnad

Iphone 13 har fått en större kamera-ö på baksidan, “hakan” i skärmens övre del har blivit en smula mindre och telefonen är numera 0,2 millimeter tjockare. Det där sistnämnda är ganska talande för hela uppdateringen. Samtidigt har det utökade midjemåttet gjort att telefonen fått ett ganska rejält mycket större batteri än föregångaren. Helt klart märkbart när dagen blivit lång eller du hårdkört telefonen.

Den “Iphone 4-kantiga designen” har även fått en aluminiumram runtom vilket får ner vikten. Det gör mobilen betydligt mer bekväm att hålla under längre stunder än vad den närmast identiskt utformade Pro-modellen med stålram är. Designen är i övrigt identisk med fjolårets modeller.

På insidan sitter Apples A15-chip. Modellen i Pro-telefonerna är lite vassare, men summa summarum är att det är en ganska liten prestandaökning i år. Trots det ligger Iphone 13 i topp när vi kör prestandatester, så det finns absolut kraft att ta av här.

Identiskt med förra året är också skärmen. En riktigt fin oled-historia, helt klart. Samtidigt blir du utan den snabbare uppdateringshastigheten som årets Pro-modeller begåvats med.

Nattfotografen

Utöver att Pro-modellerna fått stöd för Lidar och en tredje lins är kameradelen genomgående väldigt lik hos alla de fyra telefonerna i år. Det innebär goda nyheter för Iphone 13.

Du hittar exempelvis den nya bildstabiliseringen här – där hela sensorn sitter upphängd. I fjol fanns denna lösning bara i Pro Max-luren. Fördelen med den är att den ger en riktigt bra bildstabilisering, särskilt när du filmar.

När det kommer till fotografering i dagsljus är det däremot svårt att se kvalitetsskillnad på årets kamera och föregångarens. Bägge är riktigt bra, och vi finner inte att denna skulle vara överlägsen sin föregångare på något sätt. I mörka miljöer innebär dock Iphone 13 ett steg upp. Båda linserna har blivit betydligt mer ljuskänsliga, så i mörkare miljöer fångas fler detaljer upp och du får bättre färger.

På det stora hela har Iphone 13 en riktigt bra kamera som levererar pålitliga resultat i alla tänkbara miljöer.

Vill du leka lite finns även det nya cinematiska läget när du filmar, samt betydligt fler inställningar för dig som fotar. Det är inte riktigt på nivån som Iphone 13 Pro har, men betydligt fler än tidigare.

Om du har en Iphone 12 finns det ingen poäng med att uppdatera till Iphone 13, de är alldeles för lika varandra. Sitter du däremot på en äldre Iphone kan det vara intressant att byta upp sig. Den trådlösa magnetladdningen Magsafe är riktigt smidig och de nya kamerorna tillsammans med det lite större batteriet gör Iphone 13 till en väldigt trevlig bekantskap som har allt de allra flesta behöver.

Det fanns en tid då vi kunde räkna med att årets Note-modell från Samsung stod för det mesta Samsung kunde erbjuda i en telefon. Sen kom vårkantens Ultra-modeller av S-serien och Note delades upp i flera modeller för att sedan dö helt. I och med Samsung Galaxy S22 Ultra vågar vi påstå att Samsung äntligen fått ordning på skutan igen och erbjuder en telefon som är både unik och otroligt självsäker som flaggskeppsmodell.

Note är tillbaka

Till skillnad från förra årets S21 Ultra finns inte bara stöd för Samsungs skrivpenna S pen, utan även ett förvaringsfack för den. Det gör att S22 Ultra i praktiken tar vid där Galaxy Note slutade, samtidigt som det gör telefonen relativt unik sett till sina funktioner. S pen och dess användningsområden håller sig ärligt talat på ungefär samma nivå som sist, men samtidigt är det så många funktioner vid det här laget att vi ändå inte skulle få plats med dem här.

S22 Ultra utmärker sig även designmässigt, då den både lånar designspråket från tidigare Note-serien men samtidigt sticker ut på egen hand. Främst handlar det om kamerapaketet, som hoppar över den upphöjda kameraön som de andra S22-modellerna har och placerar alla linser direkt på baksidan av telefonen.

När det kommer till just kamerorna är det precis som vi hade förväntat oss av både en Ultra-modell och en Note: klassledande. Samsungs toppmodeller har alltid varit bland branschens bästa mobilkameror när de släppts och detsamma gäller såklart även S22 Ultra genomgående.

Missar detaljerna

Vid sidan av pennan och kameran levererar Samsung det mesta vi förväntar oss av den här typen av telefoner. Samtidigt är det faktiskt en smula naggade kanter när vi börjar skärskåda detaljerna. Vi får en alldeles fantastisk skärm med typisk toppklassprestanda som Samsung brukar leverera. Medan en uppdateringshastighet på 120 hertz är fullt tillräckligt känns det ändå en smula trist, nu när även billigare telefoner kan erbjuda 144 hertz. Inte för att det märks i praktiken, men ändå. Samma sak gäller laddningen. Trådat respektive trådlöst levererar Samsung 45 respektive 15 watt, vilket i dagsläget faktiskt är rätt långsamt överlag. Som en “kan allt, gör allt”-telefon borde även IR-porten fått komma tillbaka, kanske även hörlursporten.

Med det sagt är Samsung Galaxy S22 Ultra fortfarande en helt fantastisk telefon med klassledande kamera och en unik position i och med pennan. har du inte användning av pennan kan telefonen kännas lite dyr, men i övrigt är det här en ytterst kompetent maskin.

Oneplus har i stort sett alltid handlat om att ge flaggskeppsprestanda till rimliga priser. Därför är Oneplus Nord en intressant spelare, eftersom den inte kommer med värstingprestanda men ändå springer om den dyrare föregångaren Oneplus 8 på vissa punkter.

Lyxblandad budget

Om du inte vet vad Oneplus sparat in på med Nord är det svårt att märka det rakt av. Materialvalet är lite enklare, systemchippet lite klenare och lagringen lite långsammare än i systermodellen Oneplus 8. Samtidigt bjuds du på lyx i form av en Amoled-skärm med riktigt fina färger och 90 hertz uppdateringshastighet, vilket faktiskt gör en hel del för flytet i det som visas på skärmen. I samma veva tappar du stereohögtalarna, 60 fps-filming i 4K och WiFi 6 från den dyrare modellen, men du får å andra sidan samma kamerapaket rent hårdvarumässigt.

Det är på många sätt en Oneplus 8 med lite långsammare hårdvara och aningen mindre batteri. Det finns även 5G med i paketet tills dess att det blir aktuellt. Så här handlar det mycket om vad du prioriterar. Ovanstående gör Nord till en riktigt intressant mobil som, tack vare sin hyggliga prissättning, faktiskt står ut i en annars benhård prisnivå.

Stabil budget

Det lite långsammare chippet och lagringen märks inte av i praktiken, utan allt vi slänger på den flyter som det ska. Det är bara vid en rak jämförelse med en snabbare telefon som hastighetsskillnaden blir tydlig.

När det gäller kamerorna är det i huvudsak primärkameran som gör ett riktigt bra jobb, särskilt för prisklassen. Vidvinkel- och makrolinserna sköter sig, men här syns ett tydligt kvalitetstapp både gentemot huvudkameran och vad lite dyrare modeller presterar. Dubbla linser på framsidan får mest ses som en kul gimmick och inget som sticker ut helt.

Oneplus Nord är ett spännande alternativ i den övre delen av budgetsegmentet. Framför allt skärmen känns riktigt lyxig, och trots den snabbare skärmen håller batteriet normal drifttid. Andra konkurrenter, särskilt från det kinesiska hållet, klarar kameradelen bättre även om Nord på inget sätt är dålig där. En stor teoretisk fördel är att Oneplus brukar skicka ut uppdateringar länge och vara tidiga med nya Androidversioner. Nu hoppas vi bara att de är lika duktiga med det på sin billigare modell.

Smartphonesegmentet är inte riktigt vad det en gång var, och svindyra telefonmodeller med ”extra allt” får inte samma uppmärksamhet som tidigare. Men letar man trots det efter en riktigt överlägsen telefon så lär man få svårt att hitta någonting som bräcker nya Samsung Galaxy S21 Ultra, åtminstone under första halvan av 2021.

Det här är för smartphonesegmentet vad nyårsdagspizzan är för kosthållningen. Kanske inte riktigt vad du behöver, men jösses vad gott. Allt – och då menar vi verkligen allt – är maxat. Låt oss börja med skärmen som ligger på hela 6,8 tum och därmed får klassas som att vara näst intill av phabletstorlek. Och vilken skärm sedan! Vi snackar AMOLED med Quad HD-upplösning och ett tryck i färger och ljusstyrka som ingen annan telefon på marknaden just nu kan matcha. Dessutom har man försett telefonen med en bilduppdateringsfrekvens på 120 Hz, som när den är aktiverad gör att det nästan känns som att man har med ett interaktivt papper att göra snarare än en telefonskärm. Imponerande. Och Samsung har fiffigt nog gjort den där uppdateringsfrekvensen adaptiv också, vilket innebär att telefonen växlar ned till den uppdateringsfrekvens som för tillfället behövs. På så vis sparar man batteri, samtidigt som man får den silkeslena effekten när den är av avgörande betydelse.

Imponerande kamera

Även på kamerasidan imponerar Galaxy S21 Ultra stort. Huvudsensorn ligger på hela 108 megapixlar och telefonen har dubbla telelinser, vilket medger 100x zoom. Just den extrema zoomen är något av en gimmick, men att telefonen har en helt överlägsen zoom rent generellt råder det inget tvivel om. Kamerornas dynamiska omfång är smått magnifikt och nattläget lämnar väldigt lite i övrigt att önska (här kan bara Iphone 12 Pro Max konkurrera).

Prestandamässigt är det här också något av ett monster. Galaxy S21 Ultra har Samsungs egna Exynos 2100-chipp här i Europa, och här går det undan så till den milda grad att i princip ingenting är ett problem till följd av bristfällig prestanda. Väljer man varianten med 512 GB lagringsutrymme så får man dessutom 16 GB arbetsminne, medan 128- och 256 GB-alternativen får nöja sig med 12 GB arbetsminne. Det räcker och blir över, med andra ord. En trist detalj är att Samsung – sannolikt för att kunna hålla nere priset – har valt bort möjligheten att komplettera med ett Micro SD-kort. Man bör med andra ord ta höjd för vilka lagringsbehov man kan tänkas få på sikt.

Snål snabbladdare

Batteriet ligger på 5 000 mAh och ger utan problem en hel dags användande, även om man kör ganska intensivt med telefonen. Man får dock finna sig i att nattladda, om man nu inte är typen som knappt rör telefonen under dagen. Samsung har även valt att följa Apple i spåren och skickar inte längre med någon nätadapter, så det vill till att du antingen köper en sådan separat, alternativt använder en äldre. När det gäller snabbladdning så finns i dagsläget bara stöd för 25-wattsladdare, dessutom. Enligt Samsung så ska dessa vara så optimerade att det i princip inte innebär någon större skillnad mot 45 watt, men den saken har vi inte testat.

En annan sak vi inte testat är stödet för pennan, som säljs separat. S21 Ultra kan med tillbehöret S Pen utföra de flesta extrafunktioner som annars varit exklusivt för Samsungs Note-serie.

Det här sammanfattningsvis en mycket dyr telefon, men den levererar också. Vill man ha det absolut häftigaste som finns att få tag på i smartphoneväg idag, så är det här den enhet man ska ha. Du får en fantastisk skärm, oerhört fina kameror och en prestanda som inte är av denna värld. Och du får en rejäl minuspost på ditt bankkonto.

Iphone 13 Pro är telefonen som är lika mycket en tråkig uppgradering som den är ett fulländande. På pappret handlar det om väldigt modesta uppgraderingar som du knappast kommer märka av. Men när du väl börjar använda den blir det snabbt svårt att gå tillbaka till något äldre.

Äntligen Pro-skärm

Utsidan är nästan densamma som förut. Måtten på både telefonen och kamera-ön har ändrats och vuxit någon millimeter åt alla håll – tillräckligt för att dina gamla iphone 12 Pro-skal inte ska passa (samma sak med skärmskydden). Vi får samma kantiga, men oväntat bekväma, design som förra året, men med en kännbart högre vikt denna gång. Kamerorna har dessutom inte bara vuxit på bredden, utan även på höjden, vilket gör att de sticker ut ur normaltjocka skal.

Skärmen innehåller två nyheter. Men i grund och botten handlar det om samma fina skärm som förra året, som täcks av ett helt vansinnigt stöttåligt glas. Först och främst är “Hakan”, med selfiekameran och tekniken för ansiktsigenkänningen FaceID, lite mindre. Den är fortfarande där, så att den blivit en smula mindre gör dock inte någon större skillnad. Den andra nyheten är däremot uppdateringshastigheten. Den justeras automatiskt beroende på vad du gör, från låga 10 hertz upp till bastanta 120 hertz. Det ger en helt annan känsla i skärmen, både när du pekar på den och när du till exempel scrollar på en hemsida. Det är egentligen ingen funktion som är livsviktig, men har du väl använt en telefon med högre uppdateringshastighet än de normala 60 hertzen känns det som att allt under det laggar. Samtidigt får Iphone äntligen den här funktionen, som funnits på andra toppmodeller i flera år.

Mer Pro i kameran

På baksidan av Iphone 13 Pro gömmer sig såklart Magsafe, som introducerades förra året. Trådlös laddning som passas in med hjälp av magneter och då även kan användas som magnetfäste för telefonen är fortfarande riktigt smart. Vi hade väl helst sett att Lightning-porten fått stryka på foten för USB-C denna gång, åtminstone i Pro-utgåvorna. Men så kul fick vi inte ha det. Samtidigt hade vi gärna sett lite snabbare stöd för laddning – både trådlöst och trådat. Däremot får vi en ganska bastant uppdatering av batteriet, som faktiskt ger en hel del extra kräm vid vardagligt användande gentemot fjolårets modell. Det är även i de båda Pro-modellerna vi hittar den snabbare varianten av A15-chippet – en extra grafikkärna jämfört med vanliga Iphone 13, men ändå. Samtidigt är prestandan i det närmaste likvärdig mot förra årets Iphones. Det är dock fortfarande snabbare än de flesta Android-flaggskepp och mer kräm än vad du behöver för det mesta.

Den kanske största nyheten, på alla sätt, är kamerorna. Utöver att de är fysiskt större är hela paketet uppdaterat. Bildstabilisering via sensor shift, som förra året bara fanns på Pro Max, finns även här och funkar ruskigt bra. Samtidigt har bildsensorerna blivit rejält mycket större, vilket ger bra mycket bättre mörkerbilder. Överlag är bildkvaliteten ganska rejält uppdaterad i alla lägen och producerar ett väldigt jämnt bildresultat, precis som iPhones tidigare har gjort. Den automatiska bildbehandling som görs är hårt satt till att se så naturlig ut som möjligt. Om du ändå vill finlira med bilderna för att få dem mer efter personlig smak erbjuds numera en hel del bildinställningar för det.

Proffsläget ProRaw, som bara finns till Pro-modellerna, får senare i höst sällskap av filmläget ProRes. Det kommer enbart att finnas till de Pro-modeller som har minst 256GB minne. Om du har kunskaperna att utnyttja det är det något som faktiskt ger en hel del mer “Pro” till Iphone 13 Pro. Redan från start finns nya Cinematic mode med, som snyggt skiftar fokus mellan objekt i bilden. Det är snyggt – när det funkar. I mörkare miljöer försvinner det helt och många gånger känns det både ganska segt och hackigt. Men när det funkar är det riktigt snyggt.

Iphone 13 Pro gör föregående års Pro-modell ointressant att köpa, om du inte hittar den i fyndlådan. Iphone 12 Pro var en ruskigt kompetent telefon och Iphone 13 Pro har vuxit i sina Pro-kläder ännu mer, så att säga. Uppdateringarna är inte världsomvälvande, men när du väl använder dem känns allt som kom innan gammalt.

Motorola Moto G100 är redan från början hyfsat prisvärd där den sitter i mellansegmentets övre mitt. Beroende på om du går igång på den större samt på den mindre specialfunktionen är det ett riktigt kap.

Habil mellanklass med okej kamera

Den “lilla specialfunktionen” handlar om kameran. Baksidans fyra kameror sköter sig på det stora hela helt okej sett till prisklassen, utan att riktigt skina på något område.

En av kamerorna är bestyckad med en makrolins för bättre närbilder. Trist nog kan vi inte påstå att resultatet från den är lysande. Den är däremot hyfsat unik i att hela linsen omgärdas av en ljusring. Vill du belysa saker medan du fotar makro har du således en dedikerad belysning för det, som kan vara lite hård men fortfarande kul och användbar.

Resten av telefonen ger rätt bra prestanda per krona. Skärmen är rejäl, uppdateras i 90 hertz och ger fina färger.

På insidan hittar vi alldeles för mycket prestanda för prisklassen i form av Snapdragon 870-chippet. Det ger inte samma fart som toppmodellerna i 800-serien, men nästan. Långt mer än vad som är normalt för den här prisklassen, och det behövs för lurens andra specialfunktion.

Stor och liten special

Moto G100 är nämligen först ut att stödja Motorola “Ready For”. Vid sidan av att vara ett värdelöst namn är det ungefär detsamma som Samsungs Dex, fast i våra ögon funkar det bättre.

Som tillbehör till Moto G100 finns både en USB-C till HDMI-sladd (med extra port för laddning) och ett bordsställ. Beroende på vilket paket du köper ingår bägge, bara sladden eller inget av det, så håll koll på det när du handlar.

Sladden gör att du snabbt och enkelt kan koppla din telefon till en skärm. Anslut tangentbord och mus över Bluetooth och du är igång med en PC-liknande skrivbordsupplevelse via din telefon. Även om Motorola vill krångla till det med fyra olika profiler, som alla egentligen leder till samma skrivbord ändå, blir vi förvånade över hur bra och smidigt det faktiskt funkar. Förvisso med mobilappar i separata fönster på skärmen och några enstaka laddningsproblem i vissa av dem, men överlag funkar “PC-läget” klockrent. Det känns faktiskt som att det här borde vara standard i Android generellt.

Bordsstället ger dig bättre möjligheter att använda kameran till videokonferens (tyvärr bara frontkameran) samtidigt som telefonen hålls på plats. Tyvärr är stället även bestyckat med en otroligt irriterande och ständigt närvarande fläkt, varpå vi skulle rekommendera en annan lösning för videosamtal.

Motorola Moto G100 kan sägas visa lite av framtiden med sitt Ready For. Funktionen är en bit från att funka riktigt bra, men det funkar ändå så pass bra att vi saknar det i andra telefoner. Resten av luren ger riktigt mycket prestanda per krona, även om kameran bara når upp till godkända nivåer.

Oneplus Nord CE 5G är början på en viss förvirring från Oneplus sida. Om det beror på att ägarföretaget Oppo vill synas mer eller något annat låter vi vara osagt. Nord CE, Core Edition som förkortningen står för, ska fungera som ett slags avskalad variant på den redan billiga (och virriga) Nord-serien. Bara en månad senare släppte Oneplus även Nord 2, med i stort sett samma specifikationer, frånsett systemchipp och designdetaljer. Så ja, det är virrigt. Men Core Edition behöver inte betyda något dåligt.

Det här är prisvärde 2021

Om Oneplus senaste toppmodeller lovade mycket och hade problem att leverera de löftena är det snarare tvärtom med CE. Många andra tillverkare har mellanklasstelefoner i ungefär den här prisklassen, oftast någon femhundring högre. Då får du oftast väga funktioner som oled-skärm, 90 hertz uppdateringshastighet på skärmen och en lite biffigare motor mot varandra, eftersom det sällan erbjuds allt på samma ställe.

Av den anledningen känns Nord CE faktiskt oväntat lyxig i sin prisklass. Skärmen flyter på riktigt fint med sina 90 hertz och du bjuds dessutom på oled-skärmens fina färger. På insidan hittar vi knappast någon av Qualcomms toppmodeller till systemchipp, men faktiskt bara en klass lägre.

Till det finns, såklart, även 5G med på tåget och Oneplus utlovar två större Androiduppdateringar och tre års säkerhetsuppdateringar innan telefonen lämnas åt sitt öde. Det är knappast bäst i klassen, men riktigt bra och ovanligt tydligt för en telefon i den här prisklassen.

Lite mindre premium

Allt är såklart inte räkmacka med Nord CE. I första hand handlar det om en baksida i plast istället för glas. Lite mer tåligt, men samtidigt med mindre premiumkänsla. Vi saknar också det skjutreglage som är standard på Oneplus dyrare modeller för att växla mellan olika ljudlägen. Samtidigt kunde skärmen gott ha kunnat få vara något mer ljusstark i mörka miljöer.

Apropå mörka miljöer så är det såklart där kameran fallerar en smula. Bilder i dagsljus och liknande får med oväntat många detaljer, men med lite tråkiga färgen. Så snart det mörknar märks det dock fort var Oneplus sparat in på slantarna.

Just kameran är ett område där du får skära ner förväntningarna en aning i takt med att prislappen sjunker. Men Oneplus Nord CE 5G klarar sig ändå bra för sin prisklass, samtidigt som den känns oväntat lyxig på många andra sätt.

Ända sedan Oneplus delade upp sina telefoner i en “vanlig” och en “Pro” är det allt som oftast den vanliga modellen som verkat mest intressant. Helt enkelt för att det är spännande att se hur många av flaggskeppsfunktionerna de kan trycka in i en billig toppmodell. Oneplus 9 är inget direkt undantag.

Platt skärm

Jämfört med storebror Oneplus 9 Pro är det skärmen och kameran som är de stora, uppenbara skillnaderna. Medan den dyrare modellen har något välvda kanter och lite högre specifikationer behöver skärmen i Oneplus 9 knappast skämmas. Det är en riktigt fin Amoled-skärm med 120 hertz uppdateringshastighet som får allt att flyta fantastiskt, samtidigt som den levererar riktigt fina färger. Ärligt talat föredrar vi den helt platta skärmen hos Oneplus 9.

Insidan av telefonen kör på samma Snapdragon 888-chip som storebror, vilket gör att prestandan ligger på topp för Android-mobiler 2021, givetvis med 5G inbyggt. Oneplus 9 har även stöd för trådlös laddning, om än inte i samma turbohastighet som storebror (trådad snabbladdning finns dock).

Om vi inte hade läst oss till det hade vi samtidigt haft svårt att märka någon skillnad i byggkvaliteten. Det är en välbyggd telefon rakt igenom, men denna gång med en plastram runt om istället för aluminium. Kameraklossen på baksidan sticker i vanlig ordning ut en del, men ger samtidigt telefonen ett ganska karaktäristiskt utseende.

En intressant aspekt är avsaknaden av vattentålighet. Oneplus 9 saknar en officiell sådan, utom när den säljs via en specifik amerikansk operatör. Utan att lova något skulle vi gissa på att Oneplus 9 har motsvarande IP68-säkring för damm och vatten, precis som Oneplus 9 Pro, men att licensavgiften inte betalats för att få använda den.

Hasselblad inside

Kamerapaketet består av två delar, två stora linser och en mindre. I Pro-versionen läggs ytterligare en mindre lins (och laserautofokus) till. Det är en liten, men viktig detalj. Det nya samarbetet med Hasselblad gäller nämligen enbart de två stora linserna, vilka är identiska på de båda telefonerna. Där har kameralegendarerna varit inne och petat med inställningar för att ge bättre bild och färgåtergivning.

Samtidigt lider Oneplus 9 av samma ojämna kvalitet som storebror. Under sina bästa stunder är bildkvaliteten fenomenal, bara ögonblicket senare blir färgerna konstiga eller hela bilden blåtonad. Precis som Oneplus 9 Pro har Oneplus 9 bombarderats med nästan dagliga systemuppdateringar under vår testperiod. Dessa har bit för bit fixat till ojämnheterna, men många finns fortfarande kvar. Det är lite som om telefonen hetsats ut i förtid tyvärr.

Oneplus 9 kostar 2000 kronor mindre än Pro-varianten, förlorar du mycket på det? Nej. Oneplus 9 är tillräckligt mycket toppmodell för de allra flesta, till ett riktigt fint pris. Har du mer krav på fotoalternativ eller måste ha supersnabb trådlös laddning är den dyrare modellen värd sina pengar. Men för de flesta är Oneplus 9 ett klockrent köp som egentligen inte saknar något.

Om du ställer upp Oneplus 9 Pro och dess syskon utan Pro i namnet bredvid varandra är de förvillande lika. Istället anammar Oneplus uttrycket The Devil is in The Details, för även om de två telefonerna till en början ser väldigt lika ut är det just detaljerna som gör Oneplus 9 Pro så intressant.

Sömlös skärm

Skärmen är ett perfekt exempel. Hos Oneplus 9 Pro landar vi på 6,7 tum och en riktigt generös upplösning samt en faktiskt riktigt bra inbyggd fingeravtrycksläsare. Även prestandan är något uppgraderad, men det är inte det häftiga här. Skärmen klarar av att uppdateras i 120 hertz, men här är den helt dynamisk mellan en och 120 hertz, vilket innebär att skärmen hela tiden ställer om uppdateringshastigheten baserat på vad du gör för att spara batteri. Något som faktiskt fungerar ruskigt bra.

Trots en lite större skärm är måtten inte speciellt överdrivna och byggkvaliteten med en aluminiumram runt om känns riktigt bra. Oneplus passar även på att slänga in fukt- och dammskydd av IP68-klass.

Detaljerna återkommer även vid laddning. Trådbunden laddning bygger på samma 65 wattsteknik som lillebror, men trådlös laddning kan springa iväg till hela 50 watt mot 15 hos standardmodellen. Givetvis bara med Oneplus egna trådlösa laddare (vars fläkt för ett hemskt oväsen), men ändå.

Bra kamera, kanske, snart

Prestanda, minne och lagring råder det ingen som helst brist på, där basen utgörs av splitternya Snapdragon 888. Prestandamässigt är det en väldigt modest ökning från tidigare modeller dock.

Men vi är såklart egentligen här för kameran. Oneplus har slagit sig ihop med Hasselblad i samma stil som Huawei med Leica eller Nokia med Carl Zeiss. De två huvudkamerorna har optimerats av det klassiska kameramärket och ska i teorin ge fantastiska bilder och video. Till skillnad från vanliga Oneplus får du även laserautofokus och en ultravidvinkel för fler valmöjligheter.

Stundtals stämmer det. Stundtals är färger och detaljåtergivning i samma klass som de dyrare toppmodellerna. Särskilt nattläget är, givet att det åtminstone är skymning, riktigt bra. Samma sak gäller för video och då särskilt med en riktigt bra stabilisering.

Stundtals ja. För varje fenomenalt foto vi får till får vi också till ett iskallt blått foto, eller ett där färgåtergivningen lottats fram. För varje grym video får vi en där autofokusen imiterar en jojo…

Vi kan helt enkelt inte lita på kameran att leverera jämn kvalitet, ens under samma fotosession. Det är däremot ett problem Oneplus verkar vara högst medvetna om, för vi har fått i det närmaste dagliga systemuppdateringar som bit för bit jämnar ut kamerakvaliteten. Fortsätter det här kan det bli riktigt bra, men vi kan samtidigt inte förlita oss på eventuella uppdateringar.

Oneplus 9 Pro är på pappret och i många praktiska aspekter en riktigt bra telefon som tar flaggskeppsprestandan en bit ner i prisklasserna. Även om de kanske kommer kunna fixa kamerakvaliteten så att den är fantastisk hela tiden känns däremot den biten högst osäker och framhastad i dagsläget.

Iphone 14 är 0,1 millimeter tjockare än sin föregångare, men trots det faktiskt två gram lättare. Låter det fånigt att inleda en recension med något så superdetaljerat? Kanske, men i ärlighetens namn är det ungefär på den nivån nyheterna ligger i år. Nämnde vi att batteriet är 49 milliampere kralligare också? Ni hajar grejen.

Lite bättre mörkerfoto

Vi kanske är orättvisa, för visst finns det nyheter att räkna upp också. Numera är det samma mängd arbetsminne, sex gigabyte, som i Pro-modellen. Alltid trevligt, om än kanske inget du tydligt märker. Det finns även två nya färger: någon sorts gråblå och en ljuslila.

Den ena av telefonens två bakre kameralinser har en smula större sensor, vilket framför allt förbättrar foto i ljussvaga miljöer. Är du ett fan av selfies kan du förvisso glädja dig åt att den främre kameran numera har autofokus.

Två nyheter vi inte kunnat testa är “crash detection” och nödläge via satellit. Den första är lånad från Apples klockor, men anpassad för bilkrascher. Är du med om en krock ska telefonen förstå det och notifiera dina nödkontakter (om du inte avvisar inom en viss tidsperiod). Enbart krock med bil finns dock, trots att funktionen för att upptäcka om du ramlar (som Apple Watch har) hade varit trevlig även i telefonen.

Vidare finns nödläge via satellit, men bara i USA och Kanada för stunden. Tanken är i alla fall att din position och enklare nödmeddelanden kan skickas över satellit om du exempelvis befinner dig ute till fjälls och ramlar. Funktionen ska vara gratis de två första åren, men det finns inga uppgifter om när den kommer till Sverige eller vad den kostar efter den första perioden.

Allt men inte allt i mjukvaran

Resten ligger i stort sett i Ios 16 och uppdateringarna som den versionen för med sig. Det innebär alltså att även äldre modeller får merparten av de nya funktionerna. Apple brukar vara försiktiga med mängden uppdateringar som kommer i sina telefoner och vartannat år är ytterligare lite lugnare. Men här får vi samma skärm med riktigt snåla 60 hertz uppdateringshastighet, samma processor som förra året (första gången Apple gör så), samma design, ingen USB-C för laddning, ingen bättre snabbladdning, väldigt snarlikt kamerasystem och så vidare. Dessutom kommer alla dessa ickenyheter till ett betydligt högre pris.

Visst, kommer du från Iphone 11 eller äldre så kommer Iphone 14 ge en hel del uppdateringar, men de är så få att du lika gärna kan köpa en Iphone 13 för lite mindre pengar. Eller vänta till Iphone 15 släpps nästa år, som enligt ryktena ska ha betydligt fler nyheter.

Iphone 14 Pro följer nästan i spåren som lillebror Iphone 14 går i. Men medan den enklare av Apples telefoner för 2022 är i princip identisk med fjolårets modell, fast dyrare, bjuder Iphone 14 Pro i alla fall på samma batteri av subtila förändringar som vi kommit att vänta oss av Apple. För till det yttre är det inte mycket som skiljer den här modellen från föregående modell.

Alltid på

Det mest iögonfallande är att skärmen numera alltid är på. Med det menas att en förenklad sorts låsskärm med klocka och enklare notiser syns i stort sett hela tiden. Always on Display som tekniken heter är knappast ny, har vi ordning på vårt minne dök den första Androidtelefonen med tekniken upp för ungefär åtta år sedan. Samtidigt är Apples lösning snyggare än de flesta av Androids. I stället för en enkel vit klocka på svart skärm ger Apples variant en hel del färg och känns hittills som ett väldigt polerat koncept.

Nytt är även notisön, Dynamic Island som Apple kallar den. Selfiekameran och alla sensorer som driver Face ID sitter numera i en utskuren del av skärmen i stället för att gå ner en bit från skärmens topp. Genom lite lattjo mjukvara har Apple byggt notissystemet runt den kameraö som uppstår. Resultatet är väldigt levande och betydligt mer interaktivt än tidigare. Framför allt är det väldigt snyggt. Samtidigt kräver det att appar utvecklas kring systemet, som innehåller både notiser och kontroller för exempelvis musik.

Fler megapixlar

Selfiekameran har numera autofokus, vilket ger rejält mycket bättre bilder. Annars är den stora nyheten på baksidan. Huvudkameran ligger numera på 48 megapixlar, medan de två andra ligger kvar på 12. Räkna däremot inte med några större bilder, utan Apple kör på samma teknik för att ta en bild med hög upplösning och sedan kombinera ihop pixlar för ett mindre, men också bättre resultat. I praktiken betyder det att 48 megapixlar kommer ut som 12 i andra änden av bildbehandlingen. Det innebär också ytterligare något pinnhål upp för bildkvaliteten i mer eller mindre alla situationer, men mest i dåligt ljus. Med fler megapixlar har Apple även lagt till ett mellansteg för zoomen.

Apple Iphone 14 Pro är ingen dålig telefon. Däremot känns den väldigt mycket som att det var vid Iphone 12 Pro det hände något stort och att Iphone 13 Pro mer var en Iphone 12S Pro … och den här mer en Iphone 12S … S Pro? Det är små uppdateringar över hela brädet, men inget som på något sätt gör det värt att uppgradera från fjolårets modell … eller den från året innan. Den betydligt högre prislappen och ryktena om en rejält uppdaterad Iphone 15 Pro nästa år sätter inte telefonen i något bättre ljus heller. Samtidigt, kommer du från en telefon som är åtminstone tre år gammal eller mer kommer du att få en hel del nytt och mycket bättre här, även om det kostar en del.

Lenovo-ägda Motorola verkar ärligt talat inte ha en aning om vad de ska göra med sin Edge-serie. Första modellen var ett ärligt försök till såväl flaggskeppsprestanda som en unik design. Andra vändan hade de tappat allt sånt och släppte någon sorts lyxigare mellanklasslur. Men Motorola Moto Edge 30 Pro är något slags mellanting mellan generation ett och två.

Mellanklassdesign

Till det yttre är det ungefär samma visa som sist: två skivor glas hopbundna av en plastram och en formgivning som förvisso känns typisk Motorola, men också väldigt lik såväl tidigare Edge-lurar som de dyrare telefonerna i G-serien. Lyxkänslan, den välvda skärmen som ursprungligen gav originalet dess namn och såna bitar finns inte riktigt där. Samtidigt gör det också att priset kan hållas ganska långt under andra flaggskepp. Prislappen gör även att fingeravtrycksläsaren har fått flytta till strömknappen på sidan.

Väl igång ser det däremot genast bättre ut. Den stora skärmen ger, tack vare oled-tekniken, riktigt fina färger. Ovanpå det får vi även en riktigt snabb skärmuppdatering på 144 hertz och genomgående bra känsla i det som antagligen är mobilens viktigaste del, eftersom du alltid använder skärmen.

Nästan flaggskepp

På insidan hittar vi Motorolas numera klassiska “rena” Android utan större krusiduller och löften om hyfsat lång uppdateringstid. Hela paketet drivs av Snapdragon 8 Gen 1, vilket är i stort sett så snabbt det går just nu. Samtidigt får vi även en ganska rejäl snabbladdning på 68 watt och trådlös laddning ovanpå det. Det finns även stöd för Ready For, vilket är Motorolas datorlika Androidversion där du kan koppla upp dig mot skärm, mus och tangentbord för att få en faktiskt fullt duglig datorlik upplevelse med din telefon som motor.

Framsidan innehåller en kamera med skrytsamma 60 megapixlar, som i praktiken sköter sig bra utan att vara riktigt klassvinnande. På baksidan hittar vi dubbla linser på 50 megapixlar som backas upp av en stödkamera för djupseende. Däremot får vi tyvärr ingen periskopkamera för rejäl zoom denna gång. Samtidigt levererar kameran Motorolas bästa kvalitet hittills. Det är en rejäl bit ifrån andra tillverkares flaggskepp och summa summarum inte lika vasst som konkurrenterna i samma prisklass. Det är dock en rejäl uppryckning från exempelvis G200 som knappt gick att använda.

Moto Edge 30 Pro lever i gränslandet mellan dyrare mellanklassmobil och billigare flaggskepp, och det är tydligt att du får väga funktioner mot varandra. Prestanda och skärm är på topp här och även om det inte är något större fel på vare sig kamera eller byggkvalitet finns det andra modeller i prisklassen som gör den biten bättre.

Xiaomi 12 Pro har egentligen tre extra delar som den vanliga Xiaomi 12 inte har. I linje med mer eller mindre varenda Pro- eller plusmodell av varenda telefon någonsin är såklart en större skärm, 6,73 mot 6,28 tum. 12 Pro kan även skryta med en lite mer avancerad skärm som hanterar upp- och nedväxling av skärmens uppdateringshastighet bättre.

Nummer två är, även det helt i linje med varenda Pro-modell någonsin, en bättre kamera. Sist men inte minst ingår en laddare på smått vansinniga 120 watt, där den vanliga modellen toppar på 67 watt. Det innebär både att telefonen laddar vansinnigt snabbt, men också att du utan problem kan använda den medföljande laddaren för att ladda din dator också.

Mjukvaran och batteriet tynger

Vansinnessnabb laddning är bra, eftersom batteriet är förhållandevis litet och faktiskt knappt större än det i vanliga Xiaomi 12. Det märks väldigt tydlig tyvärr. Att ta sig igenom en dag är oftast inga problem, men det bli snabbt svettigt att hinna hem till laddaren om du använder telefonen mer under en dag.

Mjukvarumässigt är miljön bekant för någon som använt en Xiaomi-telefon tidigare. MIUI-skalet som byggts ovanpå Android ger en hel del extra inställningar och funktioner, men känns samtidigt inte helt med på vad telefonen har att erbjuda. Framför allt är det spelläget som inte på något sätt verkar hålla koll på den dynamiska skärmuppdateringen, vilket resulterar i att även enkla spel ser ut att lagga. Något som är rätt paradoxalt, eftersom det här är en av de snabbaste Androidtelefonerna på marknaden. Lite handpåläggning löser mjukvarustrulet, men år 2022 är det en handpåläggning som inte borde behövas.

Ett stort steg framåt

Vid sidan av mjukvarukrånglet är det här som sagt en av de snabbaste Androidtelefonerna du kan få tag i. Det, plus att Xiaomi äntligen börjat berätta hur länge de tänker uppdatera sina flaggskeppstelefoner, gör att det känns som att det finns kraft nog för att hålla även över tid.

Den andra stora delen här är såklart kamerapaketet, i form av en trio 50 megapixelkameror. Xiaomi 12 Pro släpptes precis innan företaget utannonserade sitt nya samarbete med Leica, men är bra nog för att det inte ska störa. Xiaomi har länge varit bra på detaljer i bilder, även bland billigare kameror, men tar ett bra steg upp när det kommer till jämn och verklighetstrogen färgåtergivning och jämnare mörkerbilder. Två gångers zoom är en smula litet i sammanhanget dock.

Xiaomi 12 Pro är en stor och stark och snabb telefon med en kvalitetskänsla som matchar prislappen. Strulet med mjukvaran kan rättas till med uppdateringar, men batteriet är och kommer fortsätta vara ett orosmoln.

Vi vill inte späda på det där gamla liggsåret om att Samsung kopierar Apple, men vi kan väl i alla fall kalla det för att Samsung galaxy S22 slår sig in på en nisch som Apple härjat relativt ohotat med de senaste åren. För medan S22 är en toppmodell i all rätt är det samtidigt ett sätt att försöka locka till sig dem som vill ha en telefon av lite mindre snitt, något som Samsung inte gjort sedan Galaxy S10e.

Mindre, inte mini

För en sådär tio år sedan var mobiler med namnet “mini” i namnet vanliga på marknaden. Samtliga som var med på den tiden skulle nog sätta i halsen om en telefon med 6,1 tum stor skärm kallades för mini. Men det hade de nog gjort av de 5,4 tum som utgör Iphone 13 Mini också.

Saken är den att ramarna kring dessa skärmar blivit så pass små och tunna att skärmstorlekarna inte är riktigt jämförbara. 6,1 tum är fortfarande inte litet, men det får samtidigt ses i ljuset av hur mobilmarknaden i stort ser ut. Där trycker vi allt närmare sju tum i skärmstorlek och då är varje tiondels tum nedåt ett steg mot att kunna hantera telefonen felfritt med en hand. Precis det är tanken med S22 och vid sidan av Apples mindre lurar är det den mest enhands- och fickvänliga telefonen på många år. Bara det är värt en applåd.

Nästan toppmodell

När det kommer till själva telefonens kvaliteter är det egentligen två saker som vi stör oss på. Dels är ett av hörnen till kamerahuset rejält vasst och rent av obekvämt att komma åt, dels är snabbladdning via kabel på 25 watt ett skämt i Androidvärlden. Turligt nog, ur den synvinkeln, är batteriet rätt litet. Batteriets storlek påverkar däremot inte drifttiden vid normal användning under en dag.

Skärmen är, vid sidan av lite lägre maximal ljusstyrka, densamma som sitter i mellanmodellen S22+. Även kamerapaketet är detsamma. Där får vi genomgående riktigt bra bilder som är bland de bästa en mobil kan erbjuda 2022. Samtidigt får du såklart fler möjligheter och bättre bildkvalitet med Ultra-modellen i samma serie. Insidan huserar ett Exynos 2200-chip, som håller jämna steg med de Qualcomm-chip som konkurrenterna kör med i sina flaggskepp.

På det hela taget är Samsung Galaxy S22 den absolut trevligaste bekantskapen bland Samsungs flaggskepp för i år. Visst, S22 Ultra kan mycket mer, men så kostar den därefter. Vanliga S22 är liten och smidig, men bjuder ändå på tillräckligt mycket kraft för att du egentligen inte ska sakna något, storleken till trots.

Det finns exakt två saker som motiverar ett köp av Samsung galaxy S22+ gentemot vanliga S22. Det är en ljusstarkare skärm och stöd för en något snabbare laddning. Ja och så en halv tum större skärm, vilket i praktiken är det som kommer att räknas här. Steget i funktioner när du kliver upp till storasyskonet S22 Ultra är däremot högst kännbart sett till funktioner.

Bra telefon i kläm

Ser vi bara till S22+ som sådan är det en riktigt bra telefon som till största del är väldesignad. Precis som lillebror S22 är ena hörnet av kameraön på baksidan onödigt vasst och oväntat lätt att göra sig illa på, men i övrigt känns den som den toppmodell det är.

Exynos 2200-chippet håller samma klass som vi förväntar oss av ett flaggskepp och även om Samsung har onödigt mycket bråte installerat från start är deras gränssnitt numera hyfsat rent och lättrott.

De synpunkter vi kunde hitta hos storasyskonet S22 Ultra återkommer här. För medan skärmen är fantastisk och det finns snabbladdning är det punkter som långt billigare konkurrenter erbjuder roligare specifikationer på. Skärmen är förvisso svårslagen sett till färger och svärta, men det är samtidigt “bara” en uppdateringshastighet på 120 hertz, när långt billigare konkurrenter börjar se 144 hertz som en vana.

För dyr för den större skärmen

Skillnaden mellan S22 och S22+ är som sagt i praktiken en halv tum större skärm. I och med det kommer en större kropp och även ett större batteri. Samtidigt kan vi inte påstå att det batteriet gör någon nämnvärd skillnad när vi kört de båda telefonerna bredvid varandra, utan det utökade batteriet verkar ätas upp av den större och mer strömhungriga skärmen.

Precis som förra året känns Samsungs plusmodell som en rätt tråkig modell. Minstingen är intressant just för att Samsung återupplivar en slags mindre mobil och Ultran just för att den är Ultra. Samsung galaxy S22+ är en bra telefon, men som tyvärr känns som att den mest finns till för att steget mellan S22 och S22 Ultra inte ska kännas så stort, inte för att den faktiskt tillför något till mobilmarknaden.

Ut med det gamla, in med det nya … typ. När Xiaomi började leta sig utanför Kina för några år sedan ansågs namnet vara lite krångligt för icke-kineser att uttala (tjao-mi, på ett ungefär). Därför började de använda “Mi” som en förenkling, vilket sedan hängt med på många av deras prylar med åren. Nu har Xiaomi blivit stora nog för att språkförbistringarna inte ska vara ett problem och Mi tas bort från prylnamnen. Först ut bland telefonerna är Xiaomi Mi 11… förlåt: Xiaomi 11T Pro.

Toppmodell på budget

Xiaomis T-serie har alltid jobbat lite i tandem med deras huvudsakliga flaggskeppsmodeller, som i år var Mi 11-serien. 11T Pro liknar sin motsvarighet i den serien, men har trimmats lite i hörnen för att få en lite mer attraktiv prislapp. Nu släpptes aldrig Mi 11 Pro här i Sverige, men du hajar grejen.

Främst handlar det om en vattentålighet som går från simsäker till spillsäker, att fingeravtrycksläsaren sitter i strömknappen i stället för i skärmen och ett par förändringar i kameran som leder till en riktigt intressant prislapp.

Samtidigt har laddningen skrämts upp till smått galna 120 watt, med en inkluderad laddare som stödjer det. Rent praktiskt betyder det att du kan gå från urlakat till fulladdat batteri på en så där 20 minuter – detta utan att mobilen ens blir överdrivet varm. Galet! Laddaren i sig är ganska stor, men går även att använda till andra enheter som behöver mycket ström. Samtidigt räcker det stora batteriet riktigt länge om du ställer in telefonen för det. Värt att notera är att du inte har stöd för trådlös laddning i den här modellen.

Det finns kraft så det räcker och blir över i 11T Pro, men tyvärr måste du tygla den lite själv. Snapdragon 888-chippet är ruskigt snabbt, men lider av att det stryps när det blir för varmt och att det kan dra en del ström när det går på fullt blås. Det märks både på en obehaglig värmeutveckling när vi pressar den och att mätprogrammen klagar på överhettning. Samtidigt behöver du aldrig så mycket kraft egentligen, utan kan gott välja det balanserade läget (eller strömsparläget) i inställningarna för att få en telefon som både är snabb och räcker länge.

Ingen mörkerkamera

Skärmen är, som väntat, riktigt fin och flyter på väldigt bra med stödet för 120 hertz uppdateringshastighet. Samtidigt erbjuds rejäl ljusstyrka för att funka bra även under soliga dagar. Upplösningen är en hårsmån lägre, men inget du egentligen kommer störa dig på.

När det gäller kameran skulle vi säga att det är här som prislappen skiner igenom tydligast. Det är inga större fel på specifikationerna och under vardagliga omständigheter får vi ut ett riktigt fint resultat med förvånansvärt skarpa detaljer. Det finns gott om lägen och inställningar för att täcka in alla situationer och överlag finns det inget att klaga på.

Däremot saknas optisk bildstabilisering på någon av linserna, vilket blir väldigt tydligt när vi försöker zooma in på objekt och samtidigt få ett skarpt resultat. Det märks även i sämre ljusförhållanden och nattetid. Ställer vi 11T Pro på ett stativ ser det riktigt bra och detaljerat ut för stillastående motiv och lång exponering. Utan det blir det tyvärr ganska oskarpt. Nattläget räcker inte heller speciellt långt in i mörkret så att säga. Där andra kameror plockar upp förvånansvärt många detaljer i ett släckt rum är 11T Pro kolsvart.

Xiaomi 11T Pro är en telefon i den lite knepiga kategorin “billig flaggskeppsmodell”. Den laddar snabbt, känns lyxig i handen och presterar överlag fantastiskt till ett riktigt intressant pris. Sådant som skärmupplösning och vattentålighet känns som logiska saker att tappa i den här prisklassen. Samtidigt märks det också på kameran var det har sparats in pengar, vilket du som spekulant såklart bör vara medveten om.

Xiaomi 12 är en ganska liten telefon, med dagens mått mätt. Det är det första vi slås av när vi packat upp den ur kartongen. Skärmen mäter bara 6,28 tum och det är även en rätt smal telefon med en vikt på bara 179 gram. Samtidigt känns den oerhört välbyggd och stilren, och dras med en för priset imponerande ambiens av premium. Här har vi en tydlig utmanare till Samsungs Galaxy S22, med andra ord (och då menar vi S22 och inte S22+ eller Ultra).

Specifikationerna skäms inte heller för sig,. Ett Snapdragon 8 Gen 1-chipp i kombination med upp till 12 GB arbetsminne är förstås mer än tillräckligt för att klara de mest avancerade uppgifter. Att skärmen är av OLED-typ och uppdateras med 120 Hz bidrar ytterligare till en känsla av att vi håller ett flaggskepp i handen, snarare än en enklare version.

Färre megapixlar

Föregångaren Mi 11 var utrustad med en rätt imponerande huvudkamera på 108 megapixlar, men den har nu fått ge vika till förmån för en huvudkamera på 50 megapixlar. Den som inbitet hävdar att megapixlar inte säger särskilt mycket lär dock få vatten på sin kvarn, då vi tycker att bilderna blir precis lika bra med den här telefonen. Det bör poängteras att Xiaomi har ökat storleken på sensorerna, vilket självfallet bidrar till den saken. Utöver huvudkameran finns en ultravidvinkel på 13 megapixlar och en telemakrolins på 5 megapixlar.

Prestandamässigt stöter vi aldrig på patrull, förutom när vi utsätter telefonen för långvarigt spelande med krävande speltitlar. Då blir den varm, men det blir å andra sidan många flaggskepp också när man pressar dem på det viset. Generellt sett lär dock den här telefonen ha kraft som räcker för 99 procent av alla användare.

Tilltaget batteri

Batteriet är rejält tilltaget (4 500 mAh), och vi får även snabbladdning med 67 watt om vi använder kabel, och hela 50 watt trådlöst. Full laddning ska gå på 39 minuter, och det stämmer när vi testar saken. Att nå 100 procents kapacitet på bara 53 minuter med trådlös laddning är dessutom en rejäl bonus.

Så vad är det egentligen som talar emot den här telefonen? Ja, det är väl prissättningen i så fall. Ja, den är cirka 1 200 kronor billigare än en Galaxy S22, men det är fortfarande en rätt dyr telefon från ett varumärke som ännu inte bär på någon tyngd i vår del av världen, och ska den kunna konkurrera på allvar så måste priset ned ett snäpp till. Lägger man sisådär 3 000 kronor till får man dessutom Pro-versionen av den här telefonen, som framför allt har bättre kameror och en mer högupplöst skärm.

Det händer sannerligen inte ofta att vi blir överraskade av en ny smartphone längre. Men här har vi ett duktigt undantag från den regeln. Motorola Edge 30 ska vara det lite enklare mellanklassyskonet till Edge 30 Pro, men faktum är att den är nästan lika bra. Och på vissa sätt till och med snäppet bättre.

VI hinner inte mer än att öppna kartongen och greppa enheten förrän vi förbluffas över hur lätt och tunn den är. Den här telefonen väger in på smått otroliga 155 gram, vilket innebär att den känns som en bit frigolit jämfört med en genomsnittlig smartphone. Plockar man av plastskalet (som är på redan i förpackningen) blir den förstås ännu tunnare. Jösses, kort sagt.

Snygg plast

Telefonen är givet sin vikt och att den har någorlunda raka kanter (i stil med Iphone 12 och 13) också mycket bekväm att hålla i, trots att den har en skärm på hela 6,5 tum.

En telefon med så här låg vikt har förstås ett bakstycke i plast, men tack vare en snyggt reflekterande finish så ser den trots det inte billig ut. Dessutom har den en AMOLED-skärm med en uppdateringsfrekvens på 144 Hz, vilket gör att den osar premium även i det hänseendet. Upplösningen ligger på 2400 x 1080 pixlar, vilket ger en pixeltäthet på 405 ppi.

Som om inte det vore nog så är Edge 30 utrustad med samma uppsättning kameror som Pro-modellen. En huvudkamera på 50 megapixlar har sällskap av en vidvinkellins på 50 megapixlar och en djupsensor på 2 megapixlar. Men trots att det är samma hårdvara som flaggskeppet är utrustat med så är kameran inte jättebra. Det finns till exempel ingen zoomlins (och därmed ingen optisk zoom alls), och färgåtergivningen och exponeringen blir en brutal påminnelse om att det här är en mellansegmentstelefon och inget annat.

Lite klent batteri

En annan akilleshäl är batteriet, som med sina dryga 4 000 mAh inte riktigt räcker till för att stå sig i konkurrensen med andra telefoner i samma prissegment. Vi får nätt och jämt ut en dags batteritid vid normalt till någorlunda flitigt användande. Lyckligtvis går det hyfsat snabbt att underhållsladda, då den medföljande laddaren har en kapacitet på 33 watt.

Prestandamässigt ligger den här telefonen riktigt bra till, något som till stor del kan förklaras av att mellansegmentschippen närmat sig flaggskeppschippen på alla fronter under de senaste åren. Ett Snapdragon 778G+ 5G-chipp räcker och blir över till i princip allt, även tyngre spel.

Finns det bättre alternativ i mellansegmentet? Ja, det beror lite på vad man prioriterar. Är det kameran och batteritiden som är viktigast (vilket det ju är för väldigt många) så bör man leta vidare, men vill man ha en telefon som osar premium i övrigt, är lätt och smidig och har en grym skärm, ja då är det här verkligen ingen dum investering. Och paradoxalt nog så är Edge 30 därmed en riktigt allvarlig utmanare till storebror Edge 30 Pro.

Med en prislapp på 1 990 kronor så är förväntningarna förstås inte jättehögt ställda på Nokia G21. Speciellt inte med tanke på att föregångaren G20 var lite av en besvikelse. Men faktum är att den här telefonen står sig rätt bra i sin klass. Är man ute efter en mycket enkel smartphone så finns klart sämre val att göra, och mycket av det som var trist med G20 har man åtgärdat.

Den som har följt snacket om telefonen vet att batteriet har varit huvudnumret. En telefon med så här blygsamma specifikationer, med undantag för just ett batteri på hela 5 050 milliamperetimmar, får förstås en enastående batteritid. HMD Global – som äger rätten till varumärket Nokia när det handlar om smartphones – uppger att den här telefonen ska klara tre dygn på en laddning med måttlig användning. Och faktum är att det här stämmer. Använder man telefonen lite mer intensivt så minskar förvisso batteritiden snabbt, men vi får ändå ut ett par dygn av den. Det är ett köpargument så gott som något.

Snabbare budget

Föregångarens akilleshäl var prestandan, men den är klart förbättrad nu. Telefonen har ett ganska udda systemchipp i form av Unisoc T606. Chippet är definitivt inget sprinterämne, men klarar sig betydligt bättre än föregångarens Helio G35-chipp. Du kan dock inte räkna med att spela några mer avancerade spel på den här telefonen, men om det står på önskelistan är du å andra sidan inte rätt målgrupp heller.

Skärmen mäter 6,5 tum och är av IPS-typ. Den är helt okej för att vara i budgetsegmentet, och upplösningen på 720 x 1600 pixlar får duga. Tonen är lite grådaskig och snäva betraktningsvinklar ger upphov till en ”fläckighet” som inte är så läcker, men på det hela taget en skärm som får klassas som okej. En bonus är att man kan aktivera ett 90 Hz-läge och få lite mjukare scrollning. Å andra sidan äter ju den funktionen lite mer batteri, och den gör inte helhetsupplevelsen särskilt mycket bättre.

Detaljerade bilder

På kamerasidan får vi en huvudlins på 50 megapixlar, en makrolins på 2 megapixlar samt en djupsensor. Selfiekameran har en upplösning på 8 megapixlar. Vi vill hävda att bilderna blir bättre än genomsnittet i klassen. Framför allt så levererar den en god detaljrikedom, förutsatt att det inte råder dunkla förhållanden. Färgåtergivningen är också något bättre än genomsnittet. Det som fungerar sämre är bildkvalitén vid zoom, men det gäller å andra sidan alla telefoner i det här segmentet.

Det här är sammanfattningsvis en väldigt enkel telefon för den som inte har några större krav på sin smartphone, annat än att den ska gå att ringa och surfa med och använda de vanligaste apparna. Den går även att ta förhållandevis bra bilder med bakkameran så länge det är ljust. Men dragplåstret är tvivelsutan det stora batteriet. Och det kan räcka långt i det här segmentet.

Fairphone är en ganska unik tillverkare i mobilbranschen och Fairphone 4 är deras senaste skapelse. Här handlar det mer om hur telefonen tillverkats än vad det är för typ av telefon. Länge innebar det rätt stora avkall på vad du kunde förvänta dig, men med fjärde utgåvan har en ganska bra balans uppnåtts.

Återvunnet och schysst

Hela grejen med Fairphone är att materialet i telefonen i så stor utsträckning det går ska vara återvunnet och inte använda sig av konfliktmineraler och liknande. Allt för att försöka skapa en mobil som är så schysst framtagen som det bara går. De flesta detaljer om telefonens olika delar går att läsa sig till på företagets hemsida och de går definitivt längre än de flesta andra i det här avseendet.

Samtidigt är tanken att du ska kunna ha kvar din telefon så länge som det bara är möjligt – dels genom att du själv kan byta batteriet när det börjar bli slitet, dels genom att du förhållandevis enkelt kan utföra reparationer själv. Fairphone säljer i stort sett alla reservdelar du behöver via sin sajt och det krävs i stort sett att du har en tillräckligt liten skruvmejsel för att kunna byta ut exempelvis kameramodulen eller skärmen själv om de skulle gå sönder.

Det återspeglas även i garantier och Android självt. Garantin för telefonen i sig ligger på tre år för skador och fem år för fabrikationsfel, vilket är betydligt längre än snittet. Fairphone garanterar större uppgraderingar av Android i tre år minst. Inofficiellt hoppas de på fem års uppgraderingar dock samt säkerhetsuppdateringar fram till 2027. Det är helt enkelt något alla andra tillverkare i branschen borde vara avundsjuka på och försöka ta efter.

Bra mobil

Nackdelen med många av företagets tidigare telefoner är att de alltid känts lite långsamma, med lite för dålig kamera eller helt enkelt bara alldeles för billiga. Fairphone 4 tar ett rejält steg upp på den fronten.

Eftersom det ska vara enklare att reparera telefonen är den lite större och bulligare än snittet, men inget som egentligen stör. Prestandan är helt okej sett till prisklassen för 2021, men hur det kommer att se ut om några år är svårt att säga.

Skärmen sköter sig helt okej för det mesta, men känns en smula platt i färgerna i en tid då de flesta andra kör oled-skärmar. Kameran gör ett helt okej jobb i dagsljus och ljusa miljöer, även om den känns en smula långsam. I skymning och mörka miljöer tappar den däremot snabbt i kvalitet.

Fairphone 4 känns sammantaget som att du inte behöver offra speciellt mycket för att faktiskt köpa en telefon som håller länge och är schysst tillverkad. Iphone är egentligen det enda alternativet, åtminstone sett till livslängden via mjukvaruuppdateringar. Där tappar du dock enkelheten i att reparera telefonen själv.

Samsung Galaxy Z Flip3 är egentligen en Z Flip 2, men för att linjera med företagets andra vikbara serie lurar fick det bli en trea istället (Z Fold är inne på sin tredje generation). Flip 3 är i vilket fall en telefon med vikbar skärm som följer den gamla skolans vikbara telefoner (fast på den tiden satt knappsatsen på den nedre delen och skärmen på den övre). Samtidigt är det den billigaste vikbara mobilen som släppts hittills och den är löjligt läcker.

Designmobilen

Z Flip 3 är helt enkelt ruskigt snygg. Såväl byggkvalitet som skalets glansighet ger den ett riktigt exklusivt uttryck, inte helt utan att tankarna förs mot något slags smycke.

Samtidigt är gångjärnet riktigt stadigt och det är för det mesta inga problem att öppna eller stänga telefonen med en hand. Utöver den karakteristiska utbuktningen i mitten av skärmen, som kommer av vikningen, är hela bygget riktigt snyggt och lyxigt. Nytt för denna gång är även vattentålighet, vilket är första gången en vikbar telefon begåvats med det (tillsammans med Z Fold 3) På ena sidan sitter strömknappen, där fingeravtrycksläsaren dolts. Strömknappen startar även kameran i hopfällt läge. Tillsammans med den yttre skärmen kan du då enkelt ta selfies eller spela in en video utan att öppna telefonen. Den yttre skärmen är även hem åt notiser och ett gäng widgets som du kan tänkas vilja komma åt fort.

Väl uppfälld möts du av en riktigt vacker skärm på 6,7 tum och med 120 hertz uppdateringshastighet. Här har Samsung även satt ett högre fokus på att köra två appar samtidigt, eftersom den vikbara skärmen enkelt kan ställas i halvt uppvikt läge. Tanken här är att du enkelt kan ha mobilen uppfälld på ett bord och titta på video, eller surfa samtidigt som du har en chatt igång.

Räcker inte fram

Galaxy Z Flip är otroligt läcker och väcker ett habegär som är ganska ovanligt för mobiler numera. Men är den bra utöver att vara snygg? Det är inte en dålig telefon på något sätt, så kan vi säga. Men det är just vikbarheten du betalar rejäla pengar för, även om den är billigast hittills på den fronten.

För många tusenlappar mindre får du Samsungs vanliga S21, som helt ärligt spöar den här telefonen på samtliga punkter rent tekniskt, utöver att den inte är vikbar. Rent praktiskt finns det väldigt mycket hos Z Flip 3 som är “riktigt bra, men inte för det priset”.

Batteritiden är det mest framträdande, för det är ett rätt pyttigt batteri i telefonen som faktiskt har problem att ro den i land framåt slutet av dagen. Prestandan är riktigt bra, men samsung måste ha strypt Snapdragon 888-chippet inuti, eftersom telefonen är i prestandatest är bra mycket långsammare än någon annan lur med det chippet.

Kameran är helt okej, men två linser är rätt begränsat. Samtidigt är kameralösningen hos till och med de billigare S20-modellerna från förra året faktiskt bättre. Lägg sedan till att du inte kan ställa format på bilderna du tar med locket stängt, att skärmupplösningen är lite udda och stundtals orsakar buggar och att du kan köra två appar på skärmen med vilken Androidtelefon som helst. Det finns helt enkelt väldigt många “men” här som du måste vara medveten om och kunna bortse från om du vill betala för vikbarheten.

Samsung Galaxy Z Flip3 är en riktigt bra telefon, tveklöst bäst av alla vikbara telefoner som släppts hittills. Men sällan har det varit så tydligt att du betalar rejält mycket extra för designen.

Det finns många nyheter i årets Iphone-lineup, och bortser vi från Mini-modellen är det tveklöst Iphone 12 som fått den största uppgraderingen sedan förra året. Egentligen alla nackdelar som fanns med Iphone 11 har fixats till i en riktigt vass uppgradering. Men samtidigt har en ny nackdel tillkommit.

Ny form och 5G på gott och ont

Givetvis är formen den mest uppenbara. Borta är de rundade kanterna till förmån för förvånansvärt bekväma, men skarpa, kanter i stil med det vi såg hos Iphone 4 och 5 för en massa år sedan. Skärmstorleken är densamma som förra året, men i en aningen mindre formfaktor och med tunnare ramar runtom för en allmänt smidigare form.

Samtidigt hade vi gärna behållit den extra millimetern i tjocklek från förra året till förmån för ett kraftigare batteri. Iphone 12 har, om du kör på 4G eller WiFi, en aning kortare batteritid än förra året. Du klarar dig igenom en dag utan större problem, men svettas en smula mer över batterimätaren. Det som kommer att påverka batteritiden är 5G. Det finns inbyggt från start och operatörerna i Sverige har tjuvstartat utrullningen av nätet på sina håll. Först nästa år kommer vi se det rullas ut på bredare front dock. Vid varje generationshopp är de tidiga enheterna mer strömhungriga och det verkar stämma även här så långt vi kunnat testa. Telefonen hoppar automatiskt ner på 4G när den extra hastigheten inte behövs, men drar tveklöst väldigt mycket med 5G påslaget. Där hade lite mer batteri varit trevligt.

Nästan Pro-modell

Apropå skärmen, den är numera exakt samma som i Iphone 12 Pro. Det betyder rejält högre upplösning, Oled med fantastiska färger och en del smarta anpassningar för att justera färgtemperatur. Bara det gör det värt en uppgradering även om du sitter på fjolårsmodellen. På baksidan hittar vi en annan nyhet, Magsafe. Det är helt vanlig trådlös QI-laddning, som hos alla andra, men med en magnet runt som hjälper till att placera laddpucken rätt. Köper du till en Magsafe-laddare har du därmed den smidigaste lösningen för trådlös laddning i branschen. Samtidigt är det ett smart sätt för Apple att ha kvar en slags proprietär laddningslösning och samtidigt kunna gå över till USB-C i Iphones nästa år (Iphone 12 kör fortfarande Apples Lightning-kontakt). Apropå laddning. Nätadapter och hörlurar saknas i lådan. Dels av miljöskäl, som Apple vill framhäva, dels såklart av skälet merförsäljning. Laddsladd med Lightning i ena änden och USB-C i andra ingår dock.

På insidan hittar vi nästa nyhet, A14 Bionic. Apples nya systemchip är bitvis dubbelt så snabbt som dagens toppmodeller med Android och lär ha kräm för många år framöver. Den stora delen ligger dock i bakgrunden och AI-funktionerna. Chippet gör ansiktsigenkänningen FaceID märkbart snabbare och hjälper även till en hel del för att analysera och piffa upp bilder. Precis som vanligt får vi väldigt jämn bildkvalitet ur kameran. Sensorerna i sig är uppdaterade, men vi gissar att merparten av lyftet i bildkvalitet kommer från det nya chippets bildförbättring. Oavsett du kör med bakre eller främre kameran, i ljus eller mörker är det helt enkelt riktigt bra bilder och video du får ut från Iphone 12. Det enda som egentligen saknas är zoomen som sitter i Pro-modellen. Iphone 12 är helt enkelt den uppgradering av “vanliga” Iphone som vi har väntat på ända sedan Iphone X kom in och rörde om i grytan för ett par år sedan. Sett till prestanda och telefonens förväntade livslängd vinner den utmärkelsen bäst i test.

Långtidsuppdatering: Lite drygt ett halvår in kan vi konstatera att det här tveklöst är den Iphone som ger mest ”bang for the buck” på många år. Prislappen är flaggskepps-hög, men precis som vanligt får du rejäla specifikationer och ett fantastiskt bygge för dem som kommer att hålla bra många fler år än övriga tillverkare. Kameran är riktigt bra, men det är samtidigt plumpen i protokollet eftersom just den biten saknar många av extrafunktionerna som andra toppmodeller skryter med.

Iphone 13 Mini är en helt unik telefon, fortfarande… och tyvärr. När Apple lanserade sin första minimodell förra året förutspådde en enig journalistkår att vi snart skulle få se liknande mobiler från andra tillverkare. Men sedan hände ingenting.

Iphone 12 Mini, och nu uppföljaren Iphone 13 Mini, står kvar som helt unika telefoner. Det handlar om en kombination av topprestanda och ett väldigt litet format.

Uppgradering där det räknas

Att kalla Iphone 13 Mini för en uppgradering är nästan att ljuga. På pappret är skillnaderna ungefär lika stora som de två tiondelarnas millimeter som skiljer denna och föregångaren åt i tjocklek. Tjockleken används till ett större batteri, de två kamerorna har jazzats upp en del men sedan tar nyheterna slut.

Men det är på pappret. I praktiken skulle vi ändå säga att det är två uppdateringar som absolut gör den här telefonen värd att skaffa gentemot sin föregångare.

En mindre telefon ger mindre batteri och kortare batteritid, enkel matematik. Medan iphone 12 Mini funkade på det området kändes det ändå alltid som ett underliggande stresspåslag till skillnad från dess större syskon. Nu ska vi inte påstå att Iphone 13 Mini är någon marathonlöpare på det området, men batteritiden är märkbart bättre tack vare det större batteriet. Helt enkelt lite mindre stress över att kolla på batterimätaren denna gång.

Kamerorna är samma som sitter i storebror Iphone 13. Två till antalet och med möjlighet att ta in rejält mycket mer ljus än föregångaren. Bildstabiliseringen där hela kamerasensorn sitter upphängt i stötdämpare, som förra året bara fanns på Iphone 12 Pro max tittar in här också. Bildkvaliteten är otroligt jämn och fin oavsett vad du fotar eller filmar, precis som alltid med Iphone. I de flesta lägen är det ingen direkt skillnad mot föregångaren, men i mörka miljöer skiner de nya linserna verkligen och levererar en riktig uppdatering.

Mycket är detsamma

Samtidigt är det som sagt mycket som är detsamma här. A15-chippet är snabbare än valfri Android-mobil, men samtidigt försumbart snabbare än fjolårets chip. Just hos Iphone 13 Mini märks det dessutom att kylningen inte riktigt räcker till under längre stresstester, dock inget du lär stöta på i verkliga livet.

Skärmen är även den samma lika som förra året, trist nog utan 120 hertz-delen som Pro-modellerna får i år. Hakan, där selfiekamera och tekniken för ansiktsigenkänningen FaceID sitter, har blivit mindre på samtliga modeller i år. Dock är den fortfarande där, så om du stört dig på den tidigare kommer du fortsätta göra det.

Mått och vikt är på en hårsmån samma som förra året, magnetladdningen Magsafe finns kvar och det gör även den föråldrade Lightning-porten och de förhållandevis långsamma laddningsteknikerna. Däremot är telefonen, som vanligt, fullständigt klanderfritt byggd och i likhet med förra året är den keramiska beläggningen i skärmen ruskigt stryktålig.

Om du vill ha en mobil av det mindre slaget 2021 finns det dock bara ett logiskt alternativ, Iphone 13 Mini. Om du vill ha en Iphone 2021 och vill komma så billigt undan som möjligt är Iphone 13 Mini det enda logiska alternativet (Iphone SE börjar kännas rätt gammal). Det är egentligen rätt märkligt att Apple har fått vara ensamma på området “liten och smidig smartphone”, men även nu när deras andra Mini-modell lanseras är det ditt enda alternativ för att få en liten och smidig smartphone.

Iphone 12 Pro känns lite klämd mellan de stora uppdateringarna av vanliga Iphone 12 och nyheterna i Iphone 12 Pro Max. Därmed inte sagt att det saknas nyheter i årets vanliga Pro-modell, men vissa delar behöver du veta vad du letar efter för att hitta.

Bättre kamera

Alla Iphones för 2020 har fått en ny, kantigare formgivning som påminner om det vi såg i Iphone 4 och 5. Pro-modellens ram är av rostfritt stål istället för aluminium, vilket ökar vikten en smula men även kvalitetskänslan. Den kantigare formen är samtidigt oväntat bekväm att hålla i längre stunder.

Yttermåtten håller sig ungefär på samma nivå som förra året, men innehåller en aningen större skärm. 6,1 tum mot fjolårets 5,8 tum tack vare tunnare ramar runt skärmen. I övrigt är det samma skärm som sitter i vanliga Iphone 12. En riktigt fin Oled-historia, men tyvärr utan vare sig 90 eller 120 hertz uppdateringsfrekvens. Det hade gärna kunnat få vara med för att särskilja Pro mot vanlig Iphone. Kameran har ungefär samma uppsättning som förra året, men med några finslipningar. Främsta skillnaden mot Iphone 12 är den tredje linsen, som ger dig två gångers zoom. Den främsta skillnaden från förra årets Pro-modell ligger i Lidar-sensorn. För kamerans del hjälper den till med autofokus i alla ljuslägen och även porträttläget. Det senare funkar dessutom i sämre ljusförhållanden och även på lite närmare avstånd än tidigare. Lidar används också inom AR (augmented reality/förstärkt verklighet), där den erbjuder mer exakt positionering via kameran. Överlag är bilderna riktigt bra i alla ljuslägen, vilket nog mest kan tillskrivas den extra kraften i det nya A14-chippet.

Mindre uppenbart är att du alltid filmar i Dolby Vision HDR. På skärmar med stöd för det skapar det extra djup i mörka partier bland annat, men på skärmar som inte har stöd för det skapas en icke-HDR-version av filmen samtidigt. En av de delar du märker först när du vet vad du letar efter. Kameran filmar dessutom i 10 bitars färgdjup, men skärmen visar tyvärr bara åtta. Ytterligare en del där Pro-modellen hade kunnat få utmärka sig gentemot vanliga modellen.

Rejält med kraft

Anledningen till att vi inte får det allra senaste inom skärmteknik stavas batteri. Det är mindre än i Iphone 11 Pro och imponerar inte lika mycket. Du får ut en dags användning utan större problem däremot. Precis som med Iphone 12 hade vi gärna sett en tjockare mobil med större batteri. I Sverige, där 5G krasst kan anses vara ett testprojekt i dagsläget, ser du ingen större skillnad. Däremot drar den nya mobiltekniken rejält med extra ström. Iphone växlar bara upp till den nya tekniken när det behövs, men så långt det går att avgöra hittills hade ett större batteri behövts även här.

Det ska bland annat vägas upp av det nya tillbehöret Magsafe som gör det lättare att ladda. Det är i praktiken vanlig trådlös laddning, men med en magnetring runt för att säkerställa att den trådlösa laddningen hamnar på exakt rätt ställe. Vanlig trådlös laddning funkar fortfarande, liksom att ladda andra mobiler trådlös på en Magsafe-platta (men då utan magnet-magin). Det kan ses som ett första steg mot att dumpa Apples klassiska Lightning-kontakt för USB-C i nästa generation, eller gå helt trådlöst, samtidigt som de har kvar en egen teknik ändå. Precis som med Iphone 12 sitter A14 Bionic på insidan, ett chip som springer cirklar kring konkurrenterna på precis alla plan. Merparten av nyheterna sitter däremot i de olika AI-funktionerna, som bland annat gör bildbearbetningen bättre.
Många kommer klara sig bra på de rejäla uppgraderingar Iphone 12 ger. Zoomlinsen och en högre kvalitetskänsla är de stora dragarna för Iphone 12 Pro på ett rent uppenbart plan. För mer avancerade fotografer och filmare som kört Iphone sen tidigare är däremot Pro-modellen det självklara valet.

Störst bäst och vackrast, det är budskapet med Apple Iphone 12 Pro Max. Men det går också åt båda hållen. Apples telefoner har aldrig haft en större skärm, högre upplösning eller större batteri än så här. Allt bra så, men det sker på bekostnad av vikt och ergonomi.

Lite mer pro

Ur de flesta synvinklar är Iphone 12 Pro Max och Iphone 12 Pro identiska, med bara storleken som skiljer dem åt. Med den större storleken kommer såklart ovanstående fördelar, som också märks i den bästa batteritiden i Iphone 12-lineupen. Ungefär på nivå med fjolårets Max-modell skulle vi säga efter en månads kontinuerlig användning. Hur det påverkas med utbyggnaden av 5G-nätet, som kommer att dra mer batteri, vågar vi däremot inte svara på.

Den kantiga designen är även den identisk med de mindre modellerna. En helt klart snyggare design än tidigare. Men medan det ser vackert ut blir vi aldrig riktigt kompis med storleken och vikten. Den känns helt enkelt en smula för stor och tung, vilket du får vara beredd på.

Stabilare bilder

Övriga nyheter finns här också. Magsafe för lite enklare trådlös laddning via baksidan, men så även den åldrande Lightning-porten för laddning med sladd. Skärmen är riktigt fin överlag, men samtidigt återfinns inte någon högre uppdateringsfrekvens. Något som absolut kunde ha kommit med i Max-modellen.

Vad som däremot är nytt är kameran. Merparten av linserna är lite tillputsade gentemot den vanliga Pro-modellen. Samtidigt har de fått sällskap av en rejält uppgraderad bildstabilisering som fungerar riktigt bra. Det gör framför allt mörkerfotot ytterligare något steg bättre, men bildstabiliseringen gör såklart även sitt för filmandet. Givetvis finns Lidar-sensorn på plats för att bland annat hjälpa till med autofokus.

Iphone 12 Pro Max är riktigt bra och har ett par tydliga ess i rockärmen gentemot sina mindre syskon. Samtidigt dras den lite med samma svagheter som sina syskon, vilka blir en aning tydligare i den främsta flaggskeppsmodellen.

Apple Iphone 12 Mini är på pappret den både mest riskabla och spännande modellen bland Apples Iphone 12-modeller. Spännande för att många har ropat efter mindre telefonmodeller i många år, samtidigt som många velat ha en billigare Iphone. Riskabel eftersom nu när vi äntligen fått en sådan har många varit oroliga för att den mindre storleken och tillkomsten av 5G ska sänka batteriet fullständigt.

Batteriet håller faktiskt

Under den månad vi kört Iphone 12 Mini har vi under ytterst sporadiska tillfällen befunnit oss på platser där 5G varit utbyggt, och vi kan därmed inte ta gift på hur mycket det påverkar batteritiden i praktiken. Men som “vanlig 4G-telefon” är vi fullt nöjda med vad den mindre modellen klarar i batteriväg. Med det sagt så är den ju överlägset sämst av årets modeller, men den klarar utan större problem en dags användning.

Samtidigt är det kring batteri och laddning som den största skillnaden, vid sidan av storleken, återfinns. Storleksbegränsningen har gjort att den nya Magsafe-laddaren du kan köpa som tillbehör laddar lite långsammare än hos andra Iphones med samma teknik.

Som Iphone 12, fast mini

I övrigt är det på nästan alla fronter en vanlig Iphone 12 som tvättats lite för varmt och krympt. Samma fina, kantiga, design. Samma kamera med dubbla linser och samma skärm (om än med ett par pixlar mindre i upplösning). Eftersom kanterna kring skärmen minskats gentemot fjolårets modeller är Iphone 12 Mini bra mycket mindre än fjolårets minsting Iphone 11 Pro (som hade en skärm på 5,8 tum och kändes liten och smidig).

Kameran gör ett riktigt bra jobb i de flesta situationer och bildförbättringstekniken i Apples A14-chip hjälper till en hel del där också. Det är samma chip som sitter i de övriga tre 12-modellerna och det ger dig definitivt kraft nog för flera år framåt. Att det samtidigt är Apples billigaste Iphone-modell den här vändan är knappast en nackdel heller.

Iphone 12 Mini är perfekt för dig som länge letat efter en lite mindre telefon, utan att för den sakens skull offra prestanda eller kamera på köpet. Visst, batteritiden är lite kortare än de större Iphone 12-modellerna, men inte alls så dramatiskt som vi befarade utan fullt hanterbart. Det är helt enkelt det bästa valet för dig som vill ha något mindre i telefonväg och inget annat kommer faktiskt ens i närheten just nu.

Samsung Galaxy S20 plus må ha mittenplatsen i Samsungs trio av flaggskepp våren 2020. Men missta den inte för något malplacerat i samma stil som förra årets S10 kändes mellan sina syskon. Vill du ha en toppmodell från Samsung anno 2020 är det den här modellen som gäller, punkt.

Välvårdat yttre

Storebror S20 Ultra hade en större skärm och fler funktioner kopplat till kameran som säljpunkter… och misslyckades på just det. Här går S20 Plus in med en smula mindre skärm, samma fina upplösning, samma fantastiska färgåtergivning och kontrast, men också ett format som känns enormt mycket bättre i handen. Bägge är stora telefoner, men S20 Plus ligger som en smäck i handen medan Ultra bara var otymplig.

Vi ser dock samma trend här som hos Samsung och andra spelare i år, nämligen att den trista kameraklossen på baksidan vuxit både på längden och bredden. Turligt nog har Samsung börjat skicka med skal i kartongen, vilket minskar ner bulan på baksidan – men det är knappast en 100-procentig lösning.

Gör rätt på insidan

När det kommer till hårdvara är Samsungs topptrio mer eller mindre identiska, vilket betyder att du får all kraft och alla funktioner du kan önska dig av prisspannet. Samtidigt är Samsung knappast bäst på området, utan får se sig omsprungna av såväl Motorola som Oneplus i ren hastighet.

Kameran må se tråkigare ut på pappret i jämförelse med S20 Ultra. Främst det där med bara 30 gångers hybridzoom istället för 100. Samtidigt är kameraproblemen med S20 Ultra väldokumenterade och att få en bild skarp nog för att kunna urskilja något alls i hundra gångers zoom var egentligen omöjligt.

S20 Plus uppvisar inga problem med vare sig autofokus eller zoomfunktion, vilket gör stunder med kameran till en betydligt mer problemfri sysselsättning. Vid sidan av Huaweis värstingar (som å andra sidan har andra problem) fortsätter Samsung att ligga i topp när det kommer till mobilkameror.

Samsung Galaxy S20 Plus är helt enkelt den toppmodell du ska ha om det är en ny telefon av märket Samsung du är ute efter. Prislappen är lite hög för en utmärkelse, men funktionaliteten är det absolut inget fel på.

Den vanliga utgåvan av Xiaomi Mi 11 fick ganska snabbt sällskap av åtminstone fem syskon (varav tre har hittat hit till Sverige). Även om likheten är stor mellan alla modeller måste vi ändå erkänna att “originalet” är en riktigt intressant telefon.

Liknande bilder som förra året

Den vanliga modellen av Mi 11 känns förvånansvärt tunn och bekväm att hålla i trots sin förhållandevis stora skärm.

På baksidan hittar vi vad som blivit lite av trenden för 2021, med ett kamerahus där två av linserna ser närmast överdimensionerade ut och resterande delar är betydligt mindre. Här utgörs de två stora linserna av en 108 megapixels vidvinkel och en ultravidvinkel på 13 megapixel. Uppsättningen liknar den i föregångaren och det är tydligt att mest krut lagts på den mest högupplösta sensorn. Där blir bilderna riktigt bra för prisklassen, oavsett natt eller dag. Samma sak kan däremot inte sägas om de två andra linserna. Ultravidvinkeln har inte samma råstyrka och makrolinsen känns ärligt talat ganska begränsad och undangömd i kameramenyn.

På det stora hela får du dock bra bilder och ett jämnt resultat. Samtidigt är det inget jättesteg upp om du har fjolårets Mi-modell.

Överhettad

Något vi märkt hos flertalet Mi 11-modeller är att de inte riktigt verkar klara värmeavledningen. Inuti återfinns 2021 års superchip Snapdragon 888 och det krävs inte mycket digital tyngdlyftning för att baksidan ska bli rejält varm. Vi behöver samtidigt inte pressa den allt för hårt för att den ska klaga på överhettning. Det är inget du kommer att uppleva vid vardagligt bruk, men helt klart något att ha i åtanke om du exempelvis spelar spel på telefonen.

Pressar du inte processorn bjuds du däremot på en riktigt snabb telefon med fullt godkänd batteritid och en riktigt fin skärm med snabb uppdateringshastighet. Som brukligt är telefonen byggd kring Xiaomis eget MIUI- gränssnitt. Alla Android- och Googlefunktioner du förväntar dig finns där, men tillsammans med en hel del av Xiaomis egna anpassningar, både grafiskt och sett till vilka inställningar du har att leka med. En extra bonus är att du, likt många andra Xiaomi-lurar, får en IR-port som kan agera fjärrkontroll till din TV, inbyggd i telefonens övre del.

Xiaomi Mi 11 må vara den “vanliga” av företagets toppmodeller i år, men sett till sin prislapp gör den absolut inte bort sig, utan känns riktigt fullspäckad.

Att vara mittenbarnet i syskonskaran innebär i regel att man får lite mindre uppmärksamhet. Och den saken gäller utan tvekan även plusversionen av Samsungs nya Galaxy S21. Fokus har så här långt legat på den enklaste versionen och extra allt-varianten Ultra. Vilken roll ska den här telefonen spela, egentligen? Ja, det kan man med all rätt fråga sig.

Ska man vara krass så är det i princip en version av den enklare modellen fast med större skärm (och ett större batteri, vilket dock bara kompenserar för den större skärmens högre batteritörst). Någon annan av Ultrans fördelar får man inte med den här telefonen. Däremot ett något högre pris. Tycker man att vanliga S21 är för liten, så är det här med andra ord ett bra alternativ, om man nu inte vill ruinera sig med att slå till på en Ultra.

Snygg telefon

Att bedöma den här telefonen i ljuset av de andra enheterna i samma serie blir dock lite konstigt, så låt oss titta på telefonen på egna meriter istället. Som sådan står den sig faktiskt riktigt bra i konkurrensen med andra flaggskepp.

Till att börja med så är det här en väldigt snygg telefon som känns så premium en smartphone kan göra redan när man plockar upp den ur förpackningen. Speciellt vårt recensionsexemplar i färgsättningen Phantom Violet med en tillhörande kamera-ö i guldfinish känns som någonting som en prålig nyrik ryss hade kunnat plocka upp i första klass-sätet på en flight. På ett bra sätt, alltså. Den är inte pinsamt prålig, bara prålig.

Årets S21-enheter (med undantag för Ultra) har fått lite lägre skärmupplösning än förra årets. Det blir FHD+ istället för QHD+. Skillnaden är dock försumbar på en telefonskärm, och AMOLED-skärmen imponerar ändå stort med sina klara färger, en riktigt imponerande ljusstyrka och adaptiv bilduppdateringsfrekvens på upp till 120 Hz. Den här skärmen känns bättre än Galaxy S20+-skärmen, om du nu undrade.

Extremt kraftfull

Telefonen har samma chipp som de övriga enheterna i serien, nämligen Samsungs egna Exynos 2100. Det är ett extremt kraftfullt 5-nanometerschipp som har allt som krävs oavsett vad du tänkt göra. Prestanda är ingen trång sektor. Det är däremot lagringskapaciteten. För S21+ går inte att få med mer än 256 GB lagringsutrymme, och då har man även slopat Micro SD-kortplatsen i årets Galaxyflaggskepp, så du kan inte komplettera i efterhand.

Kameran på bakstycket består av två vidvinkellinser på 12 megapixlar var samt en telefotolins på 64 megapixlar (med 3x optisk zoom). Det är praktiskt taget samma lösning som på förra årets Galaxy S20+. Det som förändrats är mjukvaran, som faktiskt gjort att kameran blivit snäppet bättre. Men det finns telefoner med bättre kameror på marknaden. Vill man ha en riktig spänstig kameraupplevelse blir det till att slå till på Galaxy S21 Ultra.

Batteriet är en trevlig historia, då det räcker gott och väl för en hel dags bruk. Men precis som med de övriga telefonerna i S21-serien så har Samsung ”gjort en Apple” och slutat skicka med nätadaptern. Så vill du ha snabbladdning får du köpa till en adapter separat. Med Samsungs egna 25-wattsladdare ska man fylla en tom S21+ till 100 procent på en timme och tio minuter. Helt okej, men långt ifrån bäst i Androidklassen.

Vem ska köpa den här telefonen? Bra fråga. Vi skickar den vidare till Samsung. Vi vet ärligt talat inte. Utöver den som gillar den enklare S21-enheten, men tycker skärmen är för liten, då. Men frågan är om inte den målgruppen hellre slår till på en Ultra, även om priset är högre? S21+ kommer obönhörligen att jämföras med sina storebror snarare än sin lillebror, tror vi.

Det är bara att krypa till kors och erkänna. De flesta av oss har telefoner vars prestanda och specifikationer vida överstiger det vi faktiskt behöver. Ja, förutsatt att man inte ser sin telefon som en ren statussymbol, förstås. Då behövs ju extra allt och lite till. Men ska man vara krass så är det egentligen mellansegmentet som är det förnuftiga valet, inte minst nu när telefonerna i den här ringhörnan av marknaden har blivit så kraftfulla att de inte sällan kan mäta sig med flaggskeppen när det kommer till vardagligt användande.

Samsungs Galaxy A42 5G är ett utmärkt exempel på den saken. Det här är en telefon som i princip inte lämnar någonting i övrigt att önska, förutsatt att man inte har foto- eller filmambitioner i systemkameraklassen (eller den mobila flaggskeppsklassen, om vi tillåts töja begreppet en smula).

Galaxy A42 5G är utrustad med en 6,6-tums Super AMOLED-skärm med upplösningen 720 x 1 600 pixlar. Den har även en riktigt fin kameramodul med fyra sensorer (en huvudkamera på 48 megapixlar sällskapar med en ultravidvinkellins på 8 megapixlar, en makrolins på 5 megapixlar och en djupsensor på 5 megapixlar). På framsidan huserar en selfiekamera på 20 megapixlar i en droppformad sensorpanel. Videodelen har stöd för både slow motion och hyperlapse. Och som grädde på moset så är telefonen även utrustad med 5G-stöd. Telefonen går dessutom att få med upp till 8 GB arbetsminne och 128 GB lagringsutrymme, och den har en skärmbaserad fingeravtrycksläsare.

Snabb mellanklass

Vad är akilleshälen? Varför är inte det här en flaggskeppstelefon? Ja, utöver den lite lägre skärmupplösningen och kameran så handlar det framför allt om systemchippet. Under skalet hittar vi ett Snapdragon 750G-chipp, som förvisso inte kan mäta sig med vare sig Exynos- eller Snapdragon-chippen i toppklassen, men som tack vare sina åtta processorkärnor ändå får klassas som riktigt kraftfullt. Mellansegmentschippen från Qualcomm har ju på senare år närmat sig flaggskeppsprestanda, och de användare som faktiskt upplever någon nämnvärd skillnad mellan toppchippen och 7-serien är tvivelsutan väldigt få.

En annan detalj som skiljer den här telefonen från de absoluta topptelefonerna är kvalitetskänslan. Galaxy A42 5G känns helt enkelt inte som en premiumtelefon när man håller i den, utan snarare lite plastig och väldigt lätt. Det här beror på två saker: Att den är plastig – och lätt. Det senare är förstås också en fördel på många sätt, men bidrar också till känslan av att man inte har att göra med ett flaggskepp. Telefonen ligger dock mycket behagligt i handen, och man får ett fast och bra grepp utan problem. Bakstyckets design med fyra nyanser lär däremot knappast vinna några designpriser. Men ett stort plus för att kameramodulen knappt sticker ut alls.

Framtiden förberedd

Skärmen är däremot både knivskarp och extremt följsam och responsiv, något som känns ovant i det här segmentet. Framför allt så känns det som att både pixeltätheten och uppdateringsfrekvensen skulle vara betydligt högre än vad man anger. Den här telefonen har helt enkelt en väldigt fin bildpanel. Vi växlar mellan den här telefonen och en Iphone 11 Pro, och Apples telefon känns förvisso en smula vassare, men inte med någon direkt häpnadsväckande marginal.

5G är utan tvekan framtiden, men att köpa telefonen enbart med 5G-stödet som argument är i dagsläget att ta i. Vi testar telefonen en torsdagsförmiddag på Södermalm i Stockholm, på platser där Tele2 uppger att man har mycket god 5G-täckning. Men vi kommer som mest upp i 77 Mbit/sekund på en liten fläck i sydöstra hörnet av Mariatorget. Ställer vi oss på Skinnarviksberget med fri sikt åt alla väderstreck får vi inte mer än 44 Mbit/sekund, när vi till slut lyckas ”fånga” den svårflirtade 5G-signalen. Vi får vänta på att frekvensauktionerna kommer igång och att näten blir klara innan 5G är ett slagkraftigt köpargument.

Men allt sammantaget så är det här trots allt en väldigt vettig telefon till ett väldigt vettigt pris. Och att mellansegmentet växer sig allt starkare är lätt att förstå.

Världens snabbaste telefon. Det skröt Lenovo med när dotterbolaget Motorola skulle ge sig in i flaggskeppsmatchen efter några års frånvaro med Moto Edge+. Tillsammans med Oneplus 8 Pro är detta i skrivande stund den snabbaste Android-telefonen, men det låter nog inte lika bra i reklambladet.

Stilig knubbis

Vid sidan av koncepttelefonen Razr har Motorola smugit runt bland budget- och mellanklasstelefoner ett par år nu. Därför är det kul att se vad de hittar på i premiumklassen.

Mest uppseendeväckande är såklart skärmen som är välvd långt ner på långsidorna av telefonen, betydligt mer än konkurrenterna. Det ser riktigt snyggt ut, samtidigt som Amoled-skärmen i sig är riktigt vacker. Tyvärr gör skärmböjen att du ganska ofta trycker snett på tangentbordet längst ut på kanterna. En vanesak, men mer inlärningskurva än normalt.

Mobiltelefonen är lite tjockare än snittet. Det må låta som en nackdel, men faktum är att det ger en riktigt skön ergonomi. Tjockleken till trots sticker dock kameran fortfarande ut rejält på baksidan. Samtidigt innebär det att man fått plats med ett riktigt hörlursuttag, vilket gör Motorola och Sony till de enda tillverkare som har det på sina toppmodeller idag. Samtidigt saknas plats för minneskort, vilket känns lite dumt.

Avskalat

Det där med snabbheten då? Tack vare en relativt lågupplöst skärm och ett i stort sett rent Android (lite av Motorolas signum) är det faktiskt jämnt skägg mellan Edge+ och Oneplus värsting 8 Pro när vi pressar dem. Samtidigt har telefonen begåvats med såväl 5G-stöd som ett maffigt batteri som utan problem tar dig igenom en dags flitig användning.

Tyvärr blir det lite av ett “meh” när det kommer till kameran. I dagsljus sköter den sig lika bra som andra toppmodeller. Däremot sticker färger iväg åt gult snabbt i mörker och skärpan hänger inte med alls.

Virrigt nog stödjer den bara video i 6K-upplösning, när kutym för 2020 är 8K. Däremot sköter den sig exemplariskt när det gäller kompensation för rörelse under video.

Det är en fröjd att se Motorola ge sig på toppsegmentet igen. För de vill och kan och har idéerna för att det ska bli både intressant och trevligt. Moto Edge+ är en bra toppmodell, men företaget behöver nog samtidigt bli lite varma i kläderna innan de är med i den absoluta toppstriden på alla punkter.

Oneplus började sin bana och har byggt en lojal skara fans genom att producera telefoner med prestanda från toppmodellerna till en prislapp för mellansegmentet. Prestandan fanns där, men extra lullull fick du klara dig utan. När Oneplus under förra året delade upp sina modeller i en vanlig och en Pro-utgåva började den taktiken att ruckas på, för att numera ha plockats bort.

Allt du kan önska

Sett enbart till specifikationerna är Oneplus 8 Pro fortfarande “billig” jämfört med konkurrenternas toppmodeller, som ligger både en och flera tusenlappar över den. Samtidigt har de för första gången gått över femsiffrigt belopp för en modell.

Därmed inte sagt att den gamla devisen med att lullull saknas. Tvärtom, här är det egentligen inget som saknas längre. Helt nytt för Oneplus del är bland annat vattentålighet och stöd för trådlös laddning. Den senare delen finns, via separat tillbehör, i en turbovariant för att hålla samma linje som företagets trådbundna Warp-laddare.

Vid sidan av det får du Qualcomms senaste systemchipp, generöst med arbetsminne och riktigt snabb lagring. Precis som förra och förrförra generationen är Oneplus 8 Pro den snabbaste Android-telefonen du kan köpa, trots att andra tillverkare använder mer eller mindre samma hårdvara.

Utöver det får du en rejäl Oled-skärm med som mest 120 hertz uppdateringshastighet. Tyvärr kan du bara växla mellan 60 och 120 hertz, inte det 90 hertz-läge som fanns i föregångaren och som hade fungerat som ett bra mellanting. Jagar du upplösning blir du även av med den snabbare uppdateringshastigheten för att spara på batteriet. Ett batteri som för övrigt räcker både en heldag och mer därtill.

Gult har blivit blått

Snabbheten kommer till stor del av Oxygen OS, Oneplus skal ovanpå Android. Här gäller fortfarande regeln med att grafiskt lullull skalats bort till förmån för hastighet, men samtidigt har du en stor mängd inställningar och extrafunktioner att leka med som ändå känns meningsfulla. Oneplus är även kända för att uppdatera sina telefoner under lång tid och vara snabba med nya Androidversioner, oftast bland de första.

Popup-kameran från fjolårets 7 Pro är borta, istället sitter selfiekameran i ett utskuret hål i skärmen (vilket den även gjorde i 7T Pro). Helt klart ett mer hållbart alternativ än rörliga delar.

Kameran på baksidan består av fyra linser (tele, wide, ultrawide och djup) och är helt klart ett steg upp från Oneplus tidigare mobilkameror. Medan tidigare kameror var bra nådde de aldrig riktigt toppen och hade ofta ett gult skimmer över sig. Oneplus 8 Pro tar sig betydligt närmare toppmodellerna, åtminstone när det gäller detaljer i dagsljus. Däremot får vi ofta en lite blåaktig ton numera istället för gult. Kvälls- och nattetid sköter den sig okej, även om resultatet inte är i klass med de bästa.

Oneplus 8 Pro är en fenomenal telefon på många sätt som äntligen lägger till de delar som saknats samtidigt som hastigheten fortfarande är på topp. Å andra sidan har priset stuckit iväg ganska mycket på bara ett år. Om du kan leva utan främst den trådlösa laddningen och en inte lika skojig kamera är den vanliga Oneplus 8 istället rejält prisvärd.

Oneplus 10T följer Oneplus redan etablerade strategi för toppmodeller. Denna gång är det däremot inte en “föregångaren plus lite nytt”, utan mer en “ett steg fram, två steg bak” över T-modellen. Ärligt talat borde den egentligen ha fått namnet Oneplus Nord 10 för att blinka mer mot företagets mellanprisserie.

Full laddning på 19 minuter

Vi kan börja med det positiva, vilket i praktiken är tre saker. Precis som väntat har telefonen försetts med Qualcomms senaste och snabbaste Snapdragon-chip. Slantar du ut för den dyrare modellen får du även 16 gigabyte arbetsminne, något som i kombination med lite mjukvarutrolleri ska kunna hålla upp till 30 appar “levande” i bakgrunden om du så önskar.

Mest imponerande är laddningen på 150 watt. Batteriet går från noll till hundra på nitton minuter enligt Oneplus. Tjugo minuter när vi klockade, men det har vi överseende med. Mest användbart blir det när du ska iväg och bara hinner ladda telefonen i tio minuter eller så. Trist nog är laddtekniken, Supervooc, exklusiv för telefonen, och även om laddaren kan hosta ur sig 150 watt kan den bara ladda andra enheter med maximalt 45 watt. Samtidigt är batteritiden rätt bra.

Tredje delen är såklart prislappen, som fortfarande ligger en betydande bit under Oneplus 10 Pro. Men det syns samtidigt tydligt.

Många nackdelar

Vid sidan av ett nyare chip och turboladdning känns det mesta som ett nedköp. Snapdragon-chippet är enormt lätt att överhetta med lite tyngre spel, vilket ger en obehagligt varm telefon. Snabbladdningen går bara via kabel – trådlöst saknas helt. Skärmen kör uppdateringshastighet i fasta steg om 60, 90 och 120 hertz, inte dynamiskt 1–120 hertz som 10 Pro. Kameran är helt okej, men ett tydligt hack under till och med Oneplus 9 Pro. Hasselblad-märkningen från både 9 Pro och 10 Pro saknas och det märks faktiskt tydligt på slutresultatet, så det är knappast bara ett klistermärke på baksidan. Samtidigt är skalet, vid sidan av glaset på bak- och framsida, i plast. Det sänker kvalitetsintrycket en aning.

Mest störande och det som gör att telefonen känns mer som en del i Nord-serien är avsaknaden av skjutreglaget på sidan. Reglaget är unikt för Oneplus sedan starten och låter dig snabbt växla mellan ljud, vibration och tyst läge. Oneplus har en lång lista med ursäkter till varför det är borta – främst att enheten hade behövt göras tjockare. Med tanke på att kameraön på baksidan sticker ut någon millimeter finns det absolut tjocklek att ta av.

Oneplus 10T uppgraderar två saker samtidigt som priset sänks. Samtidigt går den ena uppgraderingen knappt att utnyttja innan telefonen överhettas och listan med borttagna och stympade funktioner är för lång. Det gör faktiskt fjolårets Oneplus 9 Pro till ett smartare köp om du inte vill lägga de extra pengarna på 10 Pro. Oneplus 10T hamnar för mycket i kläm för sitt eget bästa, även om det på det stora hela inte är en dålig telefon.

Sony har sparkat in på sin egen väg när det kommer till toppmobilerna och Sony Xperia 1 III är inget undantag. Resultatet är lite i stil med vad vi får ut av de renodlade gamingtelefonerna, fast för foto. Frågan är mest om det finns tillräckligt med intresse för det.

Proffsfoto i app

Xperia 1 III, där trean på slutet ska utläsas som “Mark 3”, vill väldigt gärna fungera som proffsfotografens och proffsfilmarens bästa vän. Det blir än tydligare i Pro-versionen av telefonen, som i stort sett är skräddarsydd för att kunna agera fältkamera vid fotbollsmatcher och liknande. Den “vanliga” Xperia 1 III är inte fullt så specifik, men åt det hållet.

Till att börja med får du en 4K-skärm i 21:9-format. En fin oled-skärm med 120 hertz uppdateringshastighet, kalibrerad på samma sätt som företagets lyxigare TV-apparater. För det mesta är dock upplösningen betydligt lägre än så för att spara batteri. Däremot går inte samma batterispar igen i uppdateringshastigheten, som istället för att vara dynamisk är låst.

Till det har du en trio kameror på 12 megapixel vardera och olika linser ovanpå dem. Till dessa har du “proffsappar” för såväl filmning som foto. Dessa appar har tagit i stort sett hela gränssnittet från Sonys systemkameror och applicerat det på mobilkamerorna. Det ger dig enorma manuella möjligheter för både foto och video, mer än vad egentligen alla andra tillverkares manuella lägen erbjuder. Samtidigt måste du också ha vilja och intresset att utnyttja dessa på regelbunden basis för att det ska ge något. De automatiska lägena känns både snåriga att hitta om du inte kan kameratermer och ger ett resultat som är en smula tråkigt oavsett vilken lins du använder.

Högt pris

Det där med kameran är viktigt att komma ihåg. Tillsammans med det fysiska hörlursuttaget och 4K-skärmen är det vad som ska sälja luren till ett pris som är ett par pinnhål över många andra toppmobiler med liknande hårdvara och prestanda.

Låt oss gå tillbaka till skärmen. Visst 4K oled är imponerande hur du än vrider och vänder på det, men pixlarna sitter så vansinnigt tätt på en 6,5 tum stor skärm att den upplösningen inte på något sätt kommer tillrätta, inte ens med de finfina stereohögtalarna som sitter på vardera sida av skärmen.

Lägg sedan till att Sony inte lovar lika lång uppdateringstid av sina telefoner som många andra. Det måste du vara medveten om, samtidigt som du verkligen vill ha känslan från Sonys systemkameror i en mobiltelefon, tillsammans med en fin skärm med mestadels skrytprestanda. Faller du in i den målgruppen är Sony Xperia 1 III en klockren telefon, men gör du det inte är det en ganska svårsmält prislapp när du ställer telefonen gentemot konkurrensen.

Första Iphone SE blev en succé, både för Apple och för de som ville ha en modern telefon av lite mindre snitt än standarden. Av allt att döma kommer Iphone SE i 2020 års upplaga att bli ungefär det många har längtat efter.

Samma skal som tidigare

Årets utgåva av Iphone SE är till det yttre en exakt kopia av Iphone 8. Storlek, skärm, upplösning, batteri och det mesta andra är identiskt.

Jämfört med Iphone 8 tappar Iphone SE stöd för Force Touch i skärmen, ni vet den där funktionen där du tryckte olika hårt på skärmen för olika funktioner… som ingen använde. I gengäld får du samma systemchipp som sitter i företagets toppmodell Iphone 11, A13 Bionic. Det chippet gör att Iphone SE fullkomligt springer i cirklar kring alla konkurrenter i samma prisklass och även springer om de flådigaste Android-telefonerna, precis som Iphone 11 i de flesta fall fortfarande gör.

A13-chippet innebär även en hel del för bildbehandlingen av foton tagna med kameran, som i övrigt är i stort sett samma som i Iphone 8. I dagsljus blir bildkvaliteten helt klart bättre, även om du får livligare färger och fler möjligheter med Iphone 11.

Värre blir det i skymning, då den gamla kameran gör sig påmind. För om Iphone SE springer i cirklar kring konkurrenterna sett till prestanda är det snarare motsatsen i fallet kameran, även i mellanklassen. Mörkerbilder tappar direkt en hel del detaljer och blir grötiga.

Samma batteri som tidigare

Samtidigt sitter det ett lika stort batteri i Iphone SE som i Iphone 8. Även om Apple effektiviserat strömhanteringen i det betydligt kraftfullare A13-chippet slutar summan ändå på ungefär samma batteritid som “föregångaren”. Det vill säga en dag om du inte använder den för hårt. Helt klart sämre än snittet idag och sämre än den jämnstora Iphone 11.

För det handlar mycket om det där med storleken. Med dagens stora skärmar på mobilen spelar Apple i en närmast egen liga här när det kommer till mindre telefoner. Ramar och hemknapp gör inte att Iphone SE är en pytteliten telefon, men den är betydligt enklare att använda med en hand än i stort sett alla andra telefoner på marknaden idag. Det är Iphone 11 som är åt samma håll i storleken, men den större skärmen försvårar ändå enhandsanvändning en smula… och priset är det dubbla.

Samtidigt finns det en sak som Iphone SE är unik för i mellanklassen och, nästan garanterat, bättre på än lejonparten av alla flaggskepp med Android. Nämligen att Apple är duktiga på att uppdatera sina telefoner länge. Första generationens Iphone SE får fortfarande uppdateringar och att dagens Iphone SE får åka med i 4-5 år är knappast ett orimligt antagande. Detta kan ställas mot Android, där två år (för stora uppdateringar) och kanske tre år (för säkerhetsuppdateringar) är någon slags praxis.

Eventuellt kan batteriet behöva bytas efter ett tag, men dagens Iphone SE kommer att kunna hänga med länge.

2020 års upplaga av Iphone SE är välbekant ur alla synvinklar, samtidigt som den är ruskigt snabb och kommer att hålla länge. Skärmen var trist redan när Iphone 8 släpptes och är knappast prisvinnande nu heller. Batteri och kamera är inte heller de i klass med det mellanklassegment telefonen ligger i, om än inte katastrofala. Apple Iphone SE är otroligt prisvärd för att vara en Apple-telefon, men den är samtidigt inte superduper helt igenom.

Cat (Caterpillar) är ett varumärke som de flesta av oss associerar med tunga arbetsfordon. Men varumärket används även i många andra sammanhang. Skälet är uppenbart. Man vill signalera att det handlar om robusta och stryktåliga produkter som gör jobbet vare sig det är regn, solsken, eller orkan med inslag av drivis. Och det är förstås mot bakgrund av en sådan ambition som brittiska Bullitt Groups CAT-telefoner ska bedömas. Man kan tycka vad man vill om den här typen av licensiering, men faktum är att Caterpillar borde vara rätt nöjda med att få ha sin logotyp på telefonmodellen CAT S62 Pro, för den levererar faktiskt precis allt det där som varumärket står för.

Stor på rätt sätt

Med det sagt så kan vi konstatera att det här är en väldigt stor telefon. Dock på rätt sätt. Tyngden gör att den ligger bra i handen, och en rejält tilltagen gummiyta på bakstycket gör att den inte glider ur greppet i första taget. Den är praktiskt taget dubbelt så tjock som en Iphone 11 Pro, men å andra sidan blir många flaggskeppstelefoner nästan lika stora om man kränger på ett skal. Och det behövs inte med CAT S62 Pro. Den är klassad enligt den amerikanska militärstandarden MIL STD810, vilket i praktiken innebär att den ska klara ett fall på 1,8 meter på solitt stål utan att gå sönder. Den är dessutom IP68- och IP69-klassad, vilket betyder att den är både vatten- och dammtät. Man skulle kunna tro att en telefon av det här slaget borde vara rätt ful, men den är faktiskt ganska läcker. Stålramen har exponerade skruvar, reglagen är räfflade och on/off-knappen sticker ut i härligt orangemetallic. Den här telefonen formligen osar tung industri och byggarbetsplats. Och letar men efter en ”ruggad” telefon så är det här sannolikt bland det bästa marknaden kan erbjuda.

Det mest uppenbara tillkortakommandet är skärmen. Telefonen har en 5,7-tums LCD-skärm med en upplösning på 1080 x 2160 pixlar. Den är inte särskilt ljusstark och skärpan lämnar en hel del i övrigt att önska. Det här lär knappast vara avgörande för den som tittar närmare på en CAT-telefon, men om man är van vid en krispig AMOLED-skärm med hög pixeltäthet så krävs en del tillvänjning. Även kameran är ganska medioker och levererar bilder som för tankarna till budgetsegmentet. Att kameran har en upplösning på 12 megapixlar hjälper föga när optiken i övrigt inte räcker hela vägen. Att plåta i mörkret är direkt meningslöst. Men inte heller det här lär vara någon avgörande faktor för den som överväger att slå till på den här telefonen. Då väger i så fall en annan kamerafunktion betydligt tyngre, nämligen FLIR-kameran.

Bra värmekamera

För den som inte är bekant med konceptet så handlar det om en värmekamera signerad industriledare FLIR. Även tidigare Cat-telefoner har haft FLIR-kameror, men de har inte varit tillnärmelsevis lika skarpa som den Lepton 3,5-kamera som den här telefonen är försedd med. Kameran aktiveras via en separat app som ger mängder av möjligheter. Man kan till exempel begränsa temperaturspannet som man vill kunna se och man kan även ändra färgkodningen. Det här fungerar riktigt bra och är tvivelsutan ett av de tyngsta säljargumenten för CAT S62 Pro.

Batteriet ligger på hyfsade 4000 mAh, och det räcker faktiskt mer än gott med tanke på specifikationerna i övrigt. Skärmen är till exempel inte särskilt krävande. Vi får ut lika mycket batteritid som med en mer gängse smartphone, det vill säga en dryg dag vid normalt användande.

Sammanfattningsvis så är det här en produkt som verkligen är vad den utger sig för att vara. Letar du efter en stryktålig telefon med värmekamera som klarar en hel dag utan att kräva laddning, ja då är det här ett klockrent köp. Vill du ha en flashig gimmickspäckad enhet med flaggskeppsprestanda finns andra alternativ som är betydligt bättre.

Det råder inget tvivel om att Huaweis P40 Pro är en av årets bästa telefoner om man ser strikt till hårdvaran. Men det finns en jättelik elefant i rummet och det rör Googles ramverk och tjänster, som till följd av den amerikanska svartlistningen av Huawei inte stöds av telefonen. Man använder sig fortfarande av Android som operativsystem, men man har baserat allt på open source-versionen av mjukvaran, och användarna får hålla till godo med Huaweis egna appbutik App Gallery.

Man ska inte sticka under stol med att det här utgör ett rejält tillkortakommande och kan vara en deal breaker för många. Men faktum är att livet utan Googles tjänster inte är så tufft som man kanske kan tro. Många tjänster fungerar utmärkt som webbgenvägar och många populära appar kan laddas hem och användas via APK Mirror (sajt där du kan ladda ner programfilerna från Google Play Store som enskilda filer, laglig tjänst /reds anm.), Amazons appbutik eller direkt från utvecklarnas sajter. App Gallery fylls även på med svenska appar i rask takt, och både Mobilt Bank ID och Swish går numer att installera på en P40 Pro direkt via Huaweis egna appbutik. Den enda tjänst som känns riktigt svår att ersätta är Google Maps, som utgör en allt mer integrerad del av Androidupplevelsen som helhet. Men är man villig att göra avkall på just den biten så går faktiskt det mesta andra att fixa, förutsatt att man tycker telefonen är värd den insatsen.

Galaxy S20 Ultra och Oneplus Pro 8 huvudkonkurrenter

Vi hade önskat att vi kunde säga att P40 Pro absolut är värd ansträngningen, men det kan vi inte. Det är en fantastisk telefon med en ljuvlig design och riktigt fina specifikationer, men det finns ett antal konkurrenter som har släppt oerhört kraftfulla och rimliga alternativ, inte minst i form av Samsungs Galaxy S20 Ultra och Oneplus 8 Pro.

P40 Pro är snyggare än båda de telefonerna. Det får man ge den. Glasskärmen böjer av runt alla fyra sidorna och ger således telefonen ett oerhört futuristiskt uttryck. Kamera-ön i övre vänstra hörnet är inget som stör och baksidans blänkande finish ger telefonen en premiumkänsla som i kombination med den metalliska ramen ger telefonen ett slags stilsäkert tillbakahållen lyxprofil.

Kamera-ön där bak är onekligen rätt stor och står ut en del, men det gör den ju å andra sidan på alla nya flaggskepp med någon kameralösning värd att nämna. Och värd att nämna är precis vad kameran på P40 Pro är. Bättre zoom (upp till 50x), större sensor, högre ljuskänslighet och justerad optik gör att man placerar sig i den absoluta toppen när det gäller foto. 50,3 + 40 + 12 + 5 megapixlar och en 3D-djupsensor bak kombineras med en selfiekamera på 32 megapixlar och en 3D-sensor fram. Inte att leka med, och bilderna blir förträffliga oavsett ljusförhållanden. Här visar Huawei återigen var skåpet ska stå.

Något ljussvag skärm

Skärmen är av OLED-typ, har bildförhållandet 19,8:9 och en upplösning på 1 200 x 2 640 pixlar. Till skillnad från många av konkurrenterna nöjer sig Huawei med en uppdateringsfrekvens för skärmen på 90 Hertz, vilket i ärlighetens namn inte innebär någon våldsam skillnad jämfört med 120 Hz. Men i kombination med att skärmen känns en aning ljussvag jämfört med konkurrenternas så blir helhetsintrycket något sargat.

Det här är en sanslöst snabb telefon, tack vare systemchippet Kirin 990 5G, som trots att den ångar på i ett furiöst tempo inte tycks dränera 4 200 mAh-batteriet med mer än att man behöver ladda högst en gång per dygn. Otroligt bra. Huaweis snabbladdning håller också ställningarna duktigt, och nu mer har telefonen även begåvats med trådlös snabbladdning på upp till 27 watt.

Den som verkligen gillar Huawei blir inte besviken. Den som velar mellan en P40 Pro, en Galaxy S20 Ultra eller en Oneplus 8 Pro får nog ställa sig frågan hur viktigt Androids ramverk är samt om man är villig att lägga lite tid på att skapa en behaglig användarmiljö även utan det (det går, men kräver en del pill och en rejäl dos intresse). Är svaret ja, så är det bara att slå till. Det här är utan tvekan en av planetens just nu bästa telefoner rent hårdvarumässigt. Men det bristande stödet för Googles tjänster tvingar oss dessvärre att dra ned betyget.

Elefanten i rummet – det vill säga att Huawei P40 och företagets andra nya telefoner inte kommer med Googles ramverk och tjänster – känner du redan till. Det här är utan tvekan ett problem. Och vi bör nog redan nu konstatera att den som slår till på en ny Huaweitelefon bör vara åtminstone lite intresserad av det veritabla plockepinn som det innebär att sy ihop en någorlunda normal Androidupplevelse på den kinesiska tillverkarens enheter nu för tiden. Det går, men det är tidsödande och vissa appar och tjänster går helt enkelt inte att ersätta, primärt Google Maps.

Vi ska inte bortse från den saken i vårt omdöme, men vi ska inte heller låta det få allt för stort genomslag, då det faktiskt finns användare som klarar sig riktigt bra utan Google Mobile Services-paketet. Och för dem är det här ett utmärkt alternativ till många mellansegmentstelefoner på marknaden.

Fina specifikationer

Specifikationerna imponerar i klassen. Här får man samma tunga systemchipp som P40 Pro levereras med, ett åttakärnigt Kirin 990 5G-chipp. Och man får även en tämligen högupplöst OLED-skärm, om än på 6,1 tum, vilket är lite mindre än vad en flaggskeppstelefon ståtar med nu för tiden, men å andra sidan något som också gör telefonen lite lättare att hantera. Premiumkänslan från P40 Pro finns även här, med glasklädd fram- och baksida samt metallram.

På kamerasidan är den här telefonen – som alltid när det gäller Huaweis smartphones – riktigt imponerande. Vi får en trippelkamera med en huvudsensor på 50 megapixlar, en ultravidvinkellins på 16 megapixlar samt en telefotons på 8 megapixlar. Bilderna blir klart bättre än de man tar med både Galaxy S20 och Galaxy S20 Plus, och vi imponeras inte minst av det dynamiska omfånget. Videoklippen i 4K håller också en föredömlig kvalitet.

Ingen trådlös laddning

22,5-watts snabbladdning borgar för att man relativt kvickt fyller på batteriet på 3800 mAh. Att ladda trådlöst är däremot inte ett alternativ med den här telefonen, ett av få avkall man gjort som också bidragit till det mycket plånboksvänliga priset. Men Huawei kompenserar för det här genom att erbjuda en batteritid som är riktigt imponerande. Inte sällan får vi ut ett helt dygns användande utan att behöva ladda mellan varven.

Ett annat område där man taggat ned ambitionerna ett snäpp rör IP-klassningen. P40 Pro är IP68-klassad, medan den ordinarie P40 får nöja sig med IP53. Det betyder på ett ungefär att den inte är 100 procent dammtät, men ändå dammskyddad och att den tål en rejäl vattendusch, men att du inte kan bada med den.

Så vem är den här telefonen till för? Ja, är du en strikt Googleanhängare som byggt mycket av ditt mobilanvändande på Googles tjänster, så kanske du bör se åt något annat håll. Känns den biten mindre viktig och du klarar dig fint ändå, ja då kan det här vara ett riktigt vettigt alternativ till just Galaxy S20 eller nya Iphone 11. Framför allt om fotobiten är dig kär, för det här är en kameramobil av mycket hög kaliber. Priset ligger på 8 490 kronor.

Oneplus Nord CE 2 5G är en fortsättning på Oneplus andra serie av mellanklasstelefoner. Något förvirrande ska vi medge, eftersom de säljer både en Nord 2 och en Nord CE 2 för i princip samma pengar. CE står även den här gången för “core edition”, något som ska syfta till att Oneplus skalat bort allt extra lullull ur telefonen. Bland detta märks i första hand trådlös laddning och IP-klassning.

Lätt telefon

I en värld där även billigare telefoner lägger sig på norrsidan om 6,5 tumsstrecket i skärmstorlek känns Nord CE 2 ändå relativt smidig med sina 6,43 tum. Framför allt gör de lite billigare materialvalen att telefonen känns väldigt lätt, även om det i praktiken är i tiotal gram vi pratar.

Utsidan har fått en lite uppdaterad design med bland annat ny inramning för kameran, som ser riktigt fin ut. På framsidan hittar vi tidigare nämnda skärm som både ser riktigt bra ut tack vare Amoled-tekniken och även flyter på väl med en uppdateringshastighet på 90 hertz. Just kameran sköter sig bra i dagsljus, men desto sämre i kvälls- och nattljus. Samtidigt har den hård konkurrens här från Xiaomi, som ofta fixar bättre bilder oavsett ljus i samma prisklass.

Lika samma

Insidan drivs av ett något klenare Mediatek-chip än vad vi hittar i Nord 2, men fortfarande fullt tillräckligt för alla behov. Samtidigt gör det lite klenare chippet att vi ofta kan få ut i alla fall två dagars batteritid ur telefonen vid lättare användning.

Det stora bekymret med Nord CE 2 är att det är så fruktansvärt liten skillnad gentemot vanliga Nord 2, som trots allt är den bättre telefonen. Designen skiljer sig en smula, men i övrigt är det på många sätt samma telefon. Den stora skillnaden är att Nord 2 är en gnutta snabbare, samtidigt som den hunnit bli billigare eftersom den funnits ute längre på marknaden.

I prisklassen kring fyra tusen är konkurrensen stenhård. Att släppa två närmast identiska telefoner till typ samma pris utan att någon av dem verkligen sticker ut känns mest förvirrat – lika förvirrat som att välja Oneplus Nord CE 2 över dess bättre och billigare systermodell.

Samsung Galaxy Z Fold3 fortsätter den obegripliga namngivningstypen som nästan är uppe på Sony-mått. Det är också den första mobilen i Fold-serien som faktiskt känns färdigbyggd, även om det återstår en hel del att göra i mjukvaran.

Böjbar i kvadrat

Fold3 följer designen som hängt med under seriens alla tre delar. En skärm på utsidan, numera i hyfsat normalt mobilformat och med 120 hertz uppdatering. Viker du upp telefonen är tanken att din telefon ska förvandlas till en surfplatta. Surfplattan i det här fallet är i det närmaste fyrkantig och med sina 7,6 tum är den ganska liten för att vara en surfplatta. Nytt är samtidigt stöd för Samsungs S pen och att även den inre skärmen stödjer en uppdateringshastighet på 120 hertz.

Nytt är även att selfiekameran är “dold” bakom skärmen. Dold, som i att skärmen har mindre upplösning just där och mest ser ut att vara trasig, men den är inte en svart prick som tidigare i alla fall.

I uppvikt läge har Samsung i det närmaste försökt slå knut på sig själva för att mjukvaran ska vara anpassad till alla tänkbara varianter som du kan använda en vikbar skärm på. Helt uppvikt, med delad skärm eller halvt uppvikt i ett slags laptopläge. Och så alla S pen-funktioner på det. Det är nästan lika överväldigande som antalet funktioner Samsung brukade peta in i sin Note-serie varje år och mycket känns liksom mest där för att det går snarare än att det är riktigt användbart. Samsung hade egentligen kunnat stoppa in sitt redan välutvecklade Dex-läge som de har på sina surfplattor och det hade fungerat lika bra.

Om något hade vi gärna sett att Samsungs mjukvara höll koll på hur stor skärmen egentligen är åt alla håll, för det är oroväckande ofta som text och grafiska element glider utanför skärmen på sidorna. Samtidigt kan vi inte riktigt utnyttja skärmytan när vi tittar på film, eftersom videomaterial inte är speciellt fyrkantigt längre.

Bäst hittills, men varför?

Samsung Galaxy Z Fold3 är lite billigare än sin föregångare, men samtidigt dyrast i Samsungs nuvarande sortiment. En vikbar skärm är såklart anledningen till det, men kan du leva utan den biten får du en betydligt bättre telefon och telefonkamera med företagets egna S21 Ultra, samtidigt som du har råd att köpa en bra surfplatta också. Exempelvis en med Samsungs Dex-läge inbyggt.

För det är just i användningsområdet Fold3 faller. Medan lillebror Z Flip3 vinner på en läcker formfaktor känns Fold mest dyr och klumpig. Hade den pseudo-surfplatta som framträder när du viker upp den känts bra och genomtänkt hade det varit något annat. Men nu känns det på många sätt som att Samsung valt en ganska dålig formfaktor och envist försöker få det att fungera med så många extrafunktioner som möjligt.

Om upplösningen hade lirat med apparna och vi hade fått samma kamera som hos S21 Ultra skulle det ha känts som ett lite mer prisvärt paket. Men även om bygget är mer lyxigt, vattentåligt och funktionsrikt handlar det fortfarande om en ganska dyr telefon som kan vikas upp till en ärligt talat rätt trist surfplatta. Samsung Galaxy Z Fold3 är helt enkelt med “för att det går”, snarare än att det tillför något.

Nej, det går förstås inte att bortse från det här med att Googles tjänster inte längre finns på Huaweis telefoner, inte heller med Huawei P40 Lite. Det må vara tjatigt att ta upp den saken varje gång en Huawei-produkt recenseras, men det här tillkortakommandet måste självfallet omnämnas när vi bedömer de i övrigt oftast utmärkta produkterna från den kinesiska telefonjätten. Mycket går att lösa med Huaweis egen appbutik App Gallery, och en hel del av Googles tjänster fungerar i webbversioner. Men för dig som är hårt bunden (vilket du mycket väl kan vara utan att tänka på det) till Googles tjänster och appar, så är det tvivelsutan ett problem. Glöm till exempel Google Maps.

Med det sagt så är det här en prismässigt helt fantastisk telefon i förhållande till vad den levererar. Det är i princip omöjligt att få en lika imponerande lightvariant på ett flaggskepp för ett tillnärmelsevis lika lågt pris. Det må vara en budgetversion av P40, och den känns lite plastigare, men ser trots allt premium ut.

Kirin 810-chippet levererar en prestanda som för tankarna till mellansegmentet snarare än till budgettelefoner, och med 6 gigabyte arbetsminne att jobba mot går det undan nästan oavsett vad du pysslar med. Det är egentligen mest skärmupplösningen, kontrasten och bakbelysningen som skvallrar om att du har en lite enklare telefon i handen. Det blir inte riktigt AMOLED-tryck i bildkvaliteten.

Huawei är kända för sina generösa batterier, som gör att telefonerna behöver laddas mer sällan än nästan alla konkurrenters produkter. Det här är en lyx man snabbt vänjer sig vid som Huawei-användare, och det kan göra det jobbigt att byta till något annat märke. Även P40 Lite har ett riktigt stort batteri på 4200 mAh, och man kunde ju tänka sig att det borde innebära rena drömsiffrorna när det gäller drifttiden. Så är dock inte fallet. Den ligger på par med en mer gängse telefon i mellansegmentet, och vad det här beror på är svårt att avgöra.

Bakkameran håller däremot långt högre klass än andra telefoners i det här prissegmentet. Fyra sensorer finns i den tämligen diskreta kameramodulen (en 48-megapixals huvudsensor, en vidvinkellins på 8 megapixlar, en makrolins på 2 megapixlar samt en djupsensor). Det blir naturligtvis ingen flaggskeppskvalitet på bilderna, men inte långt ifrån. Det är primärt dynamiken och prestandan vid dunkla förhållanden som lämnar lite i övrigt att önska.

Letar du efter maximal prestanda per krona är det här utan tvekan en toppkandidat att överväga, men det förutsätter förstås att du pallar med den där Google-elefanten i rummet. Huruvida du fixar den biten kan bara du själv avgöra.

Sony Xperia 10 III, som ska utläsas som “10 Mark 3”, är på intet sätt en dålig telefon i sin prisklass. Det är inget fel på den och de flesta som kan tänkas köpa den kommer med stor sannolikhet att bli nöjda med vad de får. Problemet är bara att det inte finns några särskilt utmärkande drag, på den nivå att vi mer eller mindre har glömt bort telefonen så snart vi lagt ifrån oss den.

Dubbel vattentålighet

I likhet med de flesta Sony-telefoner från de senaste åren finns det saker som sticker ut. Adaptiv laddning som ska göra att batteriet håller längre samt dubbla certifieringar avseende vattentålighet (enligt Sony eftersom testerna utförs på olika sätt). Trevliga tillägg, helt klart, men inget som på egen hand säljer telefoner.

Samtidigt hittar du såväl plats för minneskort som hörlursuttag på telefonen, något som blir alltmer ovanligt i branschen.

Samtidigt återfinns inga lättsålda posterfunktioner, såsom 90 hertz-skärm eller en riktigt vansinnig kamera, vilket annars brukar vara det mellanklassen lyxar till det med. Med tanke på att Sonys kameror sitter i en stor del av världens telefoner och företaget varit synonymt med TV-spel i ett kvarts århundrade, borde det finnas mer som sticker ut, även i den här prisklassen.

Gör inget fel

Vi bjuds på helt okej prestanda, kraft som definitivt kommer att räcka till det du vill använda telefonen till. 5G finns med i paketet också, så du kommer inte att missa något där under den närmaste tiden. Skärmen kunde gott ha fått vara lite mer ljusstark, men annars fyller den sin funktion.

Huvudkameran sköter sig bra även den, åtminstone i dagsljus. Kvaliteten sjunker fort i takt med att det omgivande ljuset gör det. De två kamerorna bredvid känns mest som att de är där för syns skull, de klarar absolut inte av dåliga ljusförhållanden.

Vill du ha en större, ljusare eller rappare skärm i den här prisklassen finns det att få tag på, detsamma gäller om du vill ha en bättre kamera. Sony Xperia 10 III kunde gott ha varit lite billigare sett till att den är så pass anonym i det stora hela. Vissa detaljer finns där som kan locka nischbehovet, men på det stora hela är det här en telefon som vi snabbt glömmer även om den inte är dålig.

Lenovo Legion Phone Duel 2 dök upp i verkligheten en väldigt kort tid efter att första modellen sett dagens ljus. Men där den första gamingtelefonen från Lenovos Legion-serie var en förvånansvärt underbar studie i galet överflöd känns det faktiskt som att det har gått överstyr den här gången.

Mycket är sig likt

På det stora hela hade vi nog närmast velat kalla det här för Legion Phone Duel 1.2 snarare än 2. Det handlar fortfarande om en på alla sätt rejäl och bastant jättetelefon, med dubbla laddportar, enormt snabb och ljusstark skärm, axelknappar och motordriven selfiekamera för inspelning av streaming.

Alla befintliga delar har putsats en aning från förra gången och framför allt är det Lenovos överliggande gränssnitt över Android som känns mer färdigt denna gång.

De dubbla laddportarna är en riktigt smart lösning. Antingen använder du den som är minst ivägen för det du gör (ena sitter på kortsidan, andra på ena långsidan), eller så använder du bägge för turboladdning.

Även ljudet är stort, bastant och rejält (om än inte superbra på högre volymer), vilket ytterligare förstärker det överdrivna i den här telefonen.

Aktiv fläkt och tokvärme

De större nyheterna i Duel 2 är såklart ett uppdaterat systemchip i form av Snapdragon 888 och även ett helt nytt kylsystem. Det nya chippet ger skjuts till prestandan, och tack vare det rejäla kylsystemet övertar Duel 2 förstaplatsen från sin föregångare när det kommer till att vara den snabbaste Androidtelefonen.

Kylsystemet är det första vi kan minnas med aktiv kylning, alltså en fläkt. Det behövs, för Snapdragon 888 blir så enormt varm att många andra telefoner kroknar av värmeslag när vi pressar dem. Det händer inte här.

Vad som däremot händer är att vi klart och tydligt hör den ettriga lilla fläkten, även med lite högre ljudvolymer i spel. Hela baksidans mitt blir dessutom vansinnigt varm. Om vi spelar ett tungt spel samtidigt som vi laddar telefonen blir det, efter ungefär en kvart, så pass varmt att vi bränner oss.

När det är resultatet av att vi gör det telefonen designats för känns det helt enkelt inte superbra. Samtidigt är vi lite tveksamma på att det behövs fullt så mycket fläsk för att göra en bra gamingtelefon, när vi ändå står på tröskeln till ett bredare utbud av tjänster för streamade spel till telefonen.

Mycket av det som funkade i Lenovo Legion Phone Duel funkar även i uppföljaren. Skärmen är fantastisk, selfiekameran för streaming är rätt kul och axelknapparna förvånansvärt användbara. Men när huvudfunktionen hindras av värmeutvecklingen känns det som att den redan extrema telefonen har blivit väl extrem.

Nokia XR20 är i mångt och mycket sin tusen kronor billigare kusin Nokia X20 i klonad skrud. Du blir av med två, ganska sopiga, kameror och begåvas med en mer ljusstark skärm.

I övrigt är de i stort sett identiska. Skillnaden är att R i produktnamnet ger dig en lur som tål tuffa tag.

Inkognito brottarlur

Nokia XR20 är certifierad efter standarderna IP68 för vatten- och dammtålighet samt MIL-STD-810H för stötsäkerhet. Den senare innehåller en hel bunt tålighetstester, men huvudfunktionen är att den är testad att stå pall för ett fall ner i betonggolv på 1,5 meter.

Samtidigt ser den knappast ut som lurarna från exempelvis Caterpillar brukar göra. Nokia XR20 är ganska exakt lika stor som syskonen X20 när denne har ett skal på sig. Ramarna runt skärmen är lite tjockare och baksidan har begåvats med en riktigt snygg och bekväm räfflad yta. Det är helt enkelt en riktigt tålig lur som inte någonstans ser ut att vara just en sådan.

På ovansidan av telefonen hittar du ett tillskott i form av en röd knapp. Tanken med den är att ett långt tryck ska aktivera nödfunktionen, men mjukvaran låter dig använda knappen som en genväg till det mesta. På ena sidan finns en knapp som leder till Google-assistenten, som däremot inte går att programmera om.

Precis som hos alla smartphones är det skärmen som är dess svaga punkt. Där har XR20 uppdaterats med Gorilla Glass Victus, vilket är ett av de modernaste skärmglasen för att stå emot repor och slag. Under vår testperiod har vi medvetet drullat oss med att tappa telefonen ner för en trappa, “råkat” slänga ut den från ett fönster på andra våningen och haft med oss den i badbyxorna när vi simmat. Även om det finns betydligt mer omilda behandlingar är det mer än vad testlurar råkar ut för i vårt testlabb - och XR20 ser, frånsett lite smutsigt skal, fortfarande ut som ny.

Ändå en dyr mellanklassare

Tåligheten i kombination med att inte se pansarvagn ut är hela grejen här. I övrigt är det i stort sett samma telefon som X20. Det innebär en ganska högt prissatt telefon sett till sina specifikationer.

XR20 är inte på något sätt en långsam telefon, utan den borde kunna hålla för daglig användning under de tre år telefonen ska få Android-uppdateringar (fyra års säkerhetsuppdateringar). 5G finns med på tåget även det tills det blir aktuellt.

Nokia XR20 är en telefon som blir prisvärd beroende på hur högt värde du sätter till att ha en tålig telefon som inte ser tålig ut. Den känns, precis som syskonmodellen, lite högt prissatt sett till sin hårdvara. Men är det tåligheten som lockar är den ett ytterst intressant val.

Nokia X20 är, tillsammans med sina billigare syskon, en smula förvirrande för oss som var med “förra vändan” Nokia gjorde mobiler. För lite mer än ett årtionde sedan var X-serien, med X5 och X3 i spetsen, företagets lite småkaxigt formgivna musik- och multimediamobiler. Nokia X20 må ha betydlig bättre sådana egenskaper, men här handlar det mer om en serie budget- och mellanklassmobiler.

Papier maché-skal

Med X20 vill Nokia trycka på sitt löfte om långa uppdateringsperioder, tre års Androiduppdateringar och fyra års säkerhetsuppdateringar, ur ett hållbarhetsperspektiv. På samma tema hittar du därför ingen laddkloss i förpackningen och det ingår ett skal som ska vara biologiskt nedbrytbart. Skalet ser dessutom ut som den gamla skolans spräckliga återvunna papper.

Annars handlar det på många sätt om en telefon av den typ vi vant oss vid från det nya Nokia. En till det yttre hyfsat välbyggd telefon, Carl Zeiss-loggan intill kamerorna och en i allmänhet väldigt avskalad version av Android på insidan. Det enda som gjorts där är egentligen en egen kamera-app, i övrigt är det standard-android. Det gör telefonen befriande fri från reklamappar och onödiga extrafunktioner. Samtidigt blir den avskalade känslan väl påtaglig, då det varken finns extrafunktioner eller grafiska element som skapar en egen identitet.

Mellanklass till högt pris

Prestandamässigt sköter sig telefonen för det mesta och räcker gott till dagliga uppgifter. 5G finns med på skutan, vilket gör att telefonen lär kunna hänga kvar under sin planerade livstid. Samtidigt ska du inte räkna med några hastighetsrekord, det finns betydligt snabbare telefoner för samma eller lägre pris.

Detsamma går att säga om skärmen och kameran. Den förstnämnda är stor och rejäl och inte på något sätt dålig, men du får varken en oled-skärm eller snabbare uppdateringshastighet.

Kameran utgörs av fyra delar, där det egentligen bara är det huvudsakliga ögat på 64 megapixel som är användbart. Även det tappar dock snabbt i kvalitet så snart det omgivande ljuset blir sämre.

Nokia X20 är inte en dålig telefon direkt, men ganska anonym. Prislappen får oss att hoppas på mer, för vid sidan av den långa uppdateringstiden är det inte mycket som sticker ut här - tyvärr.

Doro har en lång och framför allt ganska lyckad historia som tillverkare av telefoner för bland annat seniorer. Kanske allra mest lyckade har deras “vanliga telefoner” varit, med fokus på stora tangenter, tydliga skärmar och hög volym för både ringsignal och samtal. Deras smarta telefoner har däremot kantats av ojämnheter och vi får tyvärr säga att Doro 8110 inte riktigt är bland de bättre försöken.

Tydligt ljud

Vi kan börja med de positiva aspekterna av Doro 8110. Här får du en förhållandevis tunn telefon med gummerad baksida för att den inte ska halka ur handen. Skärmen är relativt liten sett till hur många telefoner ser ut idag, vilket gör hela telefonen betydligt lättare att bära med sig.

Som brukligt hittar du en larmknapp på baksidan av telefonen, som kan ställas in att kontakta en anhörig (eller flera) vid nödsituation. Doros vana trogen är ringsignalen tydlig och samtalskvaliteten både bra och med möjlighet till lite högre ljudnivåer.

Mjukvaran är Android, precis som alla telefoner utom Iphone har idag. Doro har däremot lagt på ett eget grafiskt skal ovanpå systemet. Det gör att menyer och vanliga funktioner presenteras med stor och tydlig text. Samtidigt kan du komma åt butiken med appar, så att du kan ladda ner exempelvis BankID. Det finns även möjlighet för lite mer tekniskt lagda anhöriga att komma åt och fjärrstyra telefonen för att lösa eventuella problem.

Otroligt långsam

Samtidigt finns det en rad nackdelar med Doro 8110. Det första vi märker är att de snålat när det kommer till laddkontakten. Det innebär helt enkelt att det förvisso sitter en modern och smidig USB-C-kontakt där, men du är förvisad till den medföljande laddaren eller väldigt klena sådana. Har du en bärbar dator som också laddas med USB-C kan du tyvärr inte använda laddaren för att ladda både dator och telefon.

Vidare är telefonen otroligt långsam – så långsam att hälften så dyra telefoner springer om den. Nu är troligen målgruppen inte ute efter att spela spel eller göra något tyngre med sin Doro, men vi kan räkna sekunder från att vi tryckt på ikonen för webbläsaren eller Facebook till att det händer något, och ytterligare sekunder innan vi faktiskt kan använda den app vi tryckt på. Ha också i åtanke att det här är med en helt ny telefon, vi vill inte veta hur det ser ut efter ett år eller två.

Samma sak gäller tyvärr kameran, som inte riktigt låter dig skapa några fina minnen av barnbarnen så att säga. Även i bra ljusförhållanden blir bilderna lätt oskarpa och får riktigt tråkiga färger.

Doro 8110 har samma fina tanke som företagets sortiment i övrigt, så långt är det klart. Men den där “mer tekniskt lagda anhöriga” som vi nämnde här ovan skulle lika gärna kunna hitta en betydligt bättre telefon för samma pris, installera ett senioranpassat skal och Teamviewer för fjärrstyrning (samma som Doro använder) och alla inblandade skulle få en bättre upplevelse. Det är i så fall om en lite mindre skärm och nödknappen är ett måste, men annars är Doro 8110 tyvärr för dyr för vad den erbjuder.

Samsung Galaxy A51 är, som namnet antyder, både en uppföljare och en väldigt nära släkting med föregångaren A50. Det ska faktiskt till ett förstoringsglas för att se skillnaderna mellan de två i en specifikationslista.

I verkligheten skiljer de sig däremot på ett par viktiga punkter och det är knappast till uppföljarens fördel alla gånger.

Makrokamera

En lite större skärm och en extra kamera är huvudnyheterna på utsidan för A51. Ja och att åtminstone baksidan är tydligt designad för att efterlikna vårens toppmodeller i S20-serien med sin rektangulära kamerayta.

Kameran har uppdaterats en aning sedan sist. Främst med tillkomsten av en makrokamera för att kunna ta bilder på nära håll. Det finns på dyrare modeller utan att det krävs en extra lins för det, men här fungerar det rätt bra.

Ingen av kamerorna har någon slags bildstabilisering, så det gäller att både du och objektet är stilla för att det ska bli skarpt.

Samma sak gäller för de tre andra kamerorna och selfiekameran. I dagsljus producerar de rätt bra bilder överlag. Bildbehandlingen blir suddig i oregelbundna detaljer som buskar, men överlag får den godkänt.

Nattetid blir det däremot snabbt värre och även där märks avsaknaden av bildstabilisering. Det blir lätt suddigt och det som fotograferas måste stå helt stilla under en längre stund om bilden ska bli bra.

Senaste Android på fin skärm

Det lyxiga med A50 som hänger kvar även här är Super Amoled-skärmen som är ett riktigt tillskott i den här prisklassen med mycket bra färger. Till det får vi trevligt nog även senaste Android och senaste upplagan av Samsungs eget gränssnitt.

Men det är också där det stora problemet uppenbarar sig. Även om Galaxy A50 inte var någon greyhound direkt störde vi oss aldrig på hastigheten vid daglig användning. Galaxy A51 har däremot som vana att hacka till när du sveper mellan startskärmar, när appar öppnas, när de stängs och lite titt som tätt hela tiden. Det händer tillräckligt ofta för att det ska störa och trots en systemuppdatering och återställning ligger problemen kvar. Troligen handlar det om dålig optimering av Android och/eller Samsungs egna gränssnitt, oavsett orsak är det irriterande.

Prisklassen kring 3 000 kronor är riktigt hård numera och att släppa en telefon som inte orkar runt, medan konkurrenterna känns riktigt snabba, fungerar inte 2020. Därför känns det som att du har betydligt bättre val än Samsung Galaxy A51, faktiskt till och med föregångaren.

Mobiler från 2019 och äldre

De modeller som testats här nedan släpptes under 2019 eller tidigare.

Medan de fortfarande finns till försäljning och kan vara ett kap om du hittar dem till ett riktigt vrakpris får de ändå anses vara förlegade.

Utvecklingen inom mobiltelefonin går snabbt framåt och saker som prestanda, kamera och skärmteknik utvecklas riktigt fort. Av den anledningen är det inte helt rättvisa jämförelser mellan en äldre och en nyare mobil.

Samtidigt uppdateras telefoner inte allt för länge. Apples Iphone får uppdateringar längst av alla märken, i ungefär fem år efter att en specifik modell har släppts. För Android handlar det i bästa fall om tre år för toppmodellerna och hela vägen ner till inte alls för vissa billigare modeller.

Systemuppdateringar är viktiga, inte bara för att de ger dig nya skojiga funktioner, utan för att de innehåller en rad olika säkerhetsuppdateringar som skyddar dig och din telefon. Vissa appar utvecklas också bara mot nyare versioner av mobilernas operativsystem, vilket gör att du helt enkelt inte kommer kunna använda vissa appar på en äldre telefon.

Vi har kvar de lite äldre telefonerna i vårt test så länge de säljs i butik. Detta för att du ska kunna se vad vi tyckte om dem och även jämföra mot nyare modeller. Samtidigt är det telefoner du bör ha i åtanke att de från tillverkarens perspektiv i stort sett är bortglömda, vilket kan ställa till det för dig som användare på de sätt vi förklarat här ovan.

Testerna här nedan har uppdaterats med jämna mellanrum medan telefonen gick att anse som "aktuell" fortfarande, men numera låter vi åsikter och betyg för de äldre telefonerna ligga kvar som de är.

Betyder det att jag ska undvika nedanstående modeller?

Inte nödvändigtvis. Men vi har gjort så här för att dela upp det hela lite mellan nyare och äldre modeller, så att du enklare ska kunna hitta i testet.
Nedanstående modeller fungerar fortfarande och i vissa fall, särskilt för Iphone, kommer de att få uppdateringar ett tag framöver. Men du bör samtidigt ha i åtanke att de är lite äldre och om du är på jakt efter en ny telefon kan det vara värt att titta efter något nyare. Samtidigt kan äldre telefoner få rejält nedsatta priser under reor och då kan det ändå vara värt att slå till.

Xiaomi jobbar lite efter Samsungs devis att släppa så många mobiler att de är svåra att skilja åt. Bland annat genom att ha två “Note-serier”. Medan Mi Note är lite lyxigare har Redmi Note alltid varit en närmast vansinnig “bang for the buck”. Xiaomi Redmi Note 8 Pro är absolut inget undantag från den regeln.

Välbyggd och snabb

Det är nästan svårt att hitta en Xiaomitelefon som ger ett dåligt intryck sett till byggkvaliteten, det skulle i så fall vara deras allra billigaste modeller. Note 8 Pro gör däremot ingen besviken, men ovanan trogen är det enormt utstickande kamerahuset ganska störande.

Detta är en snabb mobiltelefon sett till priset. Även om motorn i telefonen inte kommer från Qualcomm – som de flesta toppmodeller – är det ändå ett av budgetrivalen Mediateks snabbare chip som driver telefonen och detta ger förstås avtryck på prestandan. På sätt och vis är detta en mobiltelefon med mellanklassprestanda till ett budgetpris. För vardagligt bruk lär du inte tycka det går långsamt.

Samma sak gäller övriga delar av insidan. 64 gigabyte lagring är generöst för prisklassen och kan alltid utökas med ett extra minneskort om du offrar den andra SIM-kortplatsen. Även batteriet sköter sig riktigt bra och att ta sig igenom en dag eller mer beroende på användning är inga som helst problem.

Det enda som är en lite plump i protokollet är LCD-skärmen, där konkurrerande telefoner i ungefär samma prisklass från Samsung skryter med Amoled och dess bättre färger. Samtidigt är det på inget sätt en dålig skärm, utan den gör helt klart sitt jobb med bravur.

Mycket Xiaomi, och bra kamera

Det som verkligen sticker ut för prisklassen är kameran. Du hittar fyra stycken sensorer på baksidan, varav en utrustad med 64 megapixel. Antalet megapixel säger inte så mycket, men faktum är att vi får till riktigt fina detaljer i bilderna med Redmi Note 8 Pro. På det stora hela presterar kameran långt över förväntan i de flesta lägen faktiskt.

Något som blivit allt bättre med åren är även Xiaomis eget gränssnitt, MIUI. Det ligger ovanpå vanliga Android och ger en hel drös extra inställningar och verktygsappar som inte ligger med som standard. Bland annat finns en hel del extra inställningar för skärmen när den används nattetid eller för läsning som ligger en bit över Androids standard.

Glädjande är även att telefonen på senare tid fått hänga med Android 10-tåget genom en uppdatering.

För prislappen är Xiaomi Redmi Note 8 Pro ett riktigt kap. Den presterar långt över vad som förväntas i det här segmentet och slår även många av mellanklasstelefonerna på fingrarna.

Apple Iphone 11 Pro är Apples bästa telefon hittills. Är du en Iphonefantast i köpartagen är den absolut värd att slänga ett öga på, trots sitt relativt höga pris.

Iphone 11 Pro har framför allt storlek och batteritid till sin fördel. De som letar efter en liten och smidig telefon har idag inte speciellt många val. Där är Iphone 11 Pro faktiskt en av de mindre modellerna på marknaden, men fortfarande med toppklass på prestanda. Samsung Galaxy S10e är dock en konkurrent bland mindre telefoner med topprestanda och betydligt lägre prislapp.

Dessutom har man lyckats kräma ut mer ur batteriet. Tidigare har flitiga användare behövt ladda batteriet upp till två gånger per dygn, medan normalanvändaren precis klarat sig runt en dag på en laddning. Nu är en dag inga problem. Den har en bit till de värsta Android-modellerna, men står sig ändå bra i konkurrensen.

Även byggkvaliteten är bra. Baksidan är snyggt frostad, och du behöver inte oroa dig över att få synliga fingeravtryck.

Triss i kameror

Den största nyheten hos både Iphone 11 Pro och storebror Pro Max är kamerorna - nu tre till antalet. De får mobiltelefonen att påminna om en viss rakapparat. Men bortsett från det ger det också kameran en väldig bredd. Hela vägen från tele till ultravidvinkel.

Bilderna är definitivt i toppskiktet, med väldigt jämnt resultat i färgerna i alla lägen, något andra tillverkare fortfarande kämpar med. Det nya nattläget, mer av ett kvällsläge, imponerar stort med sitt resultat. Den har dock fortfarande svårt att hitta rätt fokus överallt i bilden när det är svåra porträtt som ska fotograferas med oskarp bakgrund, till exempel flygigt hår eller djur på en äng.

För video finns både slow motion och uppsnabbat filmande för kamerorna på både fram- och baksidan och de bakre kamerorna kan filma i upp till 4K-upplösning med 60 bilder per sekund. Även där är resultatet toppklass, om än någon hårsmån från de allra bästa mobilkamerorna. Fortfarande inget du lär bli besviken på.

Vi får även senaste WiFi 6 inbyggt. Samtidigt är det just under mobilsurf vi hittar en plump i protokollet. Alla andra telefoner börjar ladda webbsidor och liknande långsamt när det är trångt i nätet (som i rusningstid). Vår Iphone struntar i det och vägrar istället blankt att ladda. Troligen en dumhet som kan lösas genom mjukvaruuppdateringar, men fortfarande ovant och rätt störande.

Oklart vad som gör den Pro

Tyvärr kommer Iphone 11 Pro varken med USB-C (trots att snabbladdaren delvis gör det) eller omvänd trådlös laddning. Tekniken för det senare ska finnas inbyggd men är av någon anledning inte påslagen. Snopet.

Överlag känns detta mer som en Iphone XS-2, än en helt ny Pro-modell. Är du en Androidanvändare lär du inte kasta några lystna blickar mot Iphone 11 Pro. Samma sak gäller för dig som har en hyfsat ny Iphone och undrar om det är värt att uppgradera (nope).

Men detta till trots så är Iphone 11 Pro ändå Apples bästa telefon hittills. Den förbättrade batteritiden är välkommen, och du har lång livslängd på telefonen i form av löpande mjukvaruuppdateringar under lång tid framöver. Du får topprestanda i ett litet, smidigt format. Prislappen är förstås inte lika lockande, men gillar du Iphone lär den inte hindra dig. Är du i köpartagen och ute efter den just nu bästa Iphone-modellen är det denna du ska titta på. Inget snack om saken.

Samsung Galaxy S10e är ett riktigt bra val för dig som vill ha en förhållandevis liten och smidig telefon i en värld där lurarna bara blir större och större. Galaxy S10e är den minsta modellen av årets flaggskeppstrio från Samsung. Såväl storlek som pris har halkat ner ett par pinnhål, samtidigt som mycket av det viktiga ändå är kvar.

Stor minitelefon

Att kalla S10e för en liten mobiltelefon är egentligen vansinne. Skärmen på 5,8 tum är större än vad de tre första mobilerna i företagets Note-serie var. Samtidigt är kanterna runt skärmen mer eller mindre obefintliga, något som gör telefonen väldigt nätt jämfört med de flesta andra telefoner idag. I en värld där samtliga toppmodeller tuffar på allt närmare sju tum i skärmstorlek känns S10e pytteliten.

Skärmen saknar storasyskonens välvda kanter, men är fortfarande samma klassledande skärm i övrigt. Svärta, skärpa och färger är svårslagna och den mindre skärmstorleken gör att den lägre upplösningen inte märks av.

Fingeravtrycksläsaren sitter heller inte i skärmen, utan har flyttat till strömknappen. Själva läsaren fungerar ljusår bättre än den skärmbaserade lösningen hos S10 och S10+. Däremot sitter strömknappen längst upp på högra sidan, vilket även i en liten telefon är en fullständigt vansinnig placering som bara orsakar irritation.

Hål i skärmen och färre kameror

En annan besparing är att antalet kameror på baksidan minskats ner till två istället för tre. Rent praktiskt är det zoomkameran som fått gå, medan vidvinkel och vanlig kamera är kvar. Faktiskt handlar det om i stort sett samma fina bilder som hos S10, då det är samma kameror och den enda skillnaden är att du missar lite zoomfunktioner.

På framsidan sitter selfiekameran i ett utskuret hål i skärmen, precis som hos systermodellerna. Den gör sitt jobb riktigt bra, även i lite sämre ljus.

Annars är det faktiskt inte mycket som du missar med S10e jämfört med syskonen i familjen. Exynos-chippet är detsamma, med kraft nog åt allt du kan tänka dig. Trådlös laddning och omvänd trådlös laddning finns där. Hörlursporten är även den kvar och mer eller mindre all mjukvara är densamma (minus några inställningar i kameran då).

Den mindre skärmen gör även sitt för batteriförbrukningen. Den är inte fenomenal med några mått mätt, men håller utan större problem en hel dag. Samtidigt har S10e likadan mottagningsförmåga för mobilsamtal som syskonen, det vill säga något pinnhål sämre än snittet i lite knepigare miljöer.

Samsung Galaxy S10e är faktiskt den mest imponerande telefonen i S10-familjen. Nästan alla funktioner finns med och de som har bantats bort kan vi faktiskt leva utan. Samtidigt får vi en riktigt smidigt telefon till ett riktigt slagkraftigt pris och, beroende på din smak, en hel rad jazziga färger på skalet att välja mellan. En svårslagen kombination.

Samsung Galaxy Note 10+ representerar årets modell av ‘extra allt’, för Samsung känt som Note-serien. I år får den sällskap av en lite mindre modell, men Note 10+ är det riktiga flaggskeppet.

Baksida som en CD-skiva

Årets modell har kvar samma kantighet som tidigare års modeller, men är samtidigt lite mer rundad längs med kanterna. Det gör den lite bekvämare att hålla i, något som är än viktigare på en mobil det är tänkt att du ska använda som anteckningsblock.

Baksidans färgskiftningar känns direkt snodd från Huaweis P-serie, men här mer lite fler färgskiftningar som får det att påminna om lässidan på en CD-skiva. Om det är snyggt eller ej är upp till betraktaren.

Samtidigt handlar det om en enormt välbyggd telefon med riktigt lyxig känsla. Detsamma gäller den stora skärmen som vanan trogen håller högsta klass i alla lägen. Fingeravtrycksläsaren under skärmglaset har blivit bättre sedan S10-serien i våras, men fortfarande kan den vara något frustrerande att använda som upplåsningsmetod.

Även insidan, med Samsungs senaste chip, lämnar ytterst lite att önska i form av hastighet. Trist nog lär vi dock få vänta på en uppgradering till Android 10, då Samsung brukar vara långsamma med den biten.

Fantastisk, men inte för alla

Vi kan fortsätta över hela brädet egentligen. Allt i telefonen är några pinnhål bättre än den redan grymma S10-serien. Kameran är bland de bästa du kan hitta i en mobil idag och nu kan du även filma med oskärpa runt objekt om du så vill.

Ljudet kan fokuseras under filmning, vilket funkar förvånansvärt bra. Ljudet vid uppspelning genom telefonens högtalare är även det i lite högre klass, även om just den biten inte når upp till vad vi upplevde med exempelvis Iphone 11 Pro.

Batteritiden är även den riktigt bra. Använder du många av funktionerna åker den såklart stadigt nedåt, men trots ganska hårt användande håller den hela dagen trots den stora, ljusstarka skärmen. Dessutom är det smidigt att kunna ladda hörlurarna trådlöst direkt från telefonen vid behov.

Pennan är grejen. Intresserar den dig inte blir Note-serien onödigt dyr. Den myriad av funktioner som fanns kopplat till den tidigare finns även här. Nytt är speciella luftgester för att styra låtbyten, kameran och mycket mer. Kul, men mest en gimmick.

Mer nyttigt är översättningen mellan handskrift och digitala bokstäver. Det har förekommit förut och är fortfarande långt ifrån perfekt, men här har Samsung gjort enorma framsteg.

Samsung Galaxy note 10+ är premium på alla sätt du kan tänka dig och fullsmetad med funktioner. Ligger den inom din prisklass och du gillar att både rita och anteckna är den ett riktigt bra val. Samtidigt är den rejält stor (ännu mer så med skal) och hårt knuten till just pennan och dess funktioner. Utan pennan känns Note för dyr, trots alla pluspunkter. Men för de som har användning av pennan är det svårt att hitta en bättre telefon idag.