PriceRunner Digital Life
Välkommen till PriceRunner Digital Life – full koll på den digitala världen
5

Recension: Dishonored 2

Att smyga på folk har aldrig varit roligare

2012 års Dishonored var inte bara en av årets stora överraskningar: det var ett av årets bästa spel. Den här gången har överraskningsmomentet ersatts av galet höga förväntningar – och Arkane Studios infriar dem alla.

När jag för fem år sedan sjöng med i hyllningskören och gav Arkane Studios lönnmördarspel Dishonored full pott dröjde det inte länge innan kommentarerna började ramla in. Vissa höll med mig, andra inte alls. Jag minns framförallt hur en person anklagade mig – och resten av branschen – för att vara köpta av lömska spelutgivare. Varför skulle vi annars hylla ett så mediokert spel?

Jämför priser på Dishonored 2 här.

När jag börjar spela Dishonored 2 tänker jag att den där personen kanske hade rätt i att betyget blev lite för högt. Dishonored 2 visar sig nämligen vara ganska likt det förra spelet – och under mina första timmar i Karnaca har jag inte särskilt kul. Som den nya protagonisten Emily springer jag genom flera uppdrag på bara några timmar och engagemanget sjunker för varje hinder jag ställs inför. Jag börjar missbruka snabbsparningsfunktionen. Mitt agerande blir allt mer vårdslöst. När jag blir upptäckt av de patrullerande vakterna låter jag pistolen gå varm, och om inte det fungerar försöker jag en gång till.

Men någonstans under det fjärde uppdraget går det upp för mig att det var precis såhär jag började spela det förra spelet. Och att det var fel. Istället för att fortsätta min resa börjar jag om från början, och det är då alla bitar faller på plats. Precis som de gjorde hösten 2012.

dishonored-2_hoppkast

Läs även
Test: Playstation VR
Playstation VR: 13 spel betygsatta
Förhandstitt: Nintendo Switch

Det blir aldrig roligare än man gör sig

Jag gillar egentligen inte talesättet som säger att det aldrig blir roligare än man gör sig, men när det kommer till Dishonored-spelen stämmer det verkligen. För det är när jag bestämmer mig för att ta det försiktig, smyga på mina motståndare och allra helst inte döda någon överhuvudtaget som spelet börjar ge någonting tillbaka. För att inte tala om hur fantastiskt stor och levande världen känns när jag lusläser de upphittade anteckningsböckerna och utforskar varje skrymsle och vrå i jakten på sidouppdrag och uppgraderingar.

Efter ytterligare en kvälls spelande är jag fortfarande på det tredje uppdraget, och ju mer detaljer jag upptäcker desto räddare blir jag för att missa någonting. Vetskapen om att jag inte kan ta alla möjliga vägar till målet är frustrerande, men jag kan åtminstone se fram emot nästa genomspelning.

dishonored-2_polis

Blir bättre för varje genomspelning

För många genomspelningar blir det, även den här gången. Berättelsen som driver spelet framåt är inte riktigt lika stark som sist, men precis allting annat har förbättrats. Bara en sådan sak att du har två karaktärer med olika förmågor gör ett andra varv obligatoriskt. Att du sedan kan välja spelstil från gång till gång, låsa upp olika magiska förmågor och få olika slut beroende på hur mycket kaos du orsakar uppmuntrar till ytterligare djupdykningar.

Hur ska jag ta mig förbi den hårdbevakade barriären den här gången? Ska jag lurpassa i marknivå och strypa vakterna i tur och ordning? Ska jag sätta mig på taket och skjuta sömnpilar med mitt armborst? Ska jag stanna tiden? Skära halsen av en vakt och ta över hans döda kropp? Ska jag ta formen av en råtta och smyga förbi? Leta efter en annan väg in? Krypa genom kloakerna? Skapa en avledningsmanöver? Söka upp vindsnurran som driver elstängslet? Göra någonting helt annat?

dishonored-2_kast

Frihet under ansvar

Till skillnad från mörka och skräckinjagande Dunwall är den nya hamnstaden Karnaca ett soldränkt paradis. Med sydeuropeisk känsla tornar de höga husen upp sig i horisonten bakom ett myller av tågräls, murgröna och steampunk-pynt. Dishonored 2 är ett oerhört vackert spel, med en stark grafisk identitet och en alldeles egen logik. Känslan av att befinna sig på platsen är total.

När jag går i land för att börja nysta i vem som försöker sätta dit Corvo och Emily för en serie mord är det början på en resa som tar oss till ett antal vitt skilda platser – den ena mer fantastisk än den andra. Man kan inte anklaga Arkane Studios för att ha legat på latsidan de senaste åren för spelet är genomarbetat in i minsta detalj. Bland höjdpunkterna märks ett palats med arkitektur som är i ständig rörelse och ett uppdrag som låter mig hoppa fram och tillbaka i tiden.

Det råder ingen tvekan om att Dishonored 2 är ett väldigt bra spel som med råge överträffar sin föregångare. Men det kommer inte att hålla dig i handen eller säga åt dig hur du ska spela, så nu är det upp till dig att göra någonting fantastiskt med de verktyg du får.

dishonored-2_manupilation

Läs även
Bäst i test: 5 tv-apparater med 4k
Bäst i test: Brusreducerande hörlurar
Bäst i test: In-ear-hörlurar
Bäst i test: Träningsarmband

Info
  • Genre Shooter
  • Format PS4, Xbox One, PC
  • Antal spelare 1
  • Utvecklare Arkane Studios
Dagens bästa priser på Pricerunner
  • Inget för dig? Du hittar många fler produkter hos PriceRunner

Recension: Dishonored 2

2012 års Dishonored var inte bara en av årets stora överraskningar: det var ett av årets bästa spel. Den här gången har överraskningsmomentet ersatts av galet höga förväntningar – och Arkane Studios infriar dem alla.


5
Vi diggar
  • Oändliga möjligheter
  • Slipad spelmekanik
  • Fantastisk presentation
Vi dissar
  • Berättelsen är inte lika bra som sist
  • Spelaren ansvarar för sin egen upplevelse
  • AI:n kan förbättras till nästa gång
Visa kommentarer / Kommentera nu
Recension: Dishonored 2 - Att smyga på folk har aldrig varit roligare
PriceRunner Digital Life
Framtidsvägen 16 Växjö, Kronoberg 351 96
Phone: 0470 - 72 47 17