PriceRunner Digital Life
Välkommen till PriceRunner Digital Life – full koll på den digitala världen
3

Ett kärt återseende?

Goldeneye 007

Under den magiska hösten 1997 brukade vi samlas hemma hos mig efter skolan. Jag minns det som igår; hur Gurra, Krille, Tjock-Pelle och jag utkämpade strider större än livet själv tills den analoga spaken disintegrerats i ett finkornigt pulver mellan våra fingrar.

Skärmen, liksom glädjen, var delad i fyra lika stora delar och runt varje hörn väntade ännu en kantig Pierce Brosnan-klon på att utfärda skarpladdad vedergällning. Goldeneye 007 var det häftigaste vi hade, och vi skulle aldrig sluta älska det.

För den som inte fick bevittna Nintendo 64-klassikern när det begav sig förefaller de nostalgiskimrande lovorden i det närmaste absurda. Med all rätt – spelet är snudd på ospelbart idag. Den krångliga kontrollen, den smetiga grafiken och den jobbiga uppdragsstrukturen är beståndsdelar som under åren förfinats och strömlinjeformats till perfektion – i andra spelserier alltså.

Tveksam nytolkning
Nu när den åtråvärda licensen hamnat hos Activision Blizzard arbetar man efter devisen ”alla gillar ju Goldeneye” och försöker göra samma spel en gång till. Dessvärre har de blivit varse om originalspelets tillkortakommanden, tänkt ett varv till, och korsbefruktat konceptet med något slags Call of Duty-tänk – allt presenterat med vedervärdigt Nintendo 64-doftande grafik och en särdeles handikappad Wii-styrning som främsta försäljningsargument. Att styra med siktet med den rörelsekänsliga kontrollen är verkligen bortom all rimlighet överjävligt masochistiskt, men som tur är går det att plugga in en traditionell handkontroll.

Även om mycket har förändrats känns miljöerna igen. Spelet är tillräckligt likt originalet för att betraktas som en remake utan förlora sin egen identitet. De kära återseendena och de subtila referenserna sätter guldkant på tillvaron och att dundra fram i en pansarvagn på gatorna i St. Petersburg är nästan lika tillfredsställande som för tolv år sedan.

Annons

Svårkontrollerade dödsmatcher
För Wii-ägaren som suktat efter ett flerspelarläge kommer Goldeneye 007 som ett brev på posten. Att spela över nätet fungerar nämligen riktigt bra så länge du inte förväntar dig ett Halo: Reach eller ett Black Ops. Om du dessutom nöjer dig med en grafisk presentation som andas sent 1900-tal kommer du att bli hyffsat nöjd.

Det är svårt att sätta ett rättvist betyg på Goldeneye 007. Jag har ganska kul i några timmar, men om jag ska tänka bort dess nostalgiska kvaliteter finns det inte mycket kvar.

Om spelet hade kommit för tio år sedan hade det varit en utmärkt uppföljare, men 2010 känns det på tok för gammalt.

Ett kärt återseende?

Under den magiska hösten 1997 brukade vi samlas hemma hos mig efter skolan. Jag minns det som igår; hur Gurra, Krille, Tjock-Pelle och jag utkämpade strider större än livet själv tills den analoga spaken disintegrerats i ett finkornigt pulver mellan våra fingrar.


3
Vi diggar
  • Nostalgi
  • kära återseenden
Vi dissar
  • Fult som stryk
  • svårkontrollerat
Visa kommentarer / Kommentera nu
Ett kärt återseende? - Goldeneye 007
PriceRunner Digital Life
Framtidsvägen 16 Växjö, Kronoberg 351 96
Phone: 0470 - 72 47 17