PriceRunner Digital Life
Välkommen till PriceRunner Digital Life – full koll på den digitala världen
4

Läcker lekplats för skjutglada

Crysis 2

Jag skäms inte för att jag aldrig hade en dator stark nog att driva Crysis när det släpptes för några år sedan, för det hade ju nästan ingen. Men om det är lika bra som sin uppföljare har jag definitivt gått miste om någonting.

Jag brukar allt som oftast svära lite skämtsamt när det dimper ner en ny förstapersonsskjutare i brevlådan. Säga vad man vill om spelbranschen, men att stora utvecklare i nio fall av tio väljer urvattnade designval framför kreativa idéer är ett faktum. Som tur är finns det de som vågar testa nya saker, och Crytek är en av dem.

Det Cryengine-renderade semesterparadiset Farcry var ögongodis i sin allra renaste form och när succén skulle följas upp såg man ingen annan möjlighet än att kräma på med så mycket visuell elegans att ingen persondator i världen kunde göra spelet rättvisa. I och med Crysis fick företaget rykte om sig att vara allt för teknikfokuserat, och plötsligt hade en hel värld glömt bort att spelen var banbrytande även på ett spelmekaniskt plan.

Välkommen till New York 2023
I Crysis 2 har handlingen förflyttats från den natursköna söderhavsön till ett dystopiskt New York där kulsprutornas smatter ekar mellan skyskrapornas skrangliga kroppar, där landmärken har rasat, fattat eld och deformerats. Det är en sorgligt grå storstadsmiljö som målas upp, kryddad med prunkande grönska, böljande vågor och postapokalyptiskt uppgivna rökpelare. Jag har aldrig varit i New York, men jag köper illusionen av en framtida stad i skuggan av rymdinvasion och massevakuering.

Förväntningarna på det grafiska är naturligtvis på topp, men när jag spelar Crysis 2 till Playstation 3 får jag den välbekanta känslan av att PC-plattformen ännu en gång har sprungit ifrån de moderna konsolerna. På en modern PC betvivlar jag inte att spelet ser otroligt läckert ut, men till konsol är intrycket blekt med haltande bilduppdatering, sporadiska buggar och popup-grafik som lägger sordin på stämningen.

Annons

Intressanta valmöjligheter
Som förväntat är det den mångfacetterade nanodräkten som lyfter Crysis 2, och herre jävlar vad det lyfter! Sammandrabbningarna med rymdens blankpolerade avskum bjuder på ett imponerande djup som får Killzone 3 att framstå som en slentrianmässig grafikdemo. Visst hade man kunnat önska sig större frihet i bandesignen, men att kunna uppdatera den högteknologiska dräktens förmågor och välja strategi efter behag är riktigt uppfriskande. Min personliga favorit är att i ett initialt skede göra mig osynlig och tassa omkring med ljuddämpad pistol, för att när helvetet bryter lös angripa med sköld, granater och kulspruta.

Det annorlunda upplägget i striderna ger upphov till en hel del frustration innan jag lär mig hantera de olika förmågorna, men när grundmekaniken väl satt sig räds jag inte att höja svårighetsgraden, trots att sparpunkterna ibland kan vara placerade sadistiskt långt från varandra. Att striderna är i fokus understryks inte minst av den fullkomligt ointressanta storyn och de skissartade karaktärsporträtten.

En kvalificerad gissning är att PC-versionen av Crysis 2 är bland det bästa man kan spela i genren, men till konsol är det ”bara” förbaskat bra.

Läcker lekplats för skjutglada

Jag skäms inte för att jag aldrig hade en dator stark nog att driva Crysis när det släpptes för några år sedan, för det hade ju nästan ingen. Men om det är lika bra som sin uppföljare har jag definitivt gått miste om någonting.


4
Vi diggar
  • Kul koncept med superkrafter
  • imponerande djup
Vi dissar
  • Ointressant story
  • irriterande buggar
Visa kommentarer / Kommentera nu
Läcker lekplats för skjutglada - Crysis 2
PriceRunner Digital Life
Framtidsvägen 16 Växjö, Kronoberg 351 96
Phone: 0470 - 72 47 17